Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chytræus (Kochhafe), David - Chö-cheng - Chö-kiang, Che(h)-kiang - Cialdini, Enrico - Ciamician, Giacomo - Ciampoli, Domenico - Cibafärger - Cibber, Colley - Ciborium - Cibrario, Luigi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1067
Chö-cheng—Cibrario
1068
daliæ et Saxoniæ Alberti Cranzii continuatio
ab anno Christi 1500» (1586) och en ny
tillökad uppl. av denna fortsättning av Kranz’
krönika (1590) berör han ingående nordens
historia från 1500-talets förra hälft. Det
svenska materialet har tillhandahållits honom
av ett par av Johan III:s sekreterare, och
hans utkast granskades av Erik Sparre, som
ekonomiskt stödde arbetet. C. fortsatte under
1590-talet sin krönika, även vad Sverige
beträffar. — C:s bibliska kommentarer och
dogmatiska arbeten äro mindre betydande. En
katekes av honom har bearbetats på sv. av
Paulinus Gothus. C. är ock en av
upphovsmännen till konkordieformeln. För spridandet
av ramismens idéer, ej minst i Sverige, har
C. verkat genom sitt inflytande på unga
svenska vetenskapsidkare i Rostock. — Litt.:
O. Krabbe, »D. C.» (1870); G. Loesche, »C.»
(i Realencyklopädie für protestantische
Theo-logie und Kirche, IV, 3:e uppl. 1898); Klatt,
»D. C. als Geschichtslehrer und
Geschichts-schreiber» (1908). A. G-w.
Chö-cheng [tjö-t Jen], se Che-cheng.
Chö-kiang [tjö-tjian], Che(h)-kiang,
provins i ö. Kina, s. om Shang-hai; 100,400 kvkm,
omkr. 14—23 mill. inv. enligt olika
uppskattningar. Den n. delen är slättland, kring
Kejsar-kanalen och Hang-choubukten med produktion
av silke, bomull och ris; i n. brytes kol. Den s.
delen, som avvattnas av Tsientangkiang, är
ett naturskönt, skogrikt bergland med
betydande teodling. Huvudstad är Hang-chou.
Cialdfni [tjal-], E n r i co, hertig av Gaeta,
italiensk general (1811—92). Född vid
Modena, deltog C. i upproret där 1831 men måste
fly till Frankrike. Senare stred han i
Portugal, mot karlisterna
i Spanien, deltog i den
lombardiska resningen
1848, i slaget vid
Novara 1849 och i
Krim-kriget, varefter han
blev generalmajor.
Under fälttåget 1859 slog
han vid Palestro en
österrikisk styrka och
blev efter freden
generallöjtnant och
befälhavare i Romagna.
Hösten 1860 ryckte
han in i Kyrkosta-
ten, slog 18 sept. den påvliga armén
(under befäl av Lamoricière) vid Castelfidardo,
tågade sedan söderut, erövrade 13 febr. 1861
Gaeta och 13 mars Messinas citadell från
neapolitanerna samt blev general. S. å.
invaldes C. som deputerad i det första
italienska parlamentet, där han hade en häftig
sammanstötning med Garibaldi, och blev 1864
senator. Han yrkade 1870 förgäves på italiensk
intervention till Frankrikes förmån och var
1876—81 italiensk ambassadör i Paris. För
sina förtjänster om Italiens enhet utnämndes
C. till hertig. Se Nisco, »Il generaleC.» (1893).
Ciamician [tja’mitjan], Giacomo, italiensk
kemist, universitetslärare (1857—1922),
professor 1885 i Padova och 1889 i Bologna. C.
utförde värdefulla arbeten om pyrrol och indol
(se dessa ord) med derivat och framträdde
som föregångsman inom den organiska
fotokemien. — C. var led. av sv. Vet.-akad. (1911).
Ciampoli [tja’mpåli], D o m e n i c o,
italiensk författare (f. 1855). Född i Atessa i
Abruzzerna, var C. under en följd av år
bibliotekarie vid nationalbiblioteket i Rom. C. har
i bynoveller, genomträngda av lidelse och
fantasi, tecknat sin hembygds folkliv, såsom
i »Fiori di monte» (1878), »Racconti
abruz-zesi» (1880), »Trecce nere» (1882; »Svarta
flätor», 1884) och »Fra le selve» (1890). Han
har även skrivit flera romaner och kritiska
studier, men hans väsentligaste betydelse
ligger i hans omfattande verksamhet som
slavisk litteraturhistoriker. Hans förnämsta
verk på detta område bär titeln »Letterature
slave» (2 bd, 1888—91).
Cibafärger äro mycket äkta organiska
färgämnen; de äro derivat av indigo och tioindigo.
Cibber [si’bø], C o 11 e y, eng. skådespelare
och lustspelsförfattare (1671—1757). Verkade
mest vid Drury Lane-teatern och skrev ett
trettiotal rätt obetydliga komedier; som
skådespelare och författare sökte han förbättra
den sedliga atmosfären i dåtida
teaterliv. 1730 blev C. poeta
laureatus. Han ådrog sig genom
sina oden allmänt åtlöje och en
litterär fejd med Pope. 1740
utgav han en intressant
självbiografi, »An apology for the
life of Colley C.» (ny uppl.
1889), som även ger värdefulla
upplysningar om den tidens
teater.
Cibörium, lat. (grek,
kibo’-rion), inom den rom.-kat.
kyrkan benämningen dels på en
överbyggnad över altaret (bild
sp. 1069) el. över ett relikskrin,
en helgonbild el.
förvaringsrummet för monstransen, dels på en
hög, rikt utsirad
metallbehållare, liknande en altarkalk,
bestående av fot, mellanstycke
(skaft) och det välvda skrinet,
som (sedan 1300-talet) vid sidan
om en vanligen rund, ornerad
ask av metall, elfenben el. trä
(pyxis) användes till förvaring
av hostian. Jfr Altare och
Tabernakel. E. B-m.
Cibra’rio [tji-], L u i g i, greve, italiensk
historiker och statsman (1802—70).
Förvärvade genom skicklighet i administrativa och
diplomatiska värv konung Karl Alberts av
Sardinien förtroende och sökte 1849 förgäves
förmå denne att återvända till sitt land. 1852
blev C. finansminister i d’Azeglios kabinett
och var under Cavour först undervisnings-
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
Cibörium för
förvaring av hostian.
Gotisk typ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
