Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cinna, 2. Lucius Cornelius - Cinna, 3. Gnaeus Cornelius Cinna Magnus - Cinnamomum - Cinnober el. Cinnabarit - Cino da Pistoja - Cinq-Mars, Henri Coiffier de Ruzé d’Effiat - Cinquecento - Cinque ports - Cinti-Damoreau, Laure Cynthie - Cintra, Sintra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1089
Cinnamomum—Cintra
1090
men måste fly. Ehuru han genom
sin svåger Caesar åter erhöll rätt
till ämbeten, uppträdde han efter
mordet på denne med smädelser
mot den döde. Vid Caesars
begravning kastade sig folkmassan
i sin förbittring av misstag över
tribunen Helvius Cinna, Caesars
vän, och slet honom i stycken. C.
själv undkom. — 3. Gnaeus
Cornelius C. Magnus, den
föregåendes son, stod på Antonius’
sida mot Octavianus men
bemöttes välvilligt av den senare, även
sedan han anstiftat en
sammansvärjning mot honom. C. visade
sig därefter trogen. Händelsen
behandlas av Corneille i
sorgespelet »Cinna». H. Sgn.
Cinnamomum, se Kanel.
Cinnöber el. C i n n a b a r i t, mineral av
sammansättningen Hg S, d. v. s.
svavelkvicksilver. C. är till färgen djupt röd. Dess
kristaller äga samma grad av symmetri som
kvartskristaller (se Kristallsystem och
Kvarts). Ljusbrytningen är mycket hög.
C. är den viktigaste kvicksilvermalmen. De
berömdaste förekomsterna av c. äro belägna
vid Idria (i Krain, nuv. ital. prov. Udine), där
mineralet uppträder i skiffrar och
karbonat-bergarter (dolomit), vid Almadén i Spanien,
där c. förekommer i lerskiffer och sandsten,
samt i Kalifornien, där mineralet uppträder i
samband med serpentin. C. förekommer även
i vissa heta källors avsättningar (t. ex. på
Island). Orena varieteter av c. äro s. k.
kvick-silverlevermalm och s. k. korallmalm. Ren c.
håller 86,2 % kvicksilver. Jfr
Kvicksilverföreningar. G. A-ff.
Cino da Pisto’ja [tJTnå-], italiensk skald (d.
1337). Till yrket rättslärd, var C. även skald
av florentinska skolan och vän till Dante,
med vilken han växlade sonetter.
Cinq-Mars [sä-mä’r], Henri Coiffier
de R u z é d’E f f i a t, markis de C., fransk
hovman (1620—42). Son till marskalken A.
d’Effiat (1581—1632) och vän till Richelieu,
kom C. genom dennes
bemedling till hovet.
Genom sitt ståtliga
utseende och
behagliga sätt vann han
snart Ludvig XIII:8
bevågenhet, blev
kapten vid konungens
livregemente och vid
nitton år
överhov-stallmästare. Den
äregirige ynglingen var
icke nöjd med detta;
då han trots visad
tap-perhetvid stormningen
av Arras 1640 ej fick ett högt befäl m. m.,
strävade han, med konungens tysta samtycke,
att störta Richelieu, förband sig med hertig
Slottet i Cintra.
Gaston av Orleans mot kardinalen, som man
t. o. m. sökte mörda, och slöt ett förrädiskt
fördrag med Spanien. Richelieu kom
emellertid sammansvärjningen på spåren, konungen
drog sig ur spelet och offrade sin
gunstling, och C. avrättades jämte en
medbrotts-ling, parlamentsrådet de Thou, i Lyon 12
sept. 1642. C. och hans kärlek till den sköna
Marie de Gonzaga behandlas i Vignys roman
»C., ou une conjuration sous Louis XIII»
(1827; sv. övers. 1864). Jfr J. P. Basserie,
»La conjuration de C.» (1896), och L.
d’Hau-cour, »La conspiration de C.» (1902).
Cinquecento [tJiijkwetJäTitå], it., 1500-talet.
Som konst- och kulturhistorisk
periodbeteckning motsvarar c. högrenässansen och
senrenässansen. Jfr Renässans.
Cinque ports [siTjk pä’ts], »fem hamnar»,
sammanfattande namn på sju (urspr. fem) på
kusten av de eng. grevskapen Kent och
Sus-sex liggande hamnar: Sandwich, Dover, Hythe,
Romney, Hastings, Winchelsea och Rye (de
båda sistnämnda räknades urspr. ej dit). Dessa
hamnplatser voro fordom starkt befästa, och
deras borgare åtnjöto stora privilegier. En
överdomare med titeln lord warden of the
Cinque ports vakade över deras rättigheter
och residerade på slottet Walmer vid Deal.
Ämbetet, nu en sinekur, besättes fortfarande
och medför bl. a. rätt att residera på Walmer.
Cinti-Damoreau [tfi’nti-damårå’], Laure
Cynthie, fransk sångerska (1801—63). Var
anställd 1819—43 efter vartannat vid
Italienska operan, Stora operan och Opéra-comique
i Paris; 1834—56 därjämte sånglärarinna vid
konservatoriet; Rossini skrev för henne
»Korints belägring» och »Moses», Auber »Svarta
dominon» och Meyerbeer »Robert». Till
hennes glansroller i övrigt hörde Zerlina och
Rosina. T. N.
Cintra [sPtrø], officiellt Sintra, ort i
mellersta Portugal, prov. Lisboa, 14 km v. n. v.
om Lissabon; 7,979 inv. (1920). Vackert
beläget på en skogrik platå på norra
sluttningen av Serra de Cintra; besökes flitigt av
sommargäster. Vid. torget det forna kungliga
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
IV. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
