Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cintra, Sintra - Cione, Andrea di - Cipollin - Cippus - Circa el. Cirka - Circaea - Circaëtus - Circars, Northern - Circe - Circenses, Circensiska spel - Circeo, Monte (Circello) - Circesium - Circuits - Circulus - Circumcisio - Circus - Cire perdue - Cirkasser - Cirkassien - Cirkel - Cirkelbestick - Cirkelbevis - Cirkelns kvadratur - Cirkelrörelse - Cirkelsegment - Cirkelsektor - Cirkelslut - Cirkelsåg - Cirklad - Cirkularpolarisation - Cirkulation - Cirkulationsorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1091
Cione—Cirkulationsorgan
1092
slottet, Pago de C., påbörjat under 1300-talet,
fullbordat under Emanuel den store.
Cione [tjå^e], Andrea di, se Orcagna.
Cipollln, se Marmor.
Ci’ppus, lat., bos romarna en ofta med
inskrift försedd sten, som tjänade till
gränsmärke o. dyl.; även gravsten.
Ci’rca el. Ci’rka, lat. (förk. c:a), ungefär,
omkring. — Om vid avtal om leverans
kvanti-tetsmängden föregås av ordet »Circa», medgives
en avvikelse av högst 5 %, för hel fartygslast
10 %, av den angivna kvantiteten. O. Å.
Circäè’a, se H ä x ö r t.
Circa’etus, se Ormörn.
Circars, Northern [eng. nå’èan sokä’z],
se Northern Circars.
Ci’rce, se K i r k e.
Circe’nses (lat., eg. ludi C.), Circe’nsiska
spel, de föreställningar, som under forntiden
ägde rum på cirkus (se d. o.).
Circeo [tjirtj ä’å], Monte C., även C i
r-c eT 1 o, klippudde i Tyrrhenska havet, på
mellersta Italiens v. kust, 16 km s. v. om
Ter-racina. Stiger brant till 541 m ö. h.; härlig
utsikt över Gaetabukten. Var fordom en ö,
som ansågs ha varit Kirkes hemvist. Ruiner
efter romarstaden Circeji.
Circèsium, se K i r k e s i o n.
Circuits [sö’kits], eng., de distrikt, i vilka
England indelas i fråga om rättskipningen.
Se Storbritannien, rättsväsen.
Ci’rculus, lat., cirkel. Jfr Felslut.
Circumcisio, se Omskärelse.
CFrcus. 1. Se Cirkus. — 2. Se K ä r
r-höksläktet.
Cire perdue [si’r pärdy’], fr., se Å cire
p e r d u e.
Cirka’sser, se Tjerkesser.
Cirka’ssien, se Tjerkessien.
Cirkel. 1. En sluten, plan kurva, vars alla
punkter ligga på samma avstånd från en
gemensam punkt, c:s medelpunkt el. centrum.
Avståndet kallas c:s radie och betecknas
vanligen med r. Stundom förstår man med c.
även den yta, som begränsas av den slutna
kroklinjen; den senare benämnes då
cirkelperiferi, och dess längd uttryckes i formeln
2 nr. C:s yta är till storleken uttryckt med
nr2. Se även Analytisk geometri. T. B.
2. Se Halofenomen.
Cirkelbestick, ett etui, som innehåller de
till en geometrisk konstruktion el. en
linear-ritning erforderliga instrumenten: passare,
dragstift, gradskiva m. m.
Cirkelbevis, se Bevis 1.
Cirkelns kvadratur (lat. quadratüra ci’rculi),
problemet att medelst passare och linjal
konstruera en kvadrat, lika stor som en given
cirkel. Enär ytan av en cirkel med radien r
är nr2, så är problemet också identiskt med
uppgiften att bestämma talet n. Problemet,
som har anor så långt tillbaka i tiden som
hos Anaxagoras, har ständigt utövat en
fascinerande lockelse på såväl matematiker av
facket som amatörer, vartill torde ha bidragit
Ord, som saknas under
den felaktiga föreställningen, att ett större
pris alltjämt vore utlovat för dess lösning.
Sedan Newton och Jean Bernoulli lyckats
bevisa omöjligheten att exakt kvadrera en
cirkelsektor, ställde sig vetenskapsmännen allt
mer och mer skeptiska till huvudproblemet,
men först 1882 blevo deras misstankar
fullständigt bekräftade, i det att Lindemann
lyckades bevisa, att talet n icke blott är ett
irrationellt utan t. o. m. ett transcendent tal,
d. v. s. det är icke en algebraisk irrationalitet
och kan därför icke geometriskt konstrueras.
Från den tiden är det också endast sådana
. personer, som sakna matematisk bildning, som
offra tid på det fåfänga arbetet att söka
kvadrera cirkeln. Det ryktbara problemets
historia är för övrigt mycket intressant och bjuder
på många kuriositeter. Under 1500- och
1600-talet tycks intresset ha kulminerat, och
sålunda utfäste Karl V ett pris på 100,000 écus
för dess lösning. 1775 beslöt Franska
vetenskapsakademien att ieke vidare till granskning
upptaga avhandlingar om detta ämne, och dess
exempel följdes sedan av andra lärda samfuud.
Litt.: F. Rudio, »Geschichte des Problems von
der Quadratur des Zirkels» (1892). T. B.
Cirkelrörelse, en
centralrörelse, vid vilken banan
är cirkelformig.
Ci’rkelsegme’nt, den
plana figur, som begränsas av
en cirkelbåge och en korda.
Ci’rkelse’ktor, den plana figur,
som begränsas av en cirkelbåge och
två radier.
Cirkelslut, se Felslut.
Cirkelsåg, se Såg.
Cirklad, konstlad och avmätt,
ceremoniell.
Cirkulärpolarisatiön, se Kristalloptik.
Cirkulation, omlopp, kretslopp. Jfr
Blodomlopp och V äxelbruk.
Cirkulationsorgan ha till uppgift att driva
omkring blod ’och lymfa till olika delar av
kroppen och bilda även de banor, genom vilka
dessa vätskor transporteras, varvid syre och
näringsämnen tillföras vävnaderna samt
ex-kretprodukter bortskaffas. Hos de lägsta
ryggradslösa djuren (celenterater och de
flesta plattmaskar) finnas ej c. utbildade.
Den resorberade näringen tillföres här
organismens olika delar direkt från tarmen. Hos
de högre maskarna finnas däremot i allm. c.,
som bestå av ett längs ryggsidan löpande kärl
och ett liknande på buksidan. Dessa förbindas
genom talrika kärlslyngor. I ryggkärlet
drives blodet framåt, i bukkärlet bakåt. Större
eller mindre delar av kärlsystemet äro
försedda med muskulatur, som åstadkommer en
kontraktion av kärlen, varigenom blodet
drives fram. Hos leddjuren finner man ett på
ryggsidan beläget långsträckt hjärta. Detta
är på sidan försett med öppningar, s. k.
ostier, genom vilka blodet strömmar in, då
hjärtat vidgas. Vid dess sammandragning
C, torde sökas under K.
Cirkelsegment.
Cirkelsektor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
