Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cirkulationsorgan - Cirkulationspump - Cirkulera - Cirkulär - Cirkumcellioner - Cirkumdenudationsberg - Cirkumferens - Cirkumflex - Cirkummeridianhöjd - Cirkumpolarstjärna - Cirkumzenitalbåge - Cirkus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1093
Cirkulationspump—Cirkus
1094
Schema över blodomlopp hos
benfiskar, atr. hjärtats
förmak, ventr. hjärtkammaren,
car. ex. och car. int. yttre och
inre halspulsådern. Sef.ö.text.
pressas blodet genom hjärtats främre och
bakre del ut i kroppshålan. En
tillbakaström-ning av blodet genom ostierna hindras genom
klaffanordningar. Från kroppshålan
strömmar blodet på nytt
tillbaka till hjärtat.
Vid högre
utveckling av
kärlsystemet ansluter sig
till hjärtat ett
system artärer. Dessa
förgrena sig till
kapillärer, från vilka
blodet går över i
kroppshålan.
Kärlsystemet hos
leddjuren är ej
avgränsat mot denna.
Även hos
mollus-kerna, där hjärtat
består av kammare
och ett eller två
förmak, stå
blodkärl i öppen
förbindelse med
kroppshålan. Sin högsta
utbildning nå c. hos
ryggradsdjuren. I
enklaste fall är
hjärtat (se bild)
här tvårummigt
(hos fiskarna) och
för då venöst blod. Från hjärtat utgår framåt
en artär stam, aortan (bild, ao. v.); denna
grenar sig i ett antal blodkärl, de s. k.
aorta-bågarna, I—IV, som stiga upp mot gälarna.
Här upplösa de sig i kapillärer, i vilka blodets
syrsättning försiggår. De från gälarna
kommande kärlen inmynna i den nedåtstigande
aortan (bild, ao. d.), som löper genom största
delen av kroppen och förgrenar sig.
Artärstammarna lösa upp sig i kapillärnät, och
dessa förena sig åter till större kärl, venerna,
som återföra blodet till hjärtat. Man urskiljer
två par stora venstammar, de främre och bakre
kardinalvenerna (bild, card). En stor ven,
portådern, för blodet från tarmväggarna till levern;
här sker en förgrening i kapillärer, som
återförenas till levervenen. Denna inmynnar i en
särskild del av hjärtat (sinus venosus; sin.
ven. å bilden).
I samband med lungandningen sker en
uppdelning av hjärtat. Hos amfibierna sker en
utbildning av två förmak, däremot är
kammaren enhetlig. En ofullständig delning av
kammaren äger rum hos de flesta reptilier. Hos
krokodiler, fåglar och däggdjur består hjärtat
av två förmak och två kammare. Hos former
med enhetlig eller ofullständigt delad
kammare sker i denna en blandning av venöst och
arteriellt blod. Sedan hjärtats delning
fullständigt genomförts, är blodet i vänstra
hjärt-halvan arteriellt, i den högra venöst. Från
vänstra kammaren utsändes genom aortan det
arteriella blodet till kroppens olika delar. Det
från dessa kommande venösa blodet upptages
genom högra förmaket (stora kretsloppet).
Från högra kammaren strömmar det venösa
blodet till lungorna, där syrsättning sker.
Det arteriella blodet strömmar härifrån till
vänstra förmaket (lilla kretsloppet). Rörande
däggdjurens och människans blodkärlssystem se
vidare Artär, Blodomlopp, Kapillär
och Ven.
Lymfan strömmar i det s. k.
lymfkärlsystemet. Detta bildar ej ett slutet system utan
står å ena sidan i förbindelse med de cellerna
omgivande lymfrummen, å andra sidan
inmynnar det i vensystemet. Hos däggdjuren finner
man under (hos människan framför) ryggraden
ett kraftigt lymfkärl, den s. k. bröstgången, som
vid halsroten inmynnar i den förenade
stammen av vänstra hals- och nyckelbensvenen. —
Se vidare Lymfa och Lymfkärl. J. R-m.
Cirkulationspump, i allmänhet varje pump,
som har till uppgift att framtvinga eller
underhålla vätskecirkulationen i ett
ledningssystem; särskilt ångmaskinsdetalj, tillhörande
kondensoranordningen och åsyftande att hålla
kylvattnet i omlopp.
Cirkulera, vara i omlopp.
Cirkulär (av lat. ci’rculus, cirkel, krets,
omlopp), cirkelformig, löpande i krets,
rundgående (t. ex. cirkulärhyvel). Som substantiv
betyder c. rundskrivelse, d. v. s. skrivelse, som
är beräknad för flera personer eller
myndigheter och vanligen utskickas i flera
exemplar. — Cirkulärkreditbrev,
Cirkulärchecker, se Resekreditiv,
resp. Resechecker.
Cirkumcelliöner (av lat. ci’rcum, omkring,
och ce’lla, koja), namn på deltagarna i en
asketisk-social rörelse i n. Afrika på 300-talet
e. Kr. De voro överspända asketer, sökte ofta
fanatiskt martyrkronan och opponerade mot
den ojämna egendomsfördelningen. Under den
förföljelse, som Konstantins söner, särskilt
kejsar Konstans, anställde mot donatisterna,
sökte dessa stöd hos c., och de båda rörelserna
sammansmälte. Se Donatister. Hj.H-t.*
Cirkumdenudatiönsberg, se Berg, sp. 1317.
Cirkumfere’ns, omkrets, omfång.
Cirkumfle’x (av lat. oircumfle’xus, böjd
omkring), tecknet * el. * , vanl. brukat som
tecken för vokallängd.
Cirkummeridiänhöjd, himlakroppars höjd
över horisonten, uppmätt nära meridianen.
Cirkumpolärstjärna, stjärna, som för en viss
bestämd ort ständigt befinner sig över
horisonten. Cirkumpolära äro alla stjärnor,
vilkas avstånd från polen är mindre än ortens
polhöjd.
Cirkumzenitälbåge, se Halofenomen.
Ci’rkus (lat. ci’rcus). 1. Fornromersk
långsträckt kapplöpningsbana. En sådan bestod
urspr. av en öppen, jämn sträcka med
provisoriska sittplatser längs banan, senare av
en byggnad (utan tak). I dalen mellan den
palatinska och den aventinska höjden låg Roms
»största cirkus», Circus maximus, som efter
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
