Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clam, ätt - Clan - Clan-na-Gael - Clapham - Clapperton, Hugh - Claque - Clara vallis - Clare (grevskap) - Clare, ätt - Claremount - Clarence (flod) - Clarence (ö) - Clarence, hertig av, titel - Clarendon, Edward Hyde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1125
Clan—Clarendon, E. H.
1126
des icke åstadkomma enighet mellan
partierna i riksdagen. (A. A-t.)
Clan, se Klan.
Clan-na-Gael [klän-no-géiT], irl., »gaelernas
ättlingar», irländsk-amerikanskt hemligt
sällskap, se F e n i e r.
Clapham [klä’pom], stadsdel i s. v. London, av
Battersea skild från Thames; 65,812 inv. (1921).
Clapperton [klä’pøtøn], H u g h, skotsk Af
rikaresande (1788—1827). Var någon tid i
ör-logstjänst, deltog 1822 jämte D. Denham i
Oudneys expedition från Tripolis söderut till
Bornu, varvid
Tsad-sjön upptäcktes, och
tog sig efter Oudneys
död (jan. 1824) fram till
Sokoto. C. återkom
1825 till England men
begav sig redan s. å.
ut på en ny expedition
för att söka utforska
Nigers lopp. Han
anträdde färden från
Be-ninbukten och
lyckades åter nå Sokoto men
dog där. C:s första
reseberättelse utkom 1826 tills, m. Denhams.
C:s betjänt och följeslagare på andra resan
R. Lander (se d. o.) utgav hans »Journal» fråu
denna (1829) och skrev »Records of captain C:s
last expedition to Africa» (2 bd, 1830).
Claque [klak], fr., smäll, handklappning;
samling personer, som för betalning livligt
applådera på en teater; den enskilde
medlemmen av en c. kallas claqueur [klakö’r].
Clära vaTlis, lat. (»den ljusa dalen»),
cis-tercienskloster, se Clairvaux.
Clare [klä’o], grevskap i Irländska
fristaten, vid atlantkusten, i n. v. delen av prov.
Munster; 3,193 kvkm, 104,232 inv. (1911).
Upptar en småkuperad halvö mellan
Galway-viken och Shannons mynningsvik; saftiga
ängar. Boskapsskötsel och fiske (ostron).
Huvudstad Ennis (5,093 inv.).
Clare [klä’o], medeltida engelsk adelsätt,
efter vilken grevskapet C. på Irland har
uppkallats. Den härstammar från Richard
Fitzgilbert, som 1066 från Normandie
följde Vilhelm Erövraren till England, fick
gods i Suffolk och som regent i Vilhelms
frånvaro undertryckte det stora upproret 1075.
Hans sonson Gilbert de C. blev 1138 earl
av P e m b r o k e, och dennes son Richard
d e C. (d. 1176), vanl. kallad Strongbow
(se d. o.), var den mest berömde av det
engelska väldets grundläggare på Irland. Från
hans kusin Gilbert de C. (d. 1156)
härstamma earlerna av C., som genom rika
giftermål ökade släktens makt och jordagods, så
att den på 1200-talet ansågs vara den främsta
inom den engelska högadeln. Gilbert de
C., earl av C., II e r t f o r d och Gloucester
(1243—95), kallad »den röde earlen», stödde
under inbördeskriget på 1260-talet än Henrik
III, än Simon av Montfort och gifte sig 1290
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
med Edvard I:s dotter Johanna. Hans son,
Gilbert de C., 10:e earl av C., systerson
till Edvard II, stupade, den siste på
svärdssidan av sin ätt, mot skottarna vid
Bannock-burn 1314. Genom arv och gifte kom
stamgodset C. (i Suffolk) sedermera till Edvard III:s son
Lionel (d. 1368), vilken därför 1360 fick titeln
hertig av Clarence (se d. o.). — Litt.: J.
H. Round, »Family of C.» (i Archæological
Journal, vol. 56). V. S-g.
Claremont [klä’ømånt], lustslott i eng.
grevsk. Surrey, 23 km s. v. om London,
byggt 1768 av lord Clive och senare tillhörigt
flera furstliga personer, bl. a. Leopold I av
Belgien och drottning Viktoria av England.
Ludvig Filip av Frankrike dog där 1850.
Clarence [klä’rons], flod i ö. Australien,
Nya Syd-Wales, från Macpherson range till
Stilla havet; 380 km. Segelbar till Grafton.
Clarence [klä’rons], ö, se
Sydshetlands-öarna.
Clarence [klä’rons], hertig av, titel, buren
av flera medlemmar av kungliga huset i
England. Dess förste innehavare var Edvard lll:s
andre son, Lionel (1338—68), som fick den
vid sitt giftermål 1360. — Titeln gavs 1412
av Henrik IV åt hans andre son, Thomas
(omkr. 1388—1421), vilken stupade i
Frankrike i slaget vid Beaugé. — Mest känd av
titelns bärare är George, hertig av C. (1449
—78), bror till Edvard IV, som vid sin
tron-bestigning 1461 gav honom hertigtiteln. C.
gifte sig 1469 med en dotter till
»kungamakaren» Warwick (se d. o.), gjorde med denne
uppror och tog Edvard till fånga s. å. men
nödgades av folkmeningen att lösge honom
och flydde då själv i mars 1470 till Frankrike.
Han återkom i sept. s. å. och bidrog till
Henrik VI :s återuppsättande på tronen men svek
snart dennes parti, gick över till brodern med
sina trupper och stred på dennes sida vid
Barnet och Tewkesbury (1471). Efter häftiga
tvister mellan C. och Edvard IV blev den
förre insatt i Towern och dömdes av
parlamentet som förrädare till döden. Han
avrättades i hemlighet (febr. 1478). — Näste hertig
av C. var Georg III:s tredje son, William,
hertig 1789 (se Vilhelm IV, konung av
Storbritannien o. Irland). — Senast har titeln
burits av prinsens av Wales (sedermera
Edvard VII:s) äldste, i lungsot avlidne son,
Albert Victor (1864—92). V. S-g.
Clarendon [klä’ronden], Edward Hyde,
earl av C., engelsk statsman och
historieskrivare (1609—74). Blev 1633 advokat i London
och invaldes 1640 först i det »korta», sedan
i det »långa» parlamentet. Han slöt sig till
en början till oppositionen och spelade en
framträdande roll under rättegången med
Strafford. Hans ideal var en statsform, där
konungamakten i nära förbund med kyrkan
var tillräckligt stark att trotsa parlamentet
men detta å sin sida i stånd att hindra
godtycklighet vid lagstiftning och
skattepålägg-ning. Fruktande puritanskt herravälde i kyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
