Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clason, Samuel (Sam) - Classen, Johan Frederik - Clathropteris - Clathrus - Claude - Claude Gerard - Claudel, Paul Louis Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1137
Classen—Claudel
1138
eller verkat för bl. a. lagen mot kvinnors
nattarbete (1909), tidsenligare
arseniklagstiftning (1911, 1913), omläggning av den
treåriga valperioden vid andrakammarval till
fyraårig (1912, 1917) och Kammararkivets
förening med Riksarkivet (1921). En motion
av honom 1922 ledde till höjning av
kaffetullen. Han arbetade 1918 energiskt för
Finlands understödjande med vapen,
ammunition och frivilliga samt 1918—20 för Ålands
anslutning till Sverige. Som
ecklesiastikminister kontrasignerade han bl. a. ny
instruktion för Riksarkivet (1924).
Bland C:s historiska arbeten må ytterligare
nämnas »Historisk redogörelse för
unionsfrå-gans tidigare skeden» (1898), »Tiden 1809—
1844» (i »Sveriges historia intill tjugonde
seklet», IX, 1908—10), »Gustaf IV Adolf
och den europeiska krisen under Napoleon»
(1913), »Några huvuddrag av jernkontorets
historia» (i dess »Minnesskrift» 1917) samt
tidskriftsuppsatser i Hist. Tidskr.
(»Stockholms återfunna stadsböcker från medeltiden»,
1903, »Vårt hundraårsminne: krisen 1808—•
1809», 1909, även separat; »Gustaf IV Adolf
och general Moore», 1912, »Skodsborgsmötet
och Ulriksdalskonferensen», 1914, m. fl.). C.
har utgivit bd 3 av »Ax. Oxenstiernas
skrifter och brefväxling, förra afd.» (1900) samt
»För hundra år sen. Skildringar och bref
från revolutionsåren 1809—1810» (3 dir, 1909
—11; del 1 tills, m. C. af Petersens).
Banbrytande ha C:s forskningar om Gustav IV
Adolfs tid och statsvälvningen 1809 varit.
Som redaktör för stenografitidningen Hermes
skrev C. där »Bidrag till stenografiens
historia i Sverige» (1887—90). — C. blev 1922
led. av Vet.-akad. Ths.*
Cla’ssen, Johan F r e d e r i k, dansk
in-dustriidkare och donator (1725—92).
Studerade först teologi men blev 1750
statsleve-rantör av krigsmateriel och anlade 1756 med
statsunderstöd vid
Ar-resö på Själland
kanon- och
metallgju-teri, krutverk m. m.;
till detta
etablissemang, kallat
Frede-riksværk, blev han
1767 ensam ägare. C.
stod i stor gunst hos
konungamakten, blev
1760
generalkrigskommissarie, fick 1775
generalmajors titel och
blev 1783 excellens. —
Biogr. av C. Nyrop (1887) och A.
Paludan-Müller (1923). — Nästan hela sin
förmögenhet — dock icke Frederiksværk —
testamenterade C. till en fond, Det classenske
fideikommis, vars avkastning skulle
användas till att utbilda nyttiga människor
till statens bästa, främja vetenskap och
arbetsamhet samt lindra nöd och elände.
Stiftelsen äger flera gods, fastigheter i
Köpen
hamn m. m. samt ett kapital på över 6
mill. kr. (1924). Den underhåller bl. a.
lantbruksskola, rekonvalescenthem för kvinnor
och barnhem samt utdelar årl. betydande
belopp till vetenskapliga och välgörande
ändamål. 1866—80 uppförde den vid Köpenhamn
arbetarbostäder, som för billigt pris uthyras
till 350 familjer. Stiftelsen ledes av en
direktion, vilken kompletterar sig själv.
Clathro’pteris, fossilt ormbunkssläkte,
utmärkande för övre trias (rät) samt undre och
mellersta jura. C., som först beskrevs från
Hörs sandsten i Skåne, har mycket stora,
sammansatta blad, påminnande om det
närstående släktet Dictyophyllum. Th. H-e.
Clathrus, se Gittersvamp.
Claude [kläd], drottning av Frankrike (1499
—1524), vanl. kallad C. de Franc e, äldre
dotter till Ludvig XII och Anna av Bretagne.
Hon äktade 1514 Frans av Angoulème,
sedermera konung Frans I, ett politiskt viktigt
giftermål, då C. bl. a. medförde Bretagne som
arv. Efter C. uppkallades plommonsorten
»reine-claude» (»renklo»; se Plommon).
Litt.: K. Chlqdowski, »De sista Valois» (1923).
Claude Gerard [kläd %arä’r], pseudonym för
författarinnan Aurora Lovisa Ljungstedt.
Claudel [klådä’1], Paul Louis Charles,
fransk författare (f. 1868 ®/s). C. har varit
fransk konsul, resp, generalkonsul, i New York,
Tien-tsin, Prag, Frankfurt a. M.,
Konstan-tinopel och Hamburg,
blev 1916 minister i Rio
de Janeiro och 1919 i
Köpenhamn, i vilken
egenskap han var ordf,
i den internationella
kommissionen för
Sles-vig, samt förflyttades
1921 till Tokyo som
ambassadör. C., som
utgår från symbolismen,
ställdes länge i
skuggan av Maeterlinck.
Hans första skådespel,
»Tete d’or», utkom 1891 men beaktades
knappast före 1901, då det jämte fyra andra
trycktes under samlingstiteln »L’arbre». De
märkligaste av dessa dramer, genom vilka C. ville
realisera en ny form av tragedi, äro »La jeune
fille Violaine» (omarbetat 1912 och kallat
»L’annonce faite ä Marie»; sv. övers. 1919),
vari den katolska världsåskådningen
fullständigt bryter igenom i en medeltida ram, och
»Le repos du septième jour», vari den kristna
offertanken konfronteras med den
gammalkinesiska buddismens. I »L’otage» (1911), ett
revolutionsskådespel, predikas icke blott den
religiösa utan också den politiska
(monarkiska) traditionens helgd, och temat varieras
sedan med samma bibliska patos och dunkla
symbolik i »Le pain dur» (1918) och »Le
père humilié» (1920). För svenska baletten i
Paris komponerade C. en koreografisk
scenario av ytterst exotisk prägel, »L’homme et
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
