Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clemens XIV (påve, Lorenzo Ganganelli) - Clemens, Samuel Langhorne (Mark Twain) - Clemens Alexandrinus (Titus Flavius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1159
Clemens, S. L__Clemens Alexandrinus
1160
från sin företrädare C. XIII den allt
dominerande frågan om jesuitordens vara eller
icke vara. C. sökte först uppskjuta
avgörandet, men Frankrike, Spanien och Neapel
yrkade energiskt på ordens upphävande under
hot att eljest upprätta självständiga
patriarkat. C. underskattade ingalunda jesuiternas
användbarhet för påvestolens syften men
offrade hellre den förhatliga orden än att likt
företrädarna äventyra själva påvestolen.
Col-legium romanum stängdes 1772, Jesu
sällskaps orden upphävdes 1773. Åtgärden
hälsades med nästan allmänt jubel. C. dog
följande år av okänd dödsorsak. L. W-r.
Clemens [kle’monz], Samuel Langhorne,
nordamerikansk författare (1835 30/n—1910
21/<). Son till en misslyckad lanthandlare,
växte C. upp i den lilla staden Hannibal i
Missouri vid
Mississippi. Tolvårig
miste han sin
fader, vid vars lik
hans moder, en
befallande kvinna av
trångt kyrklig
läggning, avkrävde
honom en ed om
arbete och
undergivenhet. Det
överkänsligabarnet fick
föga
skolundervisning, lärde sig
tid-ningssättning och
var någon tid
sät-tare, tills han 1857
gav sig till båtlots
på Mississippi, en inbringande sysselsättning,
som fyllde honom med förtjusning.
Inbördeskriget 1861, då floden blockerades, gjorde
slut på flodfarten, och C. försökte sin lycka
som guldgrävare i Nevada men
misslyckades. Efter mycken tvekan mottog han en
plats som medarbetare i tidningen
Enterprise i Virginia city, där hans uppgift var
yrkeshumoristens; signaturen MarkTwain
(= märk två [famnar], d. v. s. rent
vatten), ett minne från lotstiden, förblev från
denna tid hans författarmärke. 1864 flyttade
han till San Francisco, där han snart vann
rykte för sina burlesker, av vilka den första
samlingen utkom 1867 (»The jumping frog»).
S. å. sände honom hans tidning på en resa till
medelhavsländerna, varifrån han skrev
gyck-lande resebrev, som sedermera i bokform (»The
innocents abroad», 1869; »En tripp kring
gamla verlden», 1876) stadfäste hans
berömmelse i Amerika. Genom framgångsrika
före-dragsresor (delvis med Artemus Ward) vann
han en förmögenhet och gifte sig 1870 med
Olivia Langdon (d. 1904), vars konventionella
och sekteriskt fördomsfulla censur han
därefter underkastade sig. En andra europeisk
resa gav till resultat »A tramp abroad»
(1880; »Ur en landstrykares anteckningar»,
1882). Ehuru lika litet affärsman som
guld
grävare, ingick han som delägare i en
förlagsaffär, vilken 1894 måste gå i konkurs; C.
åtog sig personligen att betala de stora
skulderna och företog en längre uppläsningsturné
världen runt i detta syfte och för att samla
stoff till en ny bok (»Following the equator»,
1896). Vid sin död hade han åter samlat en
betydande förmögenhet.
C. hade antagit rollen av humorist, i vilken
han slagit an på pioniärpubliken i »vilda
västern», som den enda vägen för honom att
vinna framgång, och han förklädde i burlesker
sin kritik av pioniärlivets skuggsidor. Bifallet,
som i rikt mått kom honom till del även i
Europa, och de stora inkomsterna fängslade
honom vid denna genre, och han vågade ej ge
fritt lopp åt sin satir och kritik av
samtidsli-vet i Amerika, där han behöll sin popularitet
genom att hånfullt skoja med allehanda
europeiska förhållanden (reseböckerna och den till
riddartiden förlagda »A Connecticut yankee at
king Arthur’s court», 1889; »En yankee vid
kung Arthurs hof», 1890) och genom att
alltjämt fortsätta med amerikanska humoresker:
»Roughing it» (1872), »The gilded age» (1873;
med C. D. Warner), »The stolen white
ele-phant» (1882) m. fl. Hans sentimentala jag
kom fram i »The prince and the pauper»
(1882; »Prinsen och tiggargossen», 1885) och
»Joan of Arc» (1896; »Johanna från
Dom-rémy», s. å.). Medan C:s pioniärburlesk
hastigt åldrats, trots hans kraftiga komik och
originella uppfinningsförmåga, bibehålla hans
skildringar av äldre tiders
levnadsförhållanden och tänkesätt vid Mississippi sin betydelse:
»Life on the Mississippi» (1883; »Från
Missis-sippifloden», s. å.), »The adventures of Tom
Sawyer» (1876; »Tom Sawyers äfventyr», 1877)
och dess fortsättning, »The adventures of
Huckleberry Finn» (1884; »Huckleberry Finns
äfventyr», 1885). De äro ursprungliga och
levande ehuru ojämnt skrivna bilder av en tid
och ett samhälle, vilkas säregna
levnadsförhållanden återges i typiska individer, med
humor och tragik, mättade av
barndomsminnenas poesi. I »Pudd’nhead Wilson» (1894)
och än mer i »The man that corrupted
Hadley-burg» (1900) fräter satiren skarpare.
Liksom Fröding pinades C. av att
tillfredsställa publiksmaken för buffonerier men
kunde ej skaka av sig narrkåpan och frigöra
sanningssägaren och skalden inom sig; hans
senare år fylldes av bitterhet och pessimism.
Han var Amerikas representativa litterära
gestalt; en barnslig, älskvärd, outvecklad natur.
Till sv. har ett tjugutal bd av C:s arbeten
översatts 1873 ff. — C:s samlade verk utgåvos
i 25 bd 1899—1910, hans brev i 2 bd 1917.
Se A. B. Paine, »S. L. C.» (1912), och Van
Wyck Brooks, »The ordeal of Mark Twain»
(1922). C:s »Autobiography» utgavs i 2 bd
1924. R-nB.
Clemens Alexandrinus, eg. T i t u s F
lavi u s, en av de mest betydande kyrkofäderna
(d. trol. före 216). Föddes av hedniska
för
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
