Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clemens Alexandrinus (Titus Flavius) - Clemens Romanus - Clément, Jacques - Clément, Jacques Félix Alfred - Clément, Jean Pierre - Clémentel, Étienne - Clementi, Muzio - Clementin, Niels - Clementinerna - Clemmensen, Andreas Laurits - Clepsine - Clerck, Carl Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161
Clemens Romanus—Clerck, C. A.
1162
äldrar, förvärvade omfattande bildning, vanns
för kristendomen och studerade därefter under
flera högt ansedda lärare. Som medlärare i
Alexandria i Pantænus’ kateketskola och
slutligen skolans föreståndare utförde C. på
190-talet sitt viktigaste arbete. Under
förföljelsen 202 måste han fly från Alexandria. — I
sin stora trilogi, »Logos proteptrikos»,
»Pai-dagogos» och »Stromata», ville C. föra
läsaren in i den fulla och sanna kristendomen. I
»Proteptrikos» uppvisade han hedendomens
oriktighet, »Paidagogos» inför läsaren i den
kristna sedeläran och »Stromata» i det allra
heligaste; den vill ge den fullkomliga insikt
i kristendomen, som blott kan vinnas av de
yppersta (»gnostici»), och blir så det första
försöket till dogmatik i kyrkans historia. —
C. övervann det apologetiska stadiet, införde
en systematisk behandling av kristendomen
och grundade därmed inom kyrkan en
vetenskaplig teologi. Denna byggde han på den
nyidealistiska grekiska filosofien, vilken
därmed började sitt omformningsarbete inom
kyrkan. C:s logos-idé är filosofiskt bestämd;
Kristi mänsklighet och försoningsverk skötos
åt sidan. Allegorisk bibeltolkning infördes.
C:s sedliga ideal är den platonska filosofiens.
— Bästa uppl. av hans verk utgavs av J.
Potter (1815; omtr. i Mignes »Patrologia»,
grekiska serien, 1857). Ilj.H-t.
Clemens Romänus, kyrkofader, påve, se
Clemens, påvar, sp. 1156.
Clément [klema’], J acques, Henrik III:s
av Frankrike mördare (omkr. 1565—89).
Eggad av katolska ligan, beslöt C., som var
domi-nikan, att mörda konungen, som belägrade det
upproriska Paris. Styrkt av teologiska
rådgivare, beredde sig C. till mordet som till en
religiös handling, fick 1 aug. audiens hos
Henrik III i S:t Cloud under förevändning
att avslöja en sammansvärjning och mördade
konungen med en kniv. Själv nedstacks C.
omedelbart av de närvarande. Litt.: L. Batiffol,
»Le siècle de la renaissance» (1921). (B. H-d.)
Clément [klema’], Jacques Félix
Alfred, fransk musikskriftställare (1822—85).
Utgav bl. a. »Les musiciens célèbres» (1868)
och tills, m. P. Larousse »Dictionnaire lyrique,
ou histoire des opéras» (1869), båda i flera uppl.
Clément [klema’], Jean Pierre, fransk
historiker, nationalekonom (1809—70). Var
anställd inom franska finansförvaltningen och
utgav en mängd arbeten, i vilka han från
den liberala nationalekonomiens ståndpunkt
skärskådade Frankrikes ekonomiska historia.
Framför allt behandlade han Colbert.
Grundläggande för kännedomen om denne är den
av C. utgivna urkundssamlingen »Lettres,
in-structions et mémoires de Colbert» (7 dir,
1861—73). Inledningarna till denna utgåvos
samlade i C:s namn av hans änka under titeln
»Histoire de Colbert et de son administration»
(2 dir, 1874; 3:e uppl. 1892), alltjämt
huvudarbetet om Colbert. Han skrev även »Jacques
Coeur et Charles VII» (1853; 4:e uppl. 1873).
Clémentel [klemätä’l], É t i e n n e, fransk
politiker (f. 1864). Var först notarie i sin
hemstad, Riom i dep. Puy-de-Döme, idkade
därjämte historiskt författarskap och invaldes
1900 i deputeradekammaren, där han med
framgång deltog i
ut-skottsarbetet; 1920
övergick han till
senaten. C. var 1905—
06 kolonialminister i
Rouviers ministär,
1913
jordbruksminister under Barthou,
1915—20
handelsminister i Briands,
Ri-bots, Painlevés och
Clemenceaus
ministärer samt 1924—25
finansminister under
Herriot. Då Internationella handelskammaren
stiftades (1920), blev C. dess president och har
nu där titeln »president fondateur».
Cleme’nti, M u z i o, italiensk pianist och
kompositör (1752—1832). Företog fr. o. m.
1780-talet konsertresor och vann snart
anseende som samtidens ypperste på sitt instrument;
skrev även sonater och studieverk (»Gradus
ad parnassum», 1817), vilka ännu ha
pedagogisk betydelse. Till hans främsta elever höra
Cramer och Field. C. grundade ett berömt
förlag och en pianofabrik i London. — Litt.: M.
Unger, »Muzio C:s Leben» (1913). T. N.
Cle’mentin, Niels, dansk skådespelare (1721
—76). Anställdes 1748 vid Den danske
skue-plads i Köpenhamn; betecknade jämte Gert
Lindeman den holbergska komediens
pånyttfödelse i mitten av 1700-talet. Kallades
»reflexionens förste representant» vid dansk
teater. Se J. C. Normann, »Holberg paa
teat-ret» (1919).
Clementlnerna, se
Pseudoklementi-n e r n a.
Cle’mmensen, Andreas Laurits, dansk
arkitekt (f. 1852). Född i Slesvig, var C. i
Köpenhamn elev av Herholdt pch H. J. Holm,
studerade i utlandet 1880—83, blev
byggnadsinspektör 1904, har utvecklat en omfattande
och vägbrytande verksamhet och varit en
förnyelsens man inom samtida dansk arkitektur.
Sedan 1880-talet har han byggt kyrkor och
kapell, bland dem Valgmenighedskyrkan i
Köpenhamn med församlinghus och kyrkan i
Istedgade, skolor, hospital, affärs- och
privatbyggnader, har givit genialiska förslag till
stadsreglering och i hög grad medverkat till
den danska keramikens uppsving. G-g N.
Clepslne, se Snäckiglar.
Clerck, Carl Alexander, entomolog
(1710—65), kommissarie vid Stockholms stads
bemedlingskommission. Han ägnade sig ivrigt
åt studiet av spindlar och insekter. De förras
systematiska studium grundläde han genom
det värdefulla arbetet »Svenska spindlar, med
illuminerade figurer» (1757). Han utgav även
planschverket »Icones insectorum rariorum,
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
