Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cobbett, William - Cobbler - Cobden, Richard - Cobdenklubben - Cobenzi, Ludwig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1185
Cobbler—Cobenzl
1186
(1809); de övergingo 1811 i andra händer.
Biogr. av E. Smith (1878), L. Melville (2 bd,
1913), G. D. H. Cole (1924). E. Hkr.*
Cobbler [kå’ble], eng., kobbel; amerikansk
dryck av vin (oftast sherry), socker,
citronskal och sönderstött is; förtäres genom
sugning medelst rör.
Cobden [kå’bdon], Richard, engelsk
statsman, ledare av den engelska
frihandelsrörelsen (1804 3/6—65 2/4). Var son till en ringa
jordbrukare i Sussex och hade, sedan fadern
kommit på obestånd,
tillbragt en sorglig
skoltid i Yorkshire,
vart därefter
bokhållare och
handelsresande och slutligen
delägare i en kalikåaffär
i London, som sedan
utvidgades med en
fabriksanläggning i
Lan-cashire. Från 1832 var
C. som en av firmans
ledare bosatt i
Manchester, till vilken stad
hans namn och ekonomisk-politiska agitation
framför allt äro knutna (»Manchesterskolan»).
Två av C. 1835 och 1836 utgivna broschyrer visa
hans politiska åskådning redan då fullt
utvecklad. Med 1838 börjar emellertid hans
världshistoriska roll som den främste ledaren av den
engelska frihandelsrörelsen. I frihandeln såg
C. vägen till folkens välstånd o‘ch allmän
välfärd, det stora medlet till räddning ur det
elände, som tryckte de arbetande klasserna.
Särskilt de höga spannmålstullarna vore
enligt C:s och hans anhängares uppfattning en
huvudorsak till detta elände och gagneliga
endast för ett fåtal. De hindrade även den
obegränsade utvecklingen av Englands industri
genom att utestänga andra länders spannmål
som bytesmedel mot Englands
industriprodukter. Rörelsen för spannmålstullarnas
fullständiga upphävande var åtskilligt äldre än 1838,
men först genom C:s inträde i
Manchesterför-eningen mot livsmedelstullar s. å. (sedermera
kallad »Anti-corn-law-league»; se d. o.) blev
den en verklig folkrörelse. Genom den mest
genomgripande agitation, som England skådat
och för vilken C. gick i spetsen, rycktes klass
efter klass med i rörelsen. C:s personliga
älskvärdhet sammanhöll meningsfränderna;
hans logiska, sakliga, sällsynt klara och
övertygande vältalighet besegrade motståndare
inom och utom parlamentet — C. hade invalts
i underhuset 1841 —, och även Robert Peel,
Englands premiärminister, bragtes att vackla
inför C:s argument. Då potatisskörden
fullständigt slog fel på Irland 1845, återstod endast
att besluta spannmålstullarnas upphävande,
för vilket Peel uttryckligen gav C. äran.
C:s stora verk var nu fullbordat. Det hade
emellertid kostat honom hela hans
förmögenhet, varför enskilda insamlingar måste
verkställas för hans räkning. 1846—47 företog
han en resa genom större delen av Europa;
den blev på en gång ett triumftåg och ett
tillfälle att predika frihandeln för de maktägande.
C:s återstående politiska bana betecknas av
arbete för internationell skiljedom och
minskade rustningar samt av en nästan oavbruten
opposition mot Palmerstons utmanande
utrikespolitik. »Partiet för fred till vad pris som
helst» var en ofta använd beteckning på C.
och hans vänner, bland vilka särskilt märkes
John Bright (se d. o.). Hörnstenen i C:s
politiska åskådning, som vilade på Adam Smiths
och den klassiska nationalekonomiens
elementära principer, förblev alltjämt frihandeln.
Utåt skulle frihandeln bliva det stora medlet
att åvägabringa allmän fred och harmoni
mellan folken. Krig och rustningar skulle
motarbetas såsom stridande mot den sanna
statskonsten; Englands kolonialvälde borde genom
frihandeln småningom upplösas. När
frihandeln blivit allmänt antagen, skulle varje land
finna sin naturliga plats i det ekonomiska
systemet och England fritt hävda sin
ställning som världens fabrik. Lika litet som
Bright hade C. blicken öppen för
industrialiseringens alla skuggsidor och var i viss mån
likgiltig gentemot Shaftesburys kampanj för
en kortare arbetsdag för kvinnor och barn;
dock var C. anhängare av en lagstiftning, som
förbjöd eller inskränkte barns arbete i gruvor
och fabriker, liksom han ivrade för
skolundervisningens utveckling och arbetarklassens
allmänna förkovran.
Själv lämnade C. ännu ett viktigt bidrag
till frihandelns genomförande i England, då
han efter direkt personlig hänvändelse till
Napoleon III lyckades genomdriva
handels-traktaten med Frankrike (1860). Gladstones
märkliga budgetreform s. å., varigenom nästan
alla de sista resterna av eng.
industriprotek-tionismen avskaffades, hade intimt samband
med denna traktat. Den gav ock uppslaget
till den allmänna, från Frankrike utgående
handelstraktatpolitik, som gradvis alltmera
sänkte tullarna mellan de flesta europeiska
länder (för Sveriges räkning 1865), tills
pro-tektionismen åter inbröt i slutet av 1870-talet.
C:s »Political writings» och hans »Speeches
on questions of public policy» ha utgivits
flera gånger. Den bästa biografien är John
Morley, »Life of R. C.» (1881; ny uppl. 1910).
C:s betydelse för de mellanfolkliga
förhållandena belyses av J. A. Hobson, »R. C., the
International man» (1918). E. Hkr.*
Cobdenklubben (eng. Cobden club), förening
i London, stiftad 1866. Verkar för att
utbreda R. Cobdens (se d. o.) idéer, »frihandel,
fred och välvilja mellan folken», särskilt
frihandel. Den betraktades länge, särskilt utom
England, som frihandelsrörelsens högkvarter
och spelade därför en stor roll bl. a. i de
svenska protektionisternas argumentering
under 1880-talets tullstrider.
Cobenzl [kä’bäntsel], L u d w i g, greve,
österrikisk statsman (1753—1809). Blev 1774
IV. 38
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
