Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Colenso, John William - Coleoptera - Coleridge, Samuel Taylor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1213
Coleoptera—Coleridge
1214
för ett mildare bedömande av polygamien. C.
menade näml., att med hänsyn till vad som
väntade de utstötta hustrurna och barnen
ett uppgivande av
månggiftet
stundom kunde verka
mer
demoraliserande än att bibehålla
det. Än större
gen-sägelse mötte hans
bibelkritiska idéer.
Han gjorde sig i
dem till tolk för
en kritisk
uppfattning av
Pentateu-kens uppkomst, som
visserligen inför en
nutida forskning
måste förefalla gan-
ska moderat men som då (1863) stämplades som
svårt kätteri. En av biskopen i Kapstaden
utfärdad avsättningsdom blev visserligen av Privy
council upphävd (1865), men motståndet mot C.
blev likväl i Sydafrika så starkt, att en
kyrklig schism utbröt. Hos de engelska
myndigheterna blev C. illa anskriven genom sitt
bestämda partitagande för suluerna under
sulu-krigen på 1870-talet. Bland de infödda åtnjöt
han stort anseende och förtroende. C:s stora
begåvning, rättfärdighetskänsla och
verksamma arbete i barmhärtighetens tjänst giva
honom en framskjuten plats i den engelska
kyrkans och i missionens historia. Biogr. av G.
W. Cox (2 bd, 1888). G. Lbrg.
Coleo’ptera, se Skalbaggar.
Coleridge [kåuTrid^], Samuel Taylor,
engelsk författare (1772 21/i0—1834 25/7). 1791
inskrevs han vid universitetet i Cambridge
men lämnade det plötsligt och for till London,
råkade i nöd och lät
värva sig till soldat.
Vänner lyckades befria
honom, och han
återvände en kort tid till
Cambridge. Tills, m.
Southey, som delade
hans hänförelse för
franska revolutionen,
skrev C. dramat »The
fall of Bobespierre»
(1794) och omfattade
med glädje Southey s
plan att utvandra till
Amerika och där grundlägga ett kommunistiskt
mönstersamhälle, en »pantisocracy». Planen
förverkligades ej, och 1795 gifte sig de båda
vännerna med två systrar Fricker. S. å.
uppträdde C. i Bristol och höll en serie frisinnade
politiska föreläsningar. 1796 utgav han en
intressant samling »Poems» samt dikterna »Ode
to the departing year» och »Ode to France»,
som uttrycker hans förändrade känslor mot
revolutionärerna. Han började vid denna tid
förtära opium för att döva sin nervositet.
Helt lyckades han sedan aldrig befria sig från
Ord, som saknas under
bruket av detta bedövningsmedel. Fr. o. m.
1797 levde han några år i den lilla staden
Nether Stowey i dagligt umgänge med
skalden Wordsworth, som bodde i närheten.
Under oändliga promenader och samtal
påverkade de därunder varandra och frigjorde sig
från de dittills härskande franska
smakreglerna. Den första frukten av deras nya
uppfattning utgjorde »Lyrical ballads», som de
tillsammans utgåvo 1798; bland C:s dikter
där är »The ancient mariner» numera en av
de mest berömda i engelsk vitterhet.
Följderna av denna diktsamling visade sig först
tydligt omkr. 1815, men den betydde en
revolution: romantiken inleddes i den engelska
poesien. 1798—99 företog C. en resa till
Tyskland, där han emottog starka intryck av den
tyska vitterheten och idealitetsfilosofien; bl. a.
Herder och Schelling påverkade honom starkt.
Han medförde hem en utmärkt tolkning av
Schillers »Wallenstein» (1800). Småningom
blev han konservativ och strängt ortodox, och
mot slutet av sitt liv författade han ett
försvar för treenigheten. Ären 1805—16
beteckna hans djupaste förfall under opiemissbruket,
och själv betraktade han sig som en slagen
man. Likväl fortsatte han outtröttligt sitt
arbete. 1809 utgav han tidskriften The Friend,
varav dock endast 27 nummer utkommo. 1808
och 1811—12 höll han i London två serier
epokgörande »Lectures on Shakespeare», som
beteckna höjdpunkten av romantikens
Shake-spearetolkning. 1813 lyckades Byron få hans
tragedi »The remorse» antagen till spelning
och skaffade honom därmed ett välbehövligt
honorar. Fr. o. m. 1816 bodde C. hos en
läkare, J. Gillman, som i någon mån lyckades
inskränka hans bruk av opium. Också
publicerade han under de närmaste åren flera av
sina bästa arbeten: »Christabel», »Kubla
Khan», jämte »The ancient mariner» hans
förnämsta poem, »The pains of sleep» (1816),
två »Lay sermons» (1816 och 1817),
»Biogra-phia literaria» (1817; med viktiga tillägg av
hans dotter 1847), ett slags självbiografi, i
vilken han dock mera redogör för sina åsikter
än för den yttre gången av sitt liv. S. å.
utkommo tragedien »Zapolya» och
diktsamlingen »Sibylline leaves». 1825 utkom hans
»Aids to reflection». 1833 skrev han sin
vackra »Epitaph for S. T. C.». Bland hans
övriga skrifter märkas »Table talk» (1835;
han var berömd för sin intressanta
konversation), »The literary remains of S. T. C.» (4 bd,
1836—39) och »Confessions of an inquiring
spirit» (1840). 1828 hade han utsänt en samlad
uppl. av sina arbeten i 3 bd; moderna uppl.
1884 o. 1885. Biogr. av J. C. Campbell (1896)
och J. Aynard (1907). Jfr A. Brandi, »S. T. C.
und die englische Romantik» (1886), E. H.
Coleridges publikationer av C:s brev och
anteckningar 1898 och T. J. Wise, »Bibliography
of the writings... of C.» (1913). — C. gav i sina
lyriska dikter, som äro utmärkta av
smältande välljud, ett mästerligt uttryck åt roman-
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
