Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Collegium medicum el. Collegium medicorum - Collegium region (Academia Stockholmensis) - Collegium urbanum de propaganda fide - Collembola - Colleoni, Bartolommeo - Colletes - Collett, familj - Collett, Alf - Collett, Frederik - Collett, Jakobine Camilla, född Wergeland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1221
Collegium regium—Collett, J. C.
1222
maj 1663 förlänades åt C. och som efterföljdes
av och utvidgades genom en rad av
förordningar och resolutioner under 1600- och
1700-talet. Kollegiet skulle bestå endast av
godkända och examinerade lärare, och för inträde
fordrades dessutom en »examen practicum».
Alla läkare skulle för att vara legitimerade
»lyda till C. och vara dess membra». 1813
upplöstes C. och ersattes av
Sundhetskollegium (se d. o. och
Medicinalstyrelsen). (-1m-)
Collegium régium (Academla
Stockholm e’n s i s), ett slags högskola, som Johan
III 1576 upprättade i gråmunkeklostret på
Riddarholmen. Kollegiet leddes till en början
av jesuiter och var till 1583 nästan
uteslutande avsett för unga prästmän men
förändrades i protestantisk riktning, då Johans
sympati för katolicismen minskats. Sålunda
tillsatte Johan 1583—87 sex protestantiskt
sinnade lärare. C:s verksamhet pågick ännu 1592.
Dess professorer förflyttades följande år till
Uppsala universitet. Litt.: G. Bolin, »Johan
III:s högskola å Gråmunkeholmen» (i Samf.
Sankt Eriks Årsbok 1912 och 1918); Isak
Collijn, »Bibliotheca Collegii societatis Jesu
in Suetia» (i Nord. Tidskr. för Bok- och
Biblioteksväsen, I, 1914).
Collegium urbänum de propaga’nda fi’de,
lat., se Propagandan.
Colle’mbola, se Hoppstjärtar.
Bartolommeo Colleoni. Staty av Verrocchio.
Colleoni [-å’ni], Bartolommeo, italiensk
kondottiär (1400—75). Född i Bergamo, gick
C. i neapolitansk, sedan i veneziansk
krigstjänst och vann 32-årig segrar vid Brescia,
Verona och Gardasjön över hertig Filippo
Maria Visconti i Milano. Efter freden 1441
gick C. över till Milano men misstroddes snart
av hertigen och satt fången 1446—47 i Monza.
1448 återkommen till Venezia, gick han
missnöjd i tjänst hos Sforza i Milano men var
Ord, som saknas under
slutligen från 1455 till sin död venezianska
republikens generalkapten. C. testamenterade
en del av sin förmögenhet till republiken med
önskan, att denna skulle resa en ryttarstaty
över honom. Denna berömda stod, ett verk av
Verrocchio, uppställdes 1493 invid kyrkan
Santi Giovanni e Paolo. Litt.: Belotti, »La
vita di B. C.» (1924).
Collétes, se B i f a m i 1 j e n, sp. 260.
Co’llett, norsk köpmans- och
ämbetsmanna-familj, som i slutet av 1600-talet invandrade
från England till Oslo.
Co’llett, Alf, norsk genealog och historisk
författare (1844—1919), son till P. J. och J. C.
C., expeditionschef i försvarsdepartementet.
Utarbetade en utförlig monografi över släkten
C., tecknad mot bakgrunden av den norska
huvudstadens hela kommersiella och sällskapsliv,
»En gammel Christiania-slægt» (1833; ny uppl.
1915); suppl. till denna äro »Fladeby» (1881),
»Gamle Christianiabilleder» (1893; ny uppl.
1909) och »Camilla C:s livs historie» (1911).
Co’llett, F r e d e r i k, norsk målare (1839—
1914), sonson till Jonas C. Studerade för Gude
i Düsseldorf och var länge bosatt i
Köpenhamn, innan han slog sig ned i Norge.
Där blev han en av friluftsmåleriets första
målsmän. Sina motiv valde han med
förkärlek från Mesnaelven vid Lillehammer, och den
årstid han helst skildrade var vintern med snö,
frost och hårda vindar. Hans konst har en
manlig, barsk och sträv karaktär. G-g N.
Co’llett, Jakobine Camilla, född
Werge land, norsk författarinna och förkämpe för
kvinnoemancipationen (1813 23/i—95 ®/s), g.
m. P. J. C. Utvecklande för henne var
samvaron med den
ungdom, som hon lärde
känna under broderns,
Henrik Wergelands,
tidigare stridsperiod.
Hon fattade en
svärmisk kärlek till
Wel-haven, broderns fiende,
men förhållandet
mellan dem avbröts utan
att ha nått till
klarhet. Bruten av denna
hjärtesorg, fick hon
1834 i sin faders
säll
skap göra en långvarig resa till utlandet, vilken
återgav henne jämvikt och hälsa samt också
satte djupa spår i hennes utveckling. 1841
ingick hon äktenskap med lektor P. J. C. I
synnerhet efter mannens död 1851 blev hennes
författarskap betydande. »Amtmandens döttre»
(1855; »Amtmannens döttrar», 1863), där fru
C. i en lättläst och själfull stil angrep det
konventionella äktenskapet, »kvinnans enda
brödstudium», gjorde epok i den norska litteraturen
genom att bryta med den folkliga och historiska
romantiken för att diskutera ett modernt
problem och återge bilder ur verkligt nutidsliv.
Denna roman är hennes enda större arbete.
Den efterföljdes av flera samlingar smärra
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
