Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Condé, Louis II de Bourbon - Condé, Louis Henri Joseph, hertig av Bourbon - Condé, Louis Joseph de Bourbon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Condé, L. H. J___Condé, L. J. de B.
18
Louis II de Bourbon, prins av
Condé. Byst av A. Coyzevox.
mot en överlägsen spansk här, som belägrade
Rocroy, oeh 19 maj 1643 slog denna på
flykten, samtidigt en seger för modernare taktik
över spanjorernas föråldrade. C. intog
Thion-ville och Sierck s. å. och sändes 1644 till
Tu-renne i Elsass. Vid
Freiburg s. å.,
särskilt 9—10 aug.,
inlade C. stor
förtjänst i striden mot
Mercy. Han tog
därpå
Philipps-burg, intågade i
Speyer, Worms och
Mainz samt
erövrade Landau. Vid
Nördlingen 3 aug.
1645 segrade åter
Turenne och C. över
Mercy, och 11 okt.
1646 intog C.
Dun-kerque. Misstrodd
av Mazarin på
grund av sin maktställning, särskilt efter
faderns död, sändes C. att belägra Lérida i
Spanien men understöddes otillräckligt och måste
häva belägringen 1647. Som befälhavare för
armén i Flandern 1648 vann han över
ärkehertig Leopold den lysande segern vid Lens
20 aug. s. å.
Under fronden (se d. o.) vann Mazarin
först genom sluga intriger C. för hovets sak,
och hans bistånd ledde till freden i Rueil 12
mars 1649. C:s odrägliga högmod och
övermodiga sätt gjorde honom dock snart omöjlig,
och Mazarin lät 18 jan. 1650 arrestera honom,
hans bror, prinsen av Conti, och hans svåger,
hertig de Longueville. Parlamentet i Paris
och stormännen fordrade dock deras
frigiv-ning, t. o. m. Kristina av Sverige
intervenerade, och 13 febr. 1651 frigavs C. Han sökte
nu snart spansk hjälp och trängde från
Syd-frankrike med en armé mot norr. Anländ
till Paris, angreps han 2 juli 1652 i förstaden
Saint-Antoine av de kungliga trupperna
under Turenne, som i motsats till C. övergått
från fronden till regeringen. C. var nu hårt
ansatt men räddades av »la grande
Made-moiselle» (se Montpensier), som lät
öppna Paris’ portar för hans armé. Strax före
Ludvig XIV :s återintåg i Paris okt. s. å. och
upprorets avtynande flydde C. till spanska
hären och dömdes 1654 in contumaciam till
döden som förrädare. Ett försök till
närmande mellan den svenska drottning Kristina
och C. i Nederländerna s. å. strandade på
grund av’ etikettsvårigheter men uppretade
ytterligare Mazarin. Turenne i förening med
engelska trupper besegrade 14 juni 1658 nära
Dunkerque (la bataille des Dunes) spanska
hären under don Juan och C. I pyreneiska
freden 7 nov. 1659 återfick C. sin ställning
och egendom, blev guvernör i Bourgogne och
tjänade sedan alltid lojalt franska kronan. —
Då dels C., dels hans son Henri J u 1 e s de
Bourbon, hertig av E n g h i e n, vid
faderns död prins av C. (1643—-1709), börjat
påtänkas som polska tronföljare (1659),
förband sig Sverige genom traktaten i
Fontaine-bleau 22 sept. 1661 att mot stora subsidier
verka för den senares val, men frågan förföll
snart på grund av polskt motstånd. 1668
erövrade C. för en tid Franche-Comté från Spanien.
1672 fick han jämte Turenne överbefäl över
stora armén mot Holland. 12 juni s. å.
företog C. den ryktbara övergången av Rhen, det
enda tillfälle, då han sårats. 1673 och 1674
ånyo befälhavare i Flandern, utkämpade han
mot Vilhelm av Oranien det blodiga men
oavgjorda slaget vid Seneffe 11 aug. 1674. 1675
stred C. åter mot Vilhelm men fick efter
Tu-rennes död befälet över Rhenarmén aug. s. å.
mot Montecuccoli, som utträngdes ur Elsass.
Detta var C:s sista fälttåg. Bruten av gikt,
drog han sig tillbaka till sitt ståtliga slott
Chantilly nära Paris, där han allmänt ärad
levde sina sista år. Dålig politiker och
otroligt högmodig, var C. samtidigt tapper och
ridderlig samt en av Frankrikes mest lysande
fältherrar. Han var intresserad av konst och
litteratur, hade understött Molière och
samlade på Chantilly icke blott den förnäma
världen utan även representanter för den
litterära. Sina sista år stod han Bossuet nära,
och denne höll över C. ett av sina mqst
berömda griftetal. — Litt.: Hertigen av Aumale,
»Histoire des princes de Condé», III—VII
(1886—96); O. Hornberg och F. Jousselin, »La
femme du grand C.» (1905); J. Boulenger,
»Le grand siècle» (1920). (B. H-d.)
Condé [kade’], Louis Henri Joseph,
hertig av Bourbon, prins av C. (1756—
1830), son till L. J. av C. 14-årig äktade C.
1770 den 20-åriga prinsessan Bathilde av
Or-léans, som han enleverade, vilket väckte stor
förargelse. Med sin fader emigrerade C. 1789
och bodde 1801—14 i England. 1815 sökte C.
förgäves göra motstånd i Vendée mot
Napoleon. Då C., som 1829 testamenterat omkr.
10 mill. francs till sin älskarinna, baronessan
de Feuchères, och över 66 mill. francs till
hertigen av Aumale, 27 aug. 1830 fanns död
genom hängning, överklagades testamentet,
men alla instanser uttalade sig för självmord.
Om C:s son se Enghien. B. H-d.
Condé [kåde’],
LouisJosephdeBour-b o n, prins av C. (1736—1818), son till L. H.
av Bourbon (se släktöversikten). Deltog i
sjuåriga kriget och blev 1758 generallöjtnant.
30 aug. 1762 segrade C. vid Johannisberg över
arvprinsen av Braunschweig. Som guvernör i
Bourgogne befordrade han industri och
kommunikationer. C. var gästfri och välgörande,
välvillig mot lärde och konstnärer, frisinnad
i filosofien men dock politiskt konservativ.
Han undertecknade 1788 prinsarnas beryktade
memorial mot fördubbling av tredje ståndet
och kränkning av privilegierna samt lämnade
1789 Frankrike. C. for till Bryssel och Turin,
inbjöds av Gustav III till Sverige men slog
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
