Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Conradi, Johan Gottfried - Conrad von Hötzendorf, Franz - Conrady, August - Conrat, Max Joseph Adolph - Conried, Heinrich - Conring, Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Conrad von Hötzendorf—Conring
32
risk oversigt over musikens udvikling og
nu-værende standpunkt i Norge» (1878), Norges
första musikhistoria. T. N.
Conrad von Hötzendorf [kå’nrät fån [-hö’t-sondårf],-] {+hö’t-
sondårf],+} Franz, greve, österrikisk-ungersk
fältmarskalk, militärskriftställare (1852—
1925). Född i Wien, blev C. officer vid
infanteriet 1871, anställdes
vid generalstaben,
utmärkte sig under
striderna i Bosnien och
Hercegovina 1878 och
1881, var föreläsare i
taktik vid krigsskolan
i Wien (den högsta
militära utbildningsan-stalten) samt arbetade
som författare på
taktikens område och vann
som sådan stort
anseende. Han blev 1895
chef för ett inf.-reg., 1899 generalmajor och
brigadchef samt 1903 fältmarskalklöjtnant och
divisionschef (i Innsbruck). Genom
tronföljaren ärkehertig Frans Ferdinands inflytande
utsågs han 1906 att efterträda general Beck
som chef för generalstaben. Han utvecklade
såsom sådan en rastlös verksamhet för att höja
arméns styrka och krigsberedskap och
följdes därvid av mångas sympatier, medan andra
ansågo hans omdaningsförslag ej alltid vara
välgrundade; den gamle kejsaren kunde aldrig
förlika sig med C:s reformiver. På grund av
sin åsikt, att hans land sannolikt skulle
komma att på en gång få Ryssland, Italien och
Serbien till fiender, och fylld av djup misstro
särskilt mot Italien, önskade C. framkalla ett
krig, medan utsikterna ännu föreföllo
gynnsamma. Detta förde honom i konflikt med
utrikesministern greve Aehrenthal; följden
härav blev C:s avgång från sin befattning
såsom generalstabschef 1911, varvid han
utnämndes till arméinspektör. Han hade 1908
befordrats till general. C. blev emellertid
redan i slutet av 1912 (under Balkankrisen) åter
chef för generalstaben — varvid han
upphöjdes i friherrligt stånd — och beklädde denna
post vid världskrigets utbrott. Ehuru formellt
ställd under ärkehertig Fredrik, var han den
verklige ledaren av de österrikisk-ungerska
arméerna från krigets utbrott till mars 1917.
Omdömena om C:s krigföring ha varit olika.
Han har klandrats för att han vid krigets
början igångsatte offensivföretag samtidigt
mot Serbien och Ryssland och för offensiven
från Tyrolen i sydlig riktning 1916, som
vållade, att fronten mot Ryssland försvagades,
och som ej kröntes med framgång.
Planläggningen av genombrottet vid Gorlice maj 1915
får emellertid huvudsakligen skrivas på C:s
konto. Kraft och beslutsamhet präglade
onekligen hans beslut, men måhända tog han ej
tillräcklig hänsyn till att hans planer skulle
bringas i verket av arméer, i vilka efter hand
upplösande faktorer börjat verka.
Person
Ord, som saknas under
ligen var han tillbakadragen, men han leddes
för mycket av tanken på Österrikes prestige
för att vilja underkasta sig tysk
överledning. — Ej långt efter kejsar Karls
tronbe-stigning föranleddes C. (mars 1917) att avgå
såsom generalstabschef och mottog då befälet
över armégruppen på fronten mot Sydtyrolen.
Efter slaget vid Piave juni 1918 drog sig C.
månaden därefter tillbaka från aktiv tjänst;
han utnämndes då till greve och fältmarskalk.
— Bland C:s arbeten må nämnas »Zum
Studium der Taktik» (3:e uppl. 1898—99),
»Tak-tik-Aufgaben» (3 dir, 1897) och »Die
Gefechts-ausbildung der Infanterie» (6:e uppl. 1917).
Efter sitt avskedstagande sysslade han med
att författa ett omfattande arbete, »Aus
mei-ner Dienstzeit 1906—1918», vilket vid hans
död var ofullbordat; hittills ha utkommit 5
delar (1921—23). M. B-dt.
Conrädy, August, tysk sinolog (1864—1925),
från 1897 prof, vid Leipzigs univ. Har bl. a.
skrivit »Eine indo-chinesische
Causativ-Deno-minativbildung und ihr Zusammenhang mit
den Tonaccenten» (1896) och »Die chinesischen
Handschriften- und sonstigen Kleinfunde Sven
Hedins in Lou-lan» (1920). B. Kgn.
Conrat [kånrä’t], Max Joseph Adolph,
tysk rättslärd (1848—1911), jur. dr 1870,
docent 1873, professor 1875—1907, de sista 29
åren i Amsterdam. Hans föräldrar, judar,
hette Cohn; själv bar han detta namn till
sitt dop 1880, varefter han skrev sig »Conrat
(Cohn)». C. utövade omfattande och högt
ansedd författarverksamhet inom romerska
rättens historia: huvudarbeten »Geschichte der
Quellen und Literatur des römischen Rechts
im früheren Mittelalter», I (1891), och
»Bre-viarium Alaricianum, römisches Recht im
fränkischen Reich» (1903). C. G. Bj.*
Conried [kå’nrit], Heinrich,
tysk-österrikisk skådespelare och teaterledare (1855—
1909). Utbildad vid Burgteatern i Wien, kom
C. efter att ha spelat i Berlin och Bremen
1877 som regissör till Germaniateatern i New
York, där han 1881 övertog Thaliateatern och
med stor framgång från 1892 ledde
Irving-place-teatern, som gästades av Tysklands och
Österrikes främsta dramatiska konstnärer.
C. övertog 1903 dessutom ledningen av
Metropolitan opera house, vilken han behöll
till 1907. G. K-g.
Conring [kå’n-], H e r m a n n, tysk lärd
(1606—81). Blev 1636
samtidigt med. och fil.
dr och dog som
professor i filosofi, medicin
och politik i Helmstedt.
Genom sitt klassiska
arbete »De origine
ju-ris germanici liber
unus» (1643) blev C.
den tyska
rättsvetenskapens grundläggare;
som medicinsk
skriftställare bidrog han att
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
