Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Conring, Hermann - Consalvi, Ercole - Conscience, Hendrik - Conscience money - Consecutio temporum - Conseil - Conseil académique - Conseil d’état - Conseil supérieur de la défense nationale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Consalvi—Conseil supérieur de la défense nationale
34
sprida kännedomen om Harveys upptäckt av
blodomloppet. Han anlitades ofta av sin tids
furstar som läkare (utnämndes bl. a. av
Kristina och Karl X Gustav till livmedikus) och
politisk rådgivare. En icke fullständig uppl.
av hans »Opera» utgavs 1730 (7 folianter).
Litt.: K. F. H. Marx, »Zur Erinnerung der
ärztlichen Wirksamkeit H. C:s» (1872); E. v.
Moeller, »H. C., der Vorkämpfer des deutschen
Rechts» (1915).
Consa’lvi, Ercole, kardinal, italiensk
statsman (1757—1824). F. i Rom, blev C. 1783 påvlig
kammarherre och 1792 medlem av
appellations-domstolen (»rota romana»). Då franska
revolutionen nödvändiggjorde en
reorganisa-tion av den påvliga
armén, genomfördes den
av C. Under franska
ockupationen av Rom
1798 insattes C. för en
tid i San Angelo. Som
sekreterare under
kon-klaven i Venezia nov.
1799—mars 1800
bidrog han till Pius
VII :s val samt blev 11
aug. 1800 kardinal och
statssekreterare. Genom C :s skickliga
förhandlingar i Paris kom 1801 års konkordat till
stånd. Hans fasta politik väckte Napoleons
ovilja, och 17 juni 1806 måste C. avgå. Han
vägrade närvara vid Napoleons bröllop 1810
och förvisades till Reims, där han skrev sina
memoarer. Efter konkordatet i Fontainebleau
1813 lösgavs C., förmådde Pius VII att
återkalla konkordatet, kom 1814 med påven till
Rom och blev åter statssekreterare. På
Wien-kongressen 1814—45 bevakade C. kurians
intressen och fick Kyrkostatens område återställt
utom Avignon, Venaissin och en del av
Fer-rara. C:s utrikespolitik medförde bl. a.
konkordat med Bayern 1817, Neapel 1818 och
Sardinien samt uppgörelse med Preussen 1821.
Efter franskt mönster genomdrev C. reformer
i rättskipningen och en centraliserande
för-valtningsreform. Med Pius VII:s död 1823
var C:s makt förbi. Hans »Mémoires» ha
senast utgivits 1895. Biogr. av E. L. Fischer
(1899). Jfr Hj. Holmquist, »Påvedömets
historia 1800—1920» (1920). T H-r. (B. H-d.)
Conscience [kåsiä’s], H e n d r i k, belgisk
författare (1812—83). Var först militär,
sedan trädgårdsmästare, blev 1841 sekreterare
vid konstakademien i Antwerpen, 1845 e. o.
professor vid univ. i Gent och 1867 intendent
vid Wiertzmuseet i Bryssel. C. ägnade sig
med liv och själ, både som skald och
folktalare, åt den flamska språkrörelsen. 1837
utgav han »In’t wonderjaar 1566» (»1566»,
1850), den flamska litteraturens första
roman, och »Phantazy», en samling smärre
berättelser, 1838 romanen »De leeuw van
Vlaenderen». Främsta rummet bland C:s
alster intaga hans utmärkta skildringar av
flamskt folkliv och flamska seder. Bland C:s
skrifter må främst nämnas »Jacob van
Arte-velde» (1849; sv. övers. 1850), »De loteling»
(1850; »Rekryten», s. å.) och »De arme
edel-man» (s. å.; »Den fattige ädlingen», 1861).
C:s samlade arbeten ha utgivits bl. a. i 6 bd
1884—86. Biogr. av E. de Bock (1916) och
F. Jostes (1917).
Conscience money [kå^Jens ma’ni], eng.,
»samvetspengar», anonymt insända penningar,
på vilka staten förut bedragits.
Consecütio te’mporum, lat., se
Tempus-följd.
Conseil [kasä’j], fr., råd, rådsförsamling,
statsråd, konselj (jfr d. o.). Förekommer i
franska administrationen i flera
sammansättningar, t. ex. c. des ministres, ministerkonselj,
under statschefens presidium; c. de cabinet,
förberedande ministerkonferens; c. général,
departementsråd, c. d’arrondissement,
arron-dissementsråd, och c. municipal, municipalråd
(kommunala representationer); c. de
préfec-ture, prefekturråd, administrativ domstol inom
ett departement; c. de prudhommes,
förlik-ningsnämnd mellan arbetare och arbetsgivare.
Se följande artiklar och Frankrike,
förvaltning. — I Schweiz står ett förbundsråd
(fr. c. fédéral) i spetsen för förvaltningen, och
representationens båda kamrar kallas på
franska c. national (nationalrådet) och c. des
états (ständerrådet); se vidare Schweiz,
författning. (-1m-)
Conseil académique [kåsa’j akadembk], fr.,
se Frankrike, undervisningsväsen.
Conseil d’état [kåsa’j deta’], fransk
administrativ domstol i högsta instans, vilken även
har att avge utlåtanden över de i
representationen väckta lagförslag, som dit hänskjutas,
och över lagförslag i de frågor, som av
republikens president och ministrarna hänvisas.
Beträffande vissa förordningar (règlements
d’administration publique) måste c. höras; det
kan även annullera lagstridiga förordningar.
C. motsvarar ung. Regeringsrätten och
Lagrådet (se dessa ord) i Sverige. Presidiet
innehas officiellt av justitieministern, ehuru det
faktiskt utövas av en vice president. C. är
f. n. fördelat på 6 sektioner, en ord. och en
t. f. för administrativa tvistemål och fyra för
den allmänna förvaltningen. Där anställda
ämbetsmän kallas conseillers d’état (ord. och
e. o.), maitres des requétes (ungefär
revisionssekreterare) och auditeurs; dessutom finnes en
secrétaire général. — Urspr. var c. namn på
en avdelning i konungens råd, blev i 1791 års
författning namn på ministerrådet under
konungens presidium och 1800 en särskild
institution med i huvudsak samma uppgifter, som
det ännu innehar.
Conseil supérieur de la défense nationale
[kåsä’j syperio’r de la defä’s nasiånaT], fr.,
högsta nationalförsvarsrådet i Frankrike, vars
uppgift är att utreda sådana frågor om
försvaret, vilka för sin lösning erfordra
samverkan av två eller flera departement. Det be-
V. 2
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
