Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Conwentz, Hugo Wilhelm - Converse, Frederick Shepherd - Convictorium - Con vigore - Con vivacità - Convocation - Convolvulaceae - Convolvulus, Vinda - Conze, Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Converse—Conze
52
åtgärder till bevarande av intressanta
landskapstyper, märkliga djur och växter o. dyl.
I tal och skrift (bl. a. »Die Gefährdung der
Naturdenkmäler und Vorschläge zu ihrer
Er-haltung», 1904) verkade C. ung. från
århundradets början energiskt för att bevara vad
han kallade naturminnesmärken och blev
sålunda grundläggare av den moderna
natur-skyddsrörelsen (se Naturskydd). 1906
upprättades i Berlin ett särskilt ämbetsverk
för naturskydd (Staatliche Stelle für
Natur-denkmalpflege in Preussen) med C. som chef.
De första åren kvarstod han därjämte som
föreståndare för Danzigmuseet men flyttade
1910 definitivt till Berlin för att uteslutande
ägna sig åt chefskapet för det nya
ämbetsverket. S. å. grundade han vid institutionen
en särskild publikationsserie, »Beiträge zur
Na-turdenkmalpflege». — C. verkade även genom
resor och föredrag för naturskyddsidéernas
utbredning i många andra länder, och Sverige
var därvid det första land han besökte. Även
i övrigt stod C. i den närmaste förbindelse
med svensk naturforskning. Th. H-e.
Converse [kå’nväs], Frederick
Shep-h e r d, amerikansk tonsättare (f. 1871). Elev
av Paine och Chadwick samt i München av
Rheinberger, är C. kompositionsprofessor vid
New-England-konservatoriet i Boston. Han
har komponerat operor (»The pipe of desire»,
»The sacrifice»), oratoriet »Job», en symfoni
m. fl. orkesterverk, stråkkvartetter, sånger
m. m. E. F-t.*
Convictörium, lat., matsal. Jfr K o n v i k t.
Con vigore [-å’re], it., med kraft.
Con vivacitå [-tjita’], it., med livlighet. Jfr
V i v a c e.
Convocation [kånvåkéFJen], eng. (av lat.
convocäre, sammankalla), en representation
för engelska episkopalkyrkan. Institutionen
går tillbaka till 1225, då det första säkert
kända valet hölls av ombud för en kyrklig
provinssynod i England. Från 1295 fick eng.
kyrkan regelbundet en särskild kyrklig
representation, som snart delades på två efter
de bägge kyrkoprovinserna (Canterbury och
York). Biskoparna och abboterna bildade
upper house (»överhus»), övriga prelater,
ka-pitulares och lägre klerus lower house
(»underhus»). C:s uppgift var att besluta för
prästerskapet i skattefrågor, men de fingo
även allmänt religiöst och politiskt inflytande.
1534 gjordes deras beslut beroende av
monarkens stadfästelse, och efter restaurationen
1660 förlorade de ytterligare i betydelse (1664
upphörde kyrkans självbeskattningsrätt). Från
1717 sammankallades de ej förrän 1852
(Canterbury) och 1856 (York) men hållas från 1861
regelbundet varje år. Från 1920 ingå de, med
biskoparna som första och prästerna som
andra hus, i det nya engelska kyrkomötet,
National church assembly, där lekmän bilda ett
tredje hus. Jfr England, kyrkliga
förhållanden. Hj. H-t.
Convolvuläceae, fam. av serien Tubiflorae
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
bland de sympetala dikotyledonerna, utmärkt
genom spiralställda blad och strål formiga
(»regelbundna») blommor med i knoppen
veckad och vriden krona. Fruktämnet är
inomsittande och frukten e.n vanl. tvårummig
kapsel. Hithörande växter — över 1,000 arter —
äro vanl. örter med mjölksaft, ofta
slingrande, och ha sin huvudsakliga utbredning i
tropiska och varmt tempererade länder. Ett
genom parasitiskt levnadssätt avvikande släkte
är Cuscuta (se d. o.). — Till födoämne
användas batater (se d. o.); läkemedel fås från
arter av Convolvulus och Exogonium m. fl.
Omtyckta prydnadsväxter äro arter av
släktena Convolvulus, Ipomoea, Ufina m. fl. G. M-e.
Convolvulun tricolor.
Convo’lvulus, Vinda, växtsläkte av fam.
Convolvulaceae, med nära 200 arter, mest i
tempererade länder och särskilt i
medelhaVsområ-det; i allm. örter, ofta slingrande, med stora
blommor och 2-kluvet märke. I Sverige
finnas två arter. Den ena, C. arvensis,
åkervinda, som har små förblad och skära el.
vitaktiga blommor, är ett besvärligt åkerogräs,
särskilt i slättbygder. Den andra, C. sepium,
snårvinda, har mycket stora, vanl. rent
vita blommor, som vid basen omslutas av två
breda förblad, och föres stundom till ett
särskilt släkte, Calystegia. Den växer i snår och
bland stenar, helst vid sjöstränder, upp till
Mälarprovinserna och odlas ej sällan som
prydnadsväxt. Dess utbredning är märklig,
i det att den förekommer på både n. och s.
halvklotet och i såväl Nya som Gamla
världen. C. tricolor (från medelhavsländerna; ej
slingrande) är en omtyckt enårig
prydnadsväxt med trefärgade blommor (blått, vitt och
gult). — Den intorkade mjölksaften ur
jordstammen av C. scammonia (i Mindre Asien)
utgör drogen scammonium (resina
scam-monii), redan i mindre doser starkt avförande,
numera ej officinell. G. M-e.
Co’nze, Alexander, tysk arkeolog (1831
—1914). Blev 1869 prof, i klassisk
arkeologi i Wien och 1877 i Berlin, tillika ledare
för antikavdelningen i därvarande museum,
1887 generalsekreterare vid tyska
arkeolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
