Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cortez (Cortés), Hernando (Fernando) - Corti, Alfonso - Corti, Bonaventura - Corti, Luigi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Corti, A____Corti, L.
96
Hernando Cortez.
Porträttmedalj av Peter Flötner.
med Mexikos härskare, Montezuma, och
växlade vänskapsgåvor med dennes utskickade,
allt under det att han uppviglade de
närboende stammarna mot de aztekiska
skatteupp-bördsmännen. I Vera
Cruz’ hamn lät han
borra sina skepp
i sank för att
avskära all
förbindelse mellan de
missnöjda i hären och
Velasquez. Efter
noggranna förberedelser
anträdde C. i aug.
1519 ett formligt
er-övringståg inåt
landet, kvarlämnande
150 man som
besättning i Vera
Cruz. Sedan han besegrat tlascalanerna,
förmådde han dem att sluta förbund med
honom mot deras arvfiender aztekerna och
ryckte sedan, understödd av indianska
hjälptrupper, fram mot aztekernas
huvudstad, Tenochtitlan, där han 8 nov. intågade.
Trots upprepade förbud mot spanjorernas
inryckning i staden vågade Montezuma ej
göra motstånd utan mottog dem tvärtom
vänligt. Snart nog bemäktigade sig C.
Montezumas person, tvang denne att
avlägga trohetsed till konungen av Spanien och
insamlade från de aztekiska hövdingarna för
Karl V :s räkning en oerhörd tribut. Den
växande förbittringen bland aztekerna bröt
ut i full låga, när C. företog sig att fira
kristen gudstjänst i det stora offertemplet
(»teocallin»). Nu reste sig stadens befolkning,
och ställningen blev kritisk, särskilt som C.
hotades av en ny fara: en av Velasquez
utsänd här under Narvaez hade landstigit i
San Juan de Ulloa för att fråntaga C.
befälet. C. kvarlämnade 140 man i
Tenochtitlan, tågade mot kusten och tillfångatog genom
ett nattligt anfall vid Cempoala (24 maj
1520) Narvaez, varefter dennes trupper
över-gingo till C. Vid återkomsten till
Tenochtitlan fann C. ställningen ohållbar; ett
allmänt uppror bröt ut. Montezuma sårades
dödligt vid ett sista försök att lugna sina
upphetsade landsmän. Natten till 1 juli
(»noche triste», bedrövelsens natt) nödgades
C. återtåga över de dammar, som från den på
en ö belägna staden förde över till
fastlandet. C. förlorade halva sin här och större
delen av de hopsamlade skatterna; ehuru
själv sårad, lyckades han efter en hård strid
vid Otumba slå sig igenom till tlascalanskt
område. I Tlascala förberedde han en ny
framryckning mot Tenochtitlan, där
aztekerna till sin överste krigsledare utsett
Montezumas unge brorson och måg, Guatemotzin.
C. påbörjade en formlig belägring av staden,
som efter upprepade anfall till lands och sjöss
äntligen intogs, 13 aug. 1521. Guatemotzin
togs till fånga och underkastades den
grym
maste tortyr för att förmås att yppa var
aztekerna gömt sina skatter. Staden
jämnades med jorden, och på dess ruiner
uppbyggdes den nya spanska huvudstaden, Mexico.
Provins efter provins intogs därefter, och
alla försök till motstånd undertrycktes av C.
med skoningslös hårdhet.
C. utnämndes av Karl V till »guvernör
och generalkapten över Nya Spanien» (1523),
utsände söderut, till Centralamerika,
upprepade expeditioner under sina
underbefälhavare (Alvarado, Olid m. fl.) och företog okt.
1524—maj 1526 själv en dylik. För att själv
inför kejsaren rättfärdiga sig mot de
beskyllningar hans fiender ständigt framkastade
återvände han hösten 1528 till Spanien och
mottogs i Toledo med stor utmärkelse av
Karl V. C. fick dock blott behålla
militärbefälet (generalkapitanatet); i spetsen för den
civila förvaltningen ställdes Antonio de
Men-doza som vicekonung, och denne beredde C.
stora svårigheter vid hans erövringståg till
halvön Kalifornien 1534—36. C. begav sig
1540 än en gång hem för att försvara sina
rättigheter, men Karl V tillät honom ej att
återvända till Mexiko förrän 1547. Under
tillrustningarna till färden avled C. nära
Sevilla, 2 dec. 1547. Med sina lysande
ledaregenskaper och stora fel var C. typen för en
spansk »conquistador». — C:s fem brev till
Karl V om Mexikos erövring (på ty. av
Schu-rig i hans »F. C.», 1923) utgöra den viktigaste
källan för vår kännedom om hans livs stora
bedrift. Litt.: Prescott, »The conquest of Mexico»
(1843; revid. uppl. 1874; utdrag i sv. övers.,
»Mexicos eröfring», 1863); Helps, »Life of
Hernando C.» (2 bd, 1871); E. Hornborg, »C.» (1919).
Jfr Mexiko, historia. (O. Sjn; V. S-g.)
Co’rti, A 1 f o n s o, markis, italiensk anatom
(1822 15/e—76 2/io), bror till Luigi C.
Studerade i Pavia och i
Wien, där han 1847
blev med. dr. I en
avh., »Recherches sur
1’organe de l’ouie des
mammifères» (i
Zeit-schrift für
wissen-schaftliche Zoologie
1851), framlade han
sin upptäckt av det
sedermera efter
honom uppkallade c o
r-tiska organet i
innerörat (se
Hör
se 1 o r g a n). Han fortsatte i Turin sina
forskningar men drog sig 1855 tillbaka till
sitt gods i prov. Pavia. T. O.
Co’rti, Bonaventura, abbé, italiensk
naturforskare (1729—1813), prof, vid univ. i
Modena 1777. C. var den förste, som iakttog
strömningarna i protoplasman, först hos Chara
(1774), sedan även i celler av landväxter. T.O
Co’rti, Luigi, greve, italiensk diplomat
(1823—88), bror till Alfonso C. Var
minister-resident i Stockholm 1864—66 och envoyé där
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
