Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Courteline, Georges (Moinaux) - Courtenay, ätt - Courtens, Frans - Courtet, Augustin - Courthope, William John - Courths-Mahler, Hedwig - Courtier - Courtin, Antoine de - Courtin, Honoré - Courtisan - Courtney, Leonard Henry, lord Courtney of Penwith - Courtois, Bernard - Courtois, Gustave Claude Étienne - Courtois, Jacques (le Bourguignon el. il Borgognone)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Courtenay—Courtois
122
(1893), en äktenskapsfars, först given av
Antoine, numera ett stående
repertoarnummer på Comédie frangaise (även spelad i
Stockholm), »La paix chez soi» (1908) och »La
cruche» (1909). C. har även utgivit den
spirituella aforismsamlingen »La philosophie de C.»
(1917). Se monogr. av R. Le Brun (1906). Kj.S-g.
Courtenay [kortonä’], gammal fransk
adels-ätt, uppkallad efter staden C. i dep. Loiret,
där dess äldste kände medlem, H u 11 o, omkr.
1010 lät uppföra en borg. Dennes sonson
Josselin II deltog i första korståget, fick
1115 länet Tiberias och 1119 grevsk. Edessa,
vilket hans son Josselin III 1144
förlorade till seldschukerna. — En son till
Elisabeth de C. och Ludvig den tjockes son
Pierre, Pierre II de C., blev g. m. en
syster till kejsar Balduin I (se d. o.) i
Kon-stantinopel och var 1216—17 själv kejsare.
Även hans söner Robert (d. 1228) och
Balduin II (se d. o.) blevo kejsare i
Konstan-tinopel. En sondotter till Balduin II, C a t h
é-r i n e, blev g. m. Karl av Valois, yngre bror
till Filip den sköne. Medlemmar av en yngre
gren av ätten sökte på 1600-talet förgäves bli
ansedda som prinsar av blodet. Den franska
ätten C. utdog på 1700-talet. — En gren av
ätten kom tidigt till England, hade där under
1200- och 1300-talet flera mäktiga
medlemmar, förvärvade 1335 titeln earl av D e v o n
och fortlever ännu.
Courtens [kåu’rtons], Frans, belgisk
målare (f. 1854). Är en av det moderna Belgiens
yppersta landskapsmålare. Storslaget och
kraftfullt framställer han solens lek i
skogarnas yppiga grönska eller de gula bladens fall
om hösten — »Solstrålar» och »Guldregn»
kallade han ett par av sina landskap, som
förena lyrisk känsla med omedelbart
verklig-hetsstudium. Han har även målat genrer och
typer ur bondelivet. Är väl representerad i
Bryssels museum. Monogr. av G. Vanzype
(1908) och Ruhemann (1909). G-g N.
Courtet [kortä’], Augustin, fransk
skulptör (1821—91). Utförde statyer (»Adrienne
Lecouvreur» i Théätre frangais) samt ideella
och romantiska bilder: »Leda», »Dansare från
Herculaneum» o. a. G-g N.
Courthope [kå’tap], William John,
engelsk litteraturhistoriker (1842-—1917). Var
1895—1901 prof, i poesi i Oxford. Hans
största verk är »History of english poetry» (6 bd,
1895—1909). C. skrev också biogr. över
Addi-son (1884; flera ggr omtr.) och Pope’ (1889),
»The liberal movement in english literature»
(1885), »Life in poetry» (1901) och utgav
(jämte W. Elwin) Popes arbeten (10 bd,
1871—89). R-nB.
Courths-Mahler, Hed w i g, tysk författarinna
(f. 1867). Har skrivit massor av litterärt
värdelösa förströelseromaner (många i sv. övers.).
Courtier [kortie’], fr., mäklare (se d. o.).
Courtin [kortä’], Antoine de,
fransksvensk diplomat (1622—85). Kom med Chanut
(se d. o.) till Sverige 1646, gick 1648 i svensk
Ord, som saknas under
tjänst och var sekreterare hos Karl Gustav,
då generalissimus i Tyskland, samt följde
honom till fredsunderhandlingarna i Nürm
berg 1650. Efter återkomsten adlades C. 1651,
vistades sedan i Frankrike 1651—55 men
återkallades efter Karl Gustavs
tronbestig-ning och följde denne i Polen 1655—56. 1656
sändes C. till Paris, dit han kom 1657; var
där svensk resident. Rappellerad 1659,
kvarstod C. till 1660. Efter Karl Gustavs död
fransk resident i norden, avslöt C. i
Stockholm handelsfördraget av 20/30 dec. 1662,
varefter han tjänstgjorde i Danmark. B. H-d.
Courtin [kortä’], H o n o r é, fransk
diplomat (1627—1703). Var ambassadör i
Stockholm 1671—72, avslöt där förbundstraktaten
av 4/14 april 1672 samt deltog i kongressen
i Köln 1673—74.
Courtisan [kortizä’], fr., hovman. — C o u
r-tisane [-za’n], egentl. hovdam; kurtisan,
förr benämning på elegant demimonddam.
Courtney [kå’tni], Leonard Henry,
lord C. of P e n w i t h, engelsk författare och
politiker (1832—1918). Blev 1858
praktiserande advokat, var 1872—75 prof, i politisk
ekonomi vid Londons
univ. och blev 1876
(liberal) underhusledamot. Han innehade
1880—84 i Gladstones
ministär olika
understats sekreterarposter
men avgick 1884, då
Gladstone i sitt
förslag till
rösträttsre-form ej medtog
införandet av
proportionella val, vilket
valsätt i C. under hela
hans politiska bana haft sin ivrigaste
förfäk-tare i England. C. övergick 1886 till
liberal-unionisterna, var 1886—92 underhusets vice
talman (»chairman of committees»), närmade
sig på 1890-talet åter liberalerna och föll 1900
igenom vid nyvalen till underhuset, enär han
skarpt kritiserat regeringens sydafrikanska
politik. Han återinträdde nu i det liberala
partiet och blev 1906 pär (baron C. of
Pen-with). C. var en synnerligen flitig politisk
förf, i Times och i flera tidskrifter samt har
bl. a. skrivit »The working constitution of
the United kingdom» (1901). Biogr. av G. P.
Gooch (1920). V. S-g.
Courtois [kortcoa’], Bernard, fransk
kemist (1777—1838). Var först apotekare,
sedan salpeterfabrikant. Upptäckte 1804 morfin
och 1811 grundämnet jod i askan av tång.
Courtois [kortma’], Gustave Claude
É t i e n n e, fransk målare (1852—1923). Var
en eftersökt elegant porträttör, utförde även
historiemålningar, väggmålningar i
Odéon-teatern m. m. G-g N.
Courtois [kortcoa’], Jacques, kallad le
Bourguignon el. il Borgognone, fransk
målare (1621—75). Efter en tids krigstjänst
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
