Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Courtois, Jacques (le Bourguignon el. il Borgognone) - Courtoisie - Courtrai - Courvoisier, Charles - Couschi - Cousin, Charles Guillaume - Cousin, Victor - Cousin-Montauban - Coussange, Jacques de - Coussemaker, Charles Edmond Henri de - Coustou, släkt - Coutances - Couthon, Georges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Courtoisie—-Couthon
124
vid den spanska hären i Italien studerade han
i Bologna (under Guido Reni och Albani),
Florens och Siena, slog sig omkr. 1640 ned i
Rom, där han med undanlag för långa resor
förblev bosatt och 1657 inträdde i kloster.
C. målade åtskilliga religiösa kompositioner
men blev huvudsakligen känd för sina talrika
bataljmålningar, framställda med omedelbar
kraft och med fin iakttagelse av luftens och
ljusets karaktär. C. är en av de första, som
målat landskap efter naturen i fria luften.
Han utförde även etsningar. En av hans
målningar finnes i Nationalmuseum. H. W-n.
Courtoisie [kortmazi’], fr., höviskhet,
artighet. Jfr Kurtis.
Courtrai [korträ’], belg. stad, se Kortrijk.
Courvoisier [korvcoazie’], Charles,
schweizisk violinist (f. 1846), elev av David och
Joachim. 1875 dirigent i Düsseldorf; lärare i
Liverpool sedan 1885; utgav flera violintekniska
studier: »Die Violintechnik» (1878; även eng.
uppl.), »Méthode de violin» (1892; även sv.
uppl.). T. N.
Couschi, se Badin.
Cousin [kozå’], Charles Guillaume,
fransk bildhuggare (1707—83), utbildad hos
bröderna Coustou i Paris, verksam vid
slotts-bygget i Stockholm 1737—46. I rikssalen
utförde han några större dekorativa figurer
(änglar med kungakrona, »Religionen»,
»Mildheten») och trol. de tio intagande allegoriska
amoringrupperna. I Slottskyrkan utförde han
andra figurer (änglar med språkband), på
västra slotjsfasaden de tio kolossala hermerna
och möjligen medaljongerna med
kungapor-trätt. På karolinska gravkoret vid
Riddar-holmskyrkan modellerade han kanske hela
kupolens plastiska utsmyckning, i varje fall
norra sidans kartusch med riksvapnet. Bland
hans övriga arbeten i Sverige märkas några
porträttbyster (Taraval, i Konstakademien,
Arenius, i Nationalmuseum, m. fl.). C.
arbetade med dekorativ säkerhet och behagfull
modellering; som karaktärsskildrare nådde
han icke djupt. Hans anseende i Sverige
fördunklades av hans landsman J. Ph.
Bouchar-don, som anställdes vid slottsbygget 1741. Jfr
A. Lindblom, »Fransk barock- och
rokokoskulptur i Sverige» (1923). H. W-n.
Cousin [kozå’], Victor, fransk filosof
(1792—1867). Redan 1812 lärare vid École
normale och 1815 vid Sorbonne, företog C. 1817
—18 och 1824 resor till Tyskland, varunder
han lärde känna bl. a. Hegel och Schelling.
C. trakasserades av regeringen och fick ej
1820—27 föreläsa men blev efter
julirevolutionen pär av Frankrike, medlem av högsta
rådet för undervisningen och direktör för École
normale samt var 1840 ett par månader
undervisningsminister i Thiers’ kabinett. 1849
lämnade han sina befattningar och användes
ej under kejsardömet. — Som filosof var C.
osjälvständig, en eklektiker, som hämtade
synpunkter och idéer från skilda håll och vars
åskådning saknade skärpa och bestämdhet
men förelästes med tilldragande vältalighet.,
Han föreläste först skotsk, sedan tysk filosofi,
hamnade i en idealistisk panteism för att
småningom i viss mån överge den och ansluta sig
till Cartesius. Som
maktägande inlade han
stor förtjänst om
primärundervisningen,
nyorganiserande efter
tyska förebilder, blev
borgardömets
modefilosof och vakade noga
över att konvenansen,
religionen, det socialt
bestående försvarades;
det fria tänkandet
lämnade rum för C:s
officiella statsfilosofi, som
stödde sig på kyrkan. Av hans verk märkas
»Fragments philosophiques» (1826; 3:e uppl.
1838), »Cours de philosophie» (1836; kallad
»Du vrai, du beau et du bien» 1853), »Cours
d’histoire de la philosophie» (1826; omarb.
1840 o. 1863), »Cours d’histoire de la
philosophie morale au XVIII :e siècle» (1840—41),
»Cours d’histoire de la philosophie möderne»
(1841—46) och flera arbeten om frondens och
Ludvig XIV :s tid. C. utgav goda uppl. av
Cartesius, Proklos och Pascals »Pensées» (vars
okända originalmanuskript han upptäckte)
samt översatte Platon. Se monogr. av J.
Simon (1887) och J. Barthélemy Saint-Hilaire
(1895). L. H.Å.*
Cousin-Montauban [kozå’-mätåbä’], se P a-
1 i k a o.
Coussange [kosä’^], Jacques de, pseud.
för Quirielle, Barbe de (se d. o.).
Coussemaker [kosmakä’r], Charles E
d-mond Henri de, fransk musikhistoriker
(1805—76). Skrev särskilt om medeltidens
flerstämmiga musik, bl. a. »Histoire de
l’har-monie au moyen-äge» (1852), och utgav
»Scrip-tores de musica medii ævi» (1864—76;
nytryck 1908), en forts, av Gerberts
motsvarande arbete. T. N.
Coustou [kosto’], fransk bildhuggarsläkt. —
Bland dess medlemmar märkas bröderna N
i-colas C. (1658—1733) och Guillaume
(I) C. (1677-—1746) från Lyon, lärjungar av
sin morbror A. Coyzevox i Paris, båda
ytterligare utbildade i Rom. De utförde för
palats, kyrkor och offentliga platser i Paris och
Versailles talrika av barock kraft och
livlighet fyllda skulpturverk, från 1700-talets
början till Nicolas’ död nästan alltid i
samarbete med varandra. H. W-n.
Coutances [kotä’s], stad i n. v. Frankrike,
dep. Manche (Normandie), 67 km s. s. ö. om
Cherbourg; 6,248 inv. (1921). Har en
utomordentligt ståtlig gotisk katedral (från
1200-talet) med två 77 m höga tvillingtorn i v.
och centraltorn.
Couthon [kotå’], Georges, fransk
revo-lutionsman (1755—94). Var vid franska
revolutionens utbrott en ansedd och avhållen ad-
Qrd, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
