Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Creutz, Carl Magnus - Creutz, Ernst Johan, d. ä. - Creutz, Ernst Johan, d. y. - Creutz, Gustaf Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Creutz, E. J., d. ä___Creutz, G. Ph.
158
rige och blev 1850 fil. dr på en latinsk
avhandling om Nådendals kloster (på sv. i Suomi
1849). Dessförinnan hade han under pseud.
Maunu Malmanen utgivit ett
värdefullt arbete, »Anjala-förbundet» (1848), byggt
på förut okänt material. Han gjorde sig
bemärkt inom det uppspirande politiska livet
under Alexander II :s regering och hörde till
de ledande inom den liberala oppositionen i
januariutskottet 1862 och vid lantdagen 1863
—64. Dels för att binda hans händer, dels
för att vinna en betydande kraft kallade
styrelsen honom 1864 till guvernör i Åbo och
Björneborgs län. På denna post verkade han
bl. a. för Åbo domkyrkas restaurering.
Fädernegodset Malmgård i Pernå socken ägnade
han en omsorgsfull skötsel och lät där
uppföra en slottslik manbyggnad. H. E. P.
Creutz [kröjts], E r n s t J o h a n, d. ä.,
friherre, riksråd (1619—84), bror till L. C. d. ä.
Utnämndes 1652 (han var då
hovrättsassessor) till landshövding i Nylands och
Tavaste-hus län samt upphöjdes 1654, jämte sin
broder Lorentz, till friherre. Han blev 1666
landshövding i Abo och Björneborgs län, flyttades
till Västmanlands län 1667 samt kallades
1674 till riksråd och president i Åbo hovrätt.
C. var en kunskapsrik och sträng ämbetsman.
Creutz [kröjts], Ernst J o h a n, d. y.,
friherre, riksråd (1675—1742), son till E. J. C.
d. ä. Inlade som lagman i Östergötland stora
förtjänster, utnämndes 1721 till landshövding
i Östergötlands län, blev 1727 riksråd, 1731
greve (men tog aldrig introduktion å
riddar-huset) och 1735 kansler för Abo akademi.
Efter Horns fall (1738) blev han föremål för
hattpartiets förföljelser, förvisades till sina
gods och berövades sin pension.
Creutz [kröjts], Gustaf Philip, greve,
skald och diplomat (maj 1731—85 3O/io),
sonson till riksrådet Johan C. (se d. o.). Född
på Anjala gård i Nyland i Finland, växte C.
upp i ett anspråkslöst, pietistiskt hem. Efter
studier vid Åbo akademi 1749—50 inträdde
han 1751 som e. o. kanslist i Kungl.
kansliet i Stockholm, där han 1756 blev kanslist.
Efter hovets misslyckade revolutionsförsök
utsågs C. s. å. till kavaljer hos prins Fredrik
Adolf, tydligen emedan han ansågs som en
pålitlig hatt och enär till detta partis ledare
hörde hans morbröder och beskyddare
Fabian och Henrik Wrede. Den motvilja
konungafamiljen på samma grunder hyste mot honom
gav småningom vika, och särskilt blev
kronprins Gustav hans vän. Sedan befattningen hos
prinsen upphört, utnämndes C. 1763 till envoyé
i Spanien men förflyttades redan 1766 till
ministerposten i Paris, Sveriges då viktigaste
diplomatiska post. Här spelade han till en början
en egendomlig dubbelroll, i det att han officiellt
representerade Sveriges regering men i själva
verket företrädde kronprinsens på helt andra
mål inriktade politik och härigenom
verksamt bidrog till att i Frankrike förbereda
marken för Gustavs revolution 1772. Efter re-
Gustaf Philip Creutz. Målning av Per Krafft d. ä.
1785. Tillhör Uppsala universitet.
volutionen utnämndes C. s. å. till ambassadör.
Hans diplomatiska verksamhet under följande
årtionde har sin största betydelse genom de
utförliga underrättelser om Frankrikes
politiska strävanden och förhållanden han
insände till Gustav. Däremot misslyckades hans
försök att i Frankrike vinna understöd för
Gustavs planer på Norge. 1783 avslöt han en
traktat mellan Sverige och Amerikas förenta
stater. C. framträdde i Paris icke endast som
diplomat utan ock som kulturpersonlighet.
På utresan till sin post i Spanien hade han
vunnit Voltaires synnerliga bevågenhet. I
Paris umgicks han i madame Geoffrins,
ma-dame du Deffands, mademoiselle de
Les-pinasses och madame Neckers salonger, och
hans närmaste vän var förfaltaren Marmontel,
som i sina memoarer omtalar honom med stor
värme. Särskilt intresserad var C. av
musiken; han hörde till Grétrys och Piccinis
främsta beskyddare. C:s deltagande i
socie-tetslivet och hans spelpassion förstörde
emellertid i grund hans affärer, så att konungen
måste betala hans stora skulder. Gustav
hem-kallade 1783 C. för att göra honom till
riksråd och kanslipresident. På denna post
förestod han styrelsen i Sverige under Gustavs
italienska resa 1783—84. Snart därpå dog C.
i Stockholm.
C:s diktning tillhör nästan helt och hållet
tiden före 1763. Han inträdde 1753 jämte
sin gode vän Gyllenborg i den av Eckleff
stiftade Tankebyggarorden, där de två
vännerna kommo att tillhöra den innersta krets,
som bildade sig kring fru Nordenflycht och som
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
