Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Creutz, Gustaf Philip - Creutz, Johan - Creutz, Lorentz, d. ä. - Creutz, Lorentz, d. y. - Creuzer, Georg Friedrich - Creuzot, Le - Crevaux, Jules Nicolas - Crewe - Crewe, Robert Offley Ashburton Crewe-Milnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Creutz, J.—Crewe
160
företrädde dels rätt avancerade
upplysningsidéer, dels mycket stränga krav på den
konstnärliga formen. C:s dikter trycktes i
sällskapets »Våra försök» (1753—56) och
»Vitterhetsarbeten» (1759—62). Man ser i dem hans
skeptiska, epikureiska världsåskådning, men
han visar sig ock där som en av den svenska
diktens säkraste, mest nogräknade
formkonstnärer, särskilt i versifikatoriskt hänseende. C :s
främsta dikt är det lilla herdeeposet »Atis
och Camilla» (1761), där C. i den
konventionella herdediktens ram ger en förfinad analys
av två unga hjärtans kärlek, som vittnar om
att hans psykologiska blick utbildats i
Ra-cines skola. Dikten väckte hos samtiden en
livlig hänförelse. En besläktad skildring av
en ung flickas vaknande känsloliv, där dock
det mondänt raffinerade mer framträder, gav
han i »Daphne», en versberättelse av samma
art som fransk »conte». I »Sommarkväde»
inför C., som tydligt påverkats av Linnés
naturskildring, den naturbeskrivande dikten
efter Thomsons mönster i den svenska
litteraturen. Grunddrag i C:s diktning äro eu
förfinad sensualism och skönhetsdyrkan, en
vemodig känsla av njutningens förgänglighet
och en utomordentligt smidig, musikalisk
verskonst. — I Paris gjorde C. ett utkast till en
opera, »Rustan och Mirza», vilket han lät
Lidner utföra på vers; då Lidner emellertid
senare använde delar härav i sin »Medea»,
ansåg sig C. bestulen och dömde sitt verk
till evig glömska. — Som person utmärkte
sig C. genom älskvärdhet, tankspriddhet,
entusiasm och stora kulturintressen. Han blev
kansler för Uppsala universitet 1783 och led.
av Vet.-akad. 1784.
C:s dikter samlades i »Vitterhets-arbeten
af Creutz och Gyllenborg» (1795; ny uppl.
1812); senast ha de utgivits av A. Hultin
(1913). Franzén skrev 1797 »Sång öfver
grefve Gustaf Filip Creutz». Se G. Castrén,
»G. Ph. C.» (1917), och M. Lamm,
»Upplysningstidens romantik» (1918). G-r C.
Creutz [kröjts], Johan, greve, riksråd
(1651—1726), bror till L. C. d. y. Han
tjänstgjorde först vid -engelska och svenska
marinen samt utnämndes 1676 till
överstelöjtnant vid ett finländskt kavalleriregemente.
1703 blev han landshövding i Nylands och
Tavastehus län, och vid riksdagen 1713—14
var han lantmarskalk. 1719 kallades han till
riksråd samt blev därjämte president i Äbo
hovrätt och upphöjd i grevligt stånd. Han
var en av de mera framträdande männen vid
grundläggandet av frihetstidens statsskick.
Creutz [kröjts], Lorentz, d. ä., friherre,
riksråd, amiralgeneral (1615—76), son till
Ernst Larsson C. (se släktöversikten). Blev
1638 assessor i Bergskollegium, 1649
landshövding i Åbo och Björneborgs län samt 1655
i Dalarna, var 1658 regeringskommissarie i
det erövrade Trondhjems län, utnämndes 1660
till riksråd och 1673 till rikskammarråd. 1654
upphöjdes han i friherrligt stånd. Efter
krigs
utbrottet 1675 utnämndes han till
amiralgeneral, ehuru »han varken sett fiende eller död».
I den stora bataljen vid Öland 1 juni 1676,
mot den förenade holländsk-danska flottan,
manövrerade han sitt amiralsskepp så illa, att
det kantrade och sprang i luften med man och
allt. C. var på sin tid Finlands måhända
rikaste magnat och ägde Sarvlaks m. fl. gods.
Creutz [kröjts], Lorentz, d. y., friherre,
ämbetsman (1646—98), son till L. C. d. ä. Blev
1666 assessor i Bergskollegium och vistades
1662—68 nästan oavbrutet utomlands under
bergsvetenskapliga studier. 1680—86 var han
vicepresident i Bergskollegium och blev 1683
landshövding i Åbo och Björneborgs län samt
därjämte direktör över bergverken i Finland.
Han grundade där flera järnbruk, bl. a.
Kaut-tua och Tykö.
Creuzer [kråi’tsor], Georg Friedrich,
tysk filolog och fornforskare (1771—1858).
Var 1804—45 professor i Heidelberg. C:s
förnämsta arbete är »Symbolik und Mythologie
der alten Völker» (1810—12). Jfr Rohde, »C.
och Karoline von Günderode» (1896).
Creuzot, Le [lo krözå’], se C r e u s o t.
Crevaux [krovå’], Jules Nicolas, fransk
forskningsresande, marinläkare (1847—82).
Företog 1877—82 flera upptäcktsfärder i
Franska Guayana, övre Orinocoområdena och
slutligen i Gran Chaco. På denna sista resa, då
han sökte följa Pilcomayp till dess källor,
mördades han av tobaindianer.
Crewe [krö], stad i eng. grevsk. Chester,
50 km s. ö. om Liverpool; 46,477 inv. (1921).
Storartade järnvägsverkstäder.
Crewe [krö], Robert Offley
Ash-bur t o n Crewe-Milnes, markis av C.,
engelsk statsman (f. 1858), son till lord
Houghton (se d. o.). C. var 1883—84
privatsekreterare åt den
liberale
utrikesministern lord Granville,
1892—95 lordlöjtnant
på Irland och
upphöjdes 1895 till earl av C.
(han hade förut från
1885 burit namnet lord
Houghton). C. blev dec.
1905 lordpresident i
kabinettet
Campbell-Bannerman, var
därefter april 1908—nov.
1910 kolonialminister
och efterträdde sedan lord Morley som minister
för Indien. Dessutom var han sedan 1908
sigill-bevarare och regeringspartiets ledare i
överhuset, på vilken sistnämnda post han städse
visade en beundransvärd takt. C. upphöjdes
1911 till markis. I den juni 1915 bildade
koalitionsministären blev han lordpresident
och var 1916 undervisningsminister men
avgick jämte Asquith m. fl. dec. 1916. Han
ledde senare den oavhängiga liberala
oppositionen (Asquithgruppen) i överhuset och är
från dec. 1922 brittisk ambassadör i Paris.
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
