Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Croce, Benedetto - Croce, Giovanni - Crocodilia, Crocodilus - Crocus el. Saffran (kemi) - Crocus, Krokus, Saffran (växtsläkte)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Croee, G____Crocus
168
Benedetto Croee.
Dessutom har han skrivit ett mycket stort
antal art "’ten inom olika humanistiska
vetenskaper, såsom »Materialismo storico ed
eco-nomia marxistice» (1899), arbeten om Hegel
(1905), Vico (1910), Ariosto, Shakespeare,
Goethe (1921), Corneille, Dante, »Storia delle
storiografia italiana del secolo XIX», »üna
famiglia di patrioti» samt »Un angolo di
Na-poli» (1912; om det hus han bebor), den
intellektuella självbiografien »Contributo alla
critica di me stezzo» (1918) samt
»Montenero-domo» (1919), en skildring av hans födelseort
och släkt. Juni 1920 blev han
undervisningsminister i ministären Giolitti och avgick med
denna juni 1921.
C:s filosofi är idealistisk och monistisk; till
hans lärofäder höra särskilt Vico och Hegel.
All verklighet, som finnes, är av andlig art.
Estetiken är vetenskapen om uttrycket eller
allmän språkvetenskap; mot den psykologiska
liksom mot formestetiken polemiserar han.
För C. finns icke någon strid mellan form
och innehåll, formen är intet annat än
innehållet gestaltat, och det väsentliga i
konstverket är dess egenskap att vara ett fullödigt
intryck. Den estetiska kritikens uppgift är
att i varje särskilt fall avgöra om uttrycket
är helgjutet eller ej, ty då konstverket är
uttrycket för en individ, ligger fulländningen
icke i att uppnå en för alla eller ens många
gemensamt giltig norm. Kritikens högsta art
är en reproduktion i ny form av den
konstnärliga skapelsen. All estetisk verksamhet är
aktiv, icke passiv; föremål för estetiken äro
föreställningarna, åskådningarna, fantasiens
yttringar; närmast följande stadium av
själsliv, begreppens, behandlas i logiken, som
utgör den andra delen av vetenskapen om
människans teoretiska själsverksamhet. I fråga
om det praktiska, handlandet, särskiljer C.
likaledes två vetenskaper: ekonomien, som
redogör för det individuella, och etiken, som
redogör för det allmänna. C. betonar, att
verkligheten är enhetlig men förstås genom
att analyseras från skilda sidor: »verklighet
or-h overklighet kallas i konsten skönt och
fult, i logiken sant och falskt, i ekonomien
nytta och skada, i etiken gott och ont». I
sin historieuppfattning ger han uttryck åt
övertygelsen, att de verkande krafterna i livet
och historien äro de eviga idéerna, för vilka
var och en kan och bör verka efter måttet
av sina krafter. — C:s alstring har fått
starkt inflytande, utom i hans fädernesland,
i England och Förenta staterna samt även
uppmärksammats i Frankrike och Tyskland,
där hans estetik varit grundvalen för en ny
språkvetenskaplig orientering. Se H. W. Carr,
»The philosophy of B. C.» (1918), G.
Castella-nos C.-bibliogr. (1920) och N. Svanberg, »B.
C. och estetikens filosofi» (i Sv. Tidskr.
1925). R-n B.
Croee [kråTJe], Giovanni, italiensk
tonsättare (1557—1609); från 1603 kapellmästare
vid San Marcokyrkan i Venezia. C. var en
av de mera betydande representanterna för
venezianska skolan och utgav fr. o. m. 1585
flera vokalverk: madrigaler, canzonetti,
mässor och psalmer m. m. T. N.
Crocodilia, Crocodilus, se Krokodildjur.
Cro’cus el. Saffran, en före den
rationella kemiska nomenklaturens införande
använd beteckning för pulverformiga, röda till
djupgula metallföreningar. Benämningen c.
Martis el. endast c. brukas ännu för hård,
finpulvriserad järnoxid, använd som
polermedel för glas och finare stålvaror
(poler-rött). Ett annat gammalt namn är caput
mortuum (»dött huvud»), som i mera allmän
bemärkelse var benämningen på det i en
retort kvarblivande efter avskiljande av det
flyktiga genom destillation el. sublimation.
— C. metallörum, metallsaffran, ett i
forna tider använt kräkmedel, erhölls efter
förpuffning och utlakning av en blandning av
svavelantimon och salpeter. N. Zn.
Cro’cus, Krökus, Saffran, växtsläkte
av fam. Iridaceae, med underjordisk,
löklik-nande knölstam, rosettställda, smala blad
och från jordstammen utgående ensamma
blommor med smalt trattlikt, 6-flikigt hylle.
Över 60 arter, i medelhavsländerna. För sina
vackra blå, violetta, vita el. gula blommor
odlas många arter (me$t tidigt vårblommande,
t. ex. C. moesiacus, jnera sällan
höstblom-mande, t. ex. C. irickflorus) som
prydnadsväxter i trädgårdar och parker el. i kruka
i boningsrum. Av en särskilt i Spanien i stor
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
