Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Crusell, Bernhard Henrik - Crusell, Gustaf Samuel - Crusenstolpe, ätt - Crusenstolpe, Magnus Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Crusell, G. S__Crusenstolpe
198
delbart efter återkomsten från Paris
framträdde han som kompositör med flera konserter
för klarinett. Även lät han under de närmaste
tio åren ofta höra sig
som solist på konserter
och skrev även smärre
musikinlägg för
teaterstycken. 1809—10
synes C. ha varit
hovkapellmästare vid
Eg-gerts sida, ehuru han
eljest ej omtalas som
%rkesterledare vid
denna tid. Efter 1810
trädde han nära Götiska
förbundets litterära
krets och övergick så
småningom till sångkompositionen med
tonsättning bl. a. av dikter av Geijer och Tegnér.
På tyskt förlag utgav C. flera konserter och
kammarmusikverk för klarinett och andra
träblåsinstrument. 1818 blev C.
musikdirektör vid båda livregementena med
bibehållande av sin plats i hovkapellet. 1824
uppfördes på Kungl. teatern »Lilla slafvinnan»
och vann synnerligen välvilligt mottagande.
Vid samma tid utgav han två häften
solosånger samt 1826 sin berömdaste samling,
»Tio sånger ur Frithiofs saga» (i andra uppl.
»Tolf sånger»). Även skrev han två
dekla-matorier, därav ett för Göta kanals invigning
1832. Av C:s solosånger blevo f. ö. särskilt
»Fågelleken», »Sång till solen» och
»Flytt-fåglarne» mycket populära. Endast en
manskvartett utgav han själv i tryck, »Hell dig,
du höga nord». En annan, »Længe var
nordens herlige stamme», arrangerades på
1840-talet efter en sång ur »Frithiofs saga». Kort
efter hans död utkom ett tredje häfte
solosånger. C. var en fint bildad man, som
räknade Berzelius, Hans Järta, Franzén, Wallin,
Tegnér, Geijer, Beskow m. fl. till sina
vänner. C. var på 1820- och 1830-talet
utomordentligt populär på grund av det enkla och
flärdfria sätt, varpå han tonsatte dåtidens
berömdaste dikter. Dessa sånger äro alltid
deklamatoriskt riktiga och smyga sig väl
intill orden. Rytmen är deras starka sida.
Melodiskt äro de ej alltid lika lyckliga och sakna
djupare musikalisk originalitet. Harmoniken
är ofta enformig och här och där rätt
alldag-lig. C:s verk för klarinett äro klassiskt
formrena och melodiskt mjuka samt tacksamma
solonummer. T. N.
CruseTl, Gustaf Samuel, finländsk
läkare (1810—58), kusins son till B. H. C. Blev
med. dr 1840 och provinsialläkare i Keksholm
1842. C. fäste före R. Remak
uppmärksamheten vid den då för tiden av läkarna glömda
galvanismen såsom läkemedel. I Petersburg
utgav han 1841 avh. Ȇber den Galvanismus
als chemisches Heilmitt^ gegen örtliche
Krank-heiten», vartill kommo tre tillägg (1842—44).
Senare uppfann han de första metoderna inom
galvanokaustiken och blev föregångare till A.
Ord, som saknas under
T. Middeldorpf (se d. o.). C. kallades 1857
till docent i medicinsk fysik i Helsingfors.
Crusenstolpe, svensk ätt, känd sedan
1600-talet. Magnus Corin, 1770 adlad C. (1724
—1805), landssekreterare i Jönköping 1761
och assessor i Göta hovrätt 1766, blev vid
Gustav III:s räfst med hovrätten 1775 dömd
att mista ämbetet. Hans sonson M. J. C. (se
nedan) offentliggjorde i Fäderneslandet 1832
(n:r 156—170) »Ur min farfars anteckningar»,
med hatfyllda uttalanden mot Gustav III.
M. J C:s bror Johan Fredrik
Sebastia n C. (1801—82) ingick 1825 i Fabviers kår
under grekiska frihetskriget, var sedan
anställd i svensk konsulattjänst, blev t. f.
konsul i Alger 1847, generalkonsul där 1858,
chargé d’affaires i Lissabon 1860 och
minister-resident där 1866. Han översatte koranen från
grundspråket (1843). Med honom utgick ätten
på manssidan (på kvinnolinjen 1896).
Crusenstolpe, Magnus Jacob,
författare (1795 u/3—1865 18/i), sonson till M. C.
Student i Lund 1811, tog C. juridisk
ämbets-examen där 1814, inskrevs s. å. som
aus-kultant i Göta hovrätt
och blev 1817 v.
häradshövding samt
innehade därefter till
1819 åtskilliga
domarförordnanden. Under
riksdagen 1817—18 var
han kanslist i
expe-ditionsutskottet, utnämndes 1818 till
kanslist i justitierevisionen,
blev 1820 adjungerad
led. av Svea hovrätt,
fick 1824 förordnande
som revisionssekreterare och utnämndes 1825
till assessor i Svea hovrätt.
1821 utgav C. anonymt legenden
»Kollerstad», novellen »Vedergällningsrätten» och
den romantiska berättelsen »Denis från
Nor-mandie» (omtryckta 1842 under titeln »Första
fjetet på skriftställarebanan»). 1825 utgav
han en politisk broschyr, »Ideer till en
förbättrad nationalrepresentation». Redan 1823
hade han varit riddarhusledamot men tog först
vid riksdagen 1828—30 livligare del i
riks-dagsarbetet, tillhörde den anckarsvärdska
oppositionen och utgav i förening med L. J.
Hierta Riksdagstidningen. Vid slutet av
samma riksdag kom han i beröring med Karl XIV
Johans gunstling greve Magnus Brahe och
vanns för »högsta vederbörandes» avsikter.
Det dröjde ej länge, förrän han kom i det
intimaste förhållande till konungen, som på
M. Brahes inrådan beslöt använda honom för
att bekämpa den allt inflytelserikare
oppositionspressen. C., som redan ingått avtal med
L. J. Hierta om att utgiva en tidning,
uppsade överenskommelsen och ställde sig till
»Kamarillans» förfogande. 1 dec. 1830 utkom
första numret av tidningen Fäderneslandet,
vilken som hovorgan och officiöst blad skulle
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
