Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Crusenstolpe, Magnus Jacob - Crusius, Filip - Crustacea - Çruti - Cruus, Jesper Mattsson - Crux - Crux, Södra korset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Crusius—Crux
200
vägleda allmänna meningen. C. var det nya
bladets utgivare och redaktör men lyckades
icke göra det populärt, och 27 april 1833 måste
det upphöra. C. hade blivit otillräckligt
understödd och offrades oklokt nog av de
maktägande, då hans tjänster ej visade sig så
värdefulla, som man väntat. Ruinerad tog C.
avsked från sitt ämbete 1834. Kort därpå
utgav han sina uppseendeväckande
»Skildringar ur det inre af dagens historia» (2 bd,
1834), teckningar av den dåv. och närmast
föregående tidens svenska politiker. De
insinuationer och anspelningar, varmed
»skildringarna» voro späckade, och den
hämndlystnad, som kännetecknade dem, väckte
mångenstädes den bittraste ovilja, men deras
förtrogenhet med landets ämbetsmannaförhållanden
och inre politik samt det skickliga
framställningssättet gjorde dem på många håll trodda.
— Vid riksdagen 1834—35 uppträdde C. som
en bitter motståndare till regeringen, vars
politik han betecknade som »förnärmande för
rikets sanna intressen». Vid ett tillfälle på
riddarhuset vidtogos åtgärder att få honom
utvoterad. Det sätt, varpå Statstidningen
omtalade utvoteringsförsöket, gav C. anledning
att anställa en tryckfrihetsprocess, varunder
han bl. a. redogjorde för sina hovförbindelser
med anledning av Fäderneslandet. Efter 1835
deltog C. ej i riksdagsmanna värven utan
ägnade sig uteslutande åt litteraturen.
Begärligt mottogos »1720, 1772, 1809» (1836),
»Porte-feuille» (1837—45), »Historisk tafla af
högstsalig f. d. konung Gustaf IV Adolphs första
lefnadsår» (1837) och den pikanta serien
»Ställningar och förhållanden, behandlade i
bref» (1838—51 i fria häften, 1852—64 som
månadsskrift; sista häftet utgavs 1865, efter
C:s död). Med anledning av att en utnämning
skett på en söndag, yttrade C. i andra brevet,
att konseljen gjort sig skyldig till
sabbats-brott. Karl XIV Johan övertalades att låta
åtala C. för majestätsförbrytelse, och man
lyckades få en jury, som fällde honom. När
C. inställdes för hovrätten för att undfå sin
dom, som lydde på icke mindre än tre års
fängelse på Vaxholm, gjordes av de närvarande
demonstrationer till hans förmån, vilka
sedermera fortsattes, då han avfördes till Vaxholm
(20 juli 1838), och gåvo anledning till blodiga
kravaller på Stockholms gator. Den okloka
förföljelsen mot C. gjorde honom till en
folkhjälte och skaffade honom ökad
uppmärksamhet, då han energiskt fortsatte sitt
författarskap. Från fängelset utgingo flera häften av
»Ställningar och förhållanden», det mest
bekanta var »Fjerde brefvet», med överskriften
»Excellentissime!» (M. Brahe), där C.
lämnade åtskilliga upplysningar om sig själv och
blottade det förhållande, vari han stått till
konungen och Brahe m. fl. På Vaxholm
författade han ytterligare »Vidräkning och
reform» (1839), riktad mot Geijers uppfattning
av partitidevarvet, »Röst ur ett svenskt
stats-fängelse» (s. å.) och början av »Morianen,
eller Holstein-Gottorpiska huset i Sverige»
(1840—44), som jämte »Carl Johan och
sven-skarne» (1845—46) och »Huset Tessin under
enväldet och frihetstiden» (1847—50; ny uppl.
1883) bildar ett säreget litteraturslag, där
sanning och lögn äro sammanblandade på ett
förvillande sätt, så att rent diktade händelser
och hätska antydningar få utseende av
sanning. Bland C:s senare historiska arbeten må
nämnas »Karakteristiker, ur samtidas
förtroliga bref och anteckningar» (1851),
»Revolutionen den 13 Mars 1809» (1859), »Historiska
personligheter» (I, 1861; II under titeln
»Stamfaderns antecedentia», 1863), »Riksdagen 1850
på scenen och mellan kulisserna» (1850),
»Riksdagen 1851» o. s. v. (1851) samt »Anekdoter
för både historiens och skämtets vänner»
(s. å.). Han skrev även den tarvliga
sensa-tionsnovellen »Bigtfadern» (1842) och en
realistisk stockholmsk samtidsroman, »Tvenne
äktenskap» (1847). 1846 var han en bland
utgivarna av tidningen Dagen, skrev i Folkets
Röst revyn »Till våra läsare i landsorten» och
medarbetade även i andra
stockholmstidningar. 1882 utgavs en samling av hans
dödsrunor i kalendern »Svea» under titeln
»Medaljonger och statyetter».
C. har haft ett mycket stort inflytande som
politisk pamflettist; hat till Karl XIV Johan
och hans politik liksom till ätten Bernadotte
var drivkraften till hans senare författarskap,
där man lika mycket saknar en fast
övertygelse som egentliga politiska idéer. Trots sin
bitterhet mot konungahuset och dess vänner
var han till sitt lynne aristokrat. Ett yppigt
livs njutningar — synnerligast bordets — ägde
för honom ett oemotståndligt behag. Hans
stil beundrades mycket av hans samtid men
äger förtjänst endast i advokatorisk dialektik
och insinuant nyansering. De stora s. k.
historiska romanerna sakna enhet,
karaktärsteckning och form, de äro en brokig blandning
av protokoll, referat, citat, anekdoter, sanna
eller falska brev, svulstiga naturskildringar och
cirklat elegant journalistik. C:s ofta i noter
tillfogade påpekande »historiskt» har
övergått till ett ordstäv såsom beteckning för
otillförlitlighet. Sin lycka gjorde han som
uppfinningsrik häcklare och spirituell
förtalare, sin bästa sida visade han som
minnestecknare, då hans framställning fick form av
äreminne och riddarhustal. Se C:s
självbiografi i Biografiskt lexikon, III; A. Ahnfelt,
»M. J. C.» (2 bd, 1880—81); J. Mortensen,
»Från Aftonbladet till Röda rummet» (2:a
uppl. 1913); R. G:son Berg, »Litteraturbilder»
(1912). J. M.*
Crüsius, Filip, se von Krusenstjerna.
Crustäcea, se Kräftdjur.
Qruti, se é r u t i.
Cruus [krus], Jesper Mattsson, se Krus.
Crux, kors, marter. — C. i n t e’r p r e t u m,
svårförklarligt ställe hos en författare, vilket
förr ofta angavs med ett kors i marginalen.
Crux, Södra korset (sed. o.), den mest
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
