Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cujas el. Cujaus, Jacques de (Cujacius) - Cul - Culebra cut - Culex - Culiacán - Cullen, Paul - Cullen, William - Cullinandiamanten - Culpa - Cum - Cumacea - Cumae - Cumaná - Cumbal - CUmberland (England) - Cumberland (U. S. A.) - Cumberland, titel - Cumberland, Ernst August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Cul—Cumberland, E. A.
208
latin och utmärkta av en klar och elegant
stil. Litt.: Spangenberg, »Jakob Cujas und
seine Zeitgenossen» (1822).
Cul [ky], fr., stjärt. — C. - de-lampe
[-de-lä’p], ornamentalt slutstycke i bok. —
C. - d e - s a c [-dø-sa’k], återvändsgränd; svår
situation utan utväg.
Culebra cut [kolä’bra ka’t], se
Panama-kanalen.
Cu’lex, se Stickmyggor.
Culiacån, huvudstad i mexik. staten
Sina-loa; 16,034 inv. (1910). Biskopssäte. Järnväg
till hamnen Altata. C. grundlädes 1533.
Cullen [ka’lin], Paul, irländsk kardinal
(1803—78). Studerade i Rom, prästvigdes 1829
och blev föreståndare för irländska kollegiet.
Han förestod maj 1848—jan. 1849
propagandakollegiet och räddade vid revolutionen denna
läroanstalt genom att ställa den under
amerikanskt beskydd. C. utnämndes 1849 till
ärkebiskop av Armagh och primas av Irland,
förflyttades 1852 till Dublin, blev 1866
kardinal och tillhörde på Vatikanska mötet 1870
majoritetspartiet. — I politiken uppträdde C.
med skärpa mot feniernas laglösa strävanden.
Cullen [kaTin], William, skotsk läkare
(1710—90). Prof, i Glasgow 1751, från 1766 i
Edinburgh, där han vann stor berömmelse och
grundade den nervpatologiska skolan, enl.
vilken alla sjukdomar ytterst härröra från
nervsystemet.
Cullinandiamanten [kaTinøn ], se Diamant.
Culloden [kølå’dn el. køläu’dn], by i skotska
grevsk. Nairn, 6 km ö. om Inverness. Där
besegrade hertigen av Cumberland 16 april
1746 pretendenten Karl Edvard Stuart.
CuTpa, lat., fel, försumlighet, förbiseende,
vårdslöshet; jfr D o 1 u s.
Cum, lat., med. Brukas bl. a. i betyg, t. ex.
cum insigniore (laude approbatur), förkortat
cum ins., och cum laude (approbatur), förkortat
cum. Se Betyg, sp. 166.
Cumäcea, se Kräftdjur.
Cümae (grek. Kyme), forntida stad i
Kam-panien, belägen 6 km n. om Neapelbukten,
moderstad till Neapel. C. var en av de äldsta
grekiska kolonierna i Italien, anlagd på
700-talet f. Kr. från Chalkis på Eubea. Under
sin blomstringstid (till omkr. 500 f. Kr.)
utövade C. som förmedlare av grekisk kultur ett
djupgående inflytande på mellersta Italiens
folk: de italiska alfabeten, bl. a. det romerska,
ha hämtats från C.; grekiska kulter, särskilt
Apollons, utbredde sig härifrån; de sibyllinska
böckerna (se d. o.) fick Rom från C. o. s. v.
Tidtals hade C. att utkämpa hårda strider med
bl. a etruskerna. Det överflyglades efter hand
av sin avläggare Neapel, intogs 420 f. Kr. av
samniterna och kom 338 under Rom med
begränsad romersk medborgarrätt. Under
kejsartiden, då dess hamnstad Puteoli nådde
betydande uppsving, gick C. alltmer tillbaka.
1207 blev C. såsom sjörövarnäste förstört av
neapolitanerna. — Systematiska utgrävningar
påbörjades 1910. H. Sgn.
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
Cumanå, huvudstad i staten Sucre, n.
Venezuela, nära Karibiska havet; 16,342 inv. (1920).
Dess hamn är Puerto Sucre. C. anlades på
1520-talet och hemsökes ofta av jordbävningar.
Cumba’l, vulkan i Västkordilleran i
Colombia, nära gränsen mot Ecuador. 4,790 m ö. h.
Cumberland [ka’mbelend], Englands
nordvästligaste grevskap, med kust mot
Solway-viken och Irländska sjön; 3,931 kvkm, 273,037
inv. (1921). Är i ö. fyllt av Penninska, i s. v.
av Cumbriska bergen; däremellan en av
floden Eden bevattnad, bördig slätt. Kustfloden
Derwent kommer från de besjungna C.-sjöarna.
C. är rikt på mineral: järn, stenkol och grafit
(Borrowdale) m. m. Bergsbruk, boskapsskötsel
(fåravel) och jordbruk äro huvudnäringar.
Många fornlämningar, stensättningar och spår
av »piktiska muren». Huvudstad Carlisle.
Cumberland [ka’mbølønd]. 1. Biflod fr. v.
till Ohio, U. S. A. Upprinner på
Cumberland-bergen och flyter genom Kentucky och
Tennessee. Omkr. 1,000 km lång, segelbar till
Burnside, för ångfartyg till Nashville, den
viktigaste hamnen. — 2. Stad i Maryland,
U. S. A., vid Potomac; 29,837 inv. (1920).
Ändpunkt för Chesapeake—Ohiokanalen,
medelpunkt för Marylands kol- och järnindustri.
Cumberland [ka’mbøland], engelsk
hertigtitel, som fr. o. m. 1689 burits av flera medl.
av det kungliga huset el. dess anförvanter.
Om E. A. C. och W. A. C. se nedan.
Cumberland [ka’mbølend], Ernst
August, hertig av C. (1845—1923). Var sonsons
son till Georg III av England och son till
Georg V av Hannover, som 1866 förlorade sitt
land till Preussen.
Efter faderns död 1878
bortlade han titeln
kronprins av Hannover
och kallade sig hertig
av C., den titel han
ägde som medlem av
eng. kungahuset. 1884
skulle han som
huvudman för yngre grenen
av ätten Welf ha ärvt
hertigdömet
Braun-schweig (se d. o., sp.
1153) men tilläts icke
bestiga tronen, enär han icke uppgivit sina
anspråk på Hannover; däremot fick han den
avlidne hertigens privatiörmögenhet. Efter en
förklaring till kejsar Vilhelm II 1892, att han
icke hade några planer på att störa dåv. Tyska
rikets tillstånd, erhöll han räntorna av den
s. k. Welffonden, urspr. preussisk ersättning
till den avsatte konungen av Hannover.
Under världskriget stod C. på Tysklands sida
och berövades genom parlamentsbeslut 1919
sina eng. titlar. — C. förmäldes 1878 med
prinsessan Tyra av Danmark. Hans tredje
son, Ernst August (f. 1887), äktade 1913
Vilhelm II:s dotter, Viktoria Luise;
då fadern avsagt sig sina anspråk på
Braun-schweig till förmån för sonen, tillträdde denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
