Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykadofyter - Cykel - Cykladerna - Cyklencefali - Cyklisk - Cykliska former - Cykliska föreningar - Cykliska skalder - Cyklisk fortplantning - Cyklist - Cyklit - Cyklohexan, Hexahydrobensol el. Hexametylen - Cyklohexanol, Hexahydrofenol - Cykloid - Cykloidfjäll - Cyklometriska funktioner el. Arcusfunktioner - Cyklomorfos - Cyklon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Cykel—Cyklon
244
dens vegetation. De hade under sin
glansperiod en vida större utbredning än i våra
dagar (se Cycadales) och ha hittats såväl
på Grönland och Spetsbergen som inom det
antarktiska området. Några av de allra
viktigaste fyndorterna för mesozoiska c. äro
belägna i Skåne, där dessa äro rikt företrädda
i stenkolsformationen (rät-lias) och i
hörsandstenen (lias). R. Fl.
Cy’kel (av grek. ky’klos), krets, kretslopp,
tidrymd.
1. Som geomorfologisk term har c.
särskilt vunnit burskap genom den amerikanske
geografen W. M. Davis’ (se d. o.) teorier och
åskådningssätt. Genom införandet av
begreppet c. i geografien tillämpar och betonar han ett
genetiskt betraktelsesätt av landskapet. Han
bedömer detta efter det utvecklingsstadium,
till vilket det hunnit fram, och använder då
vanl. beteckningarna ungdom, mognad och
ålderdom. Davis uppställer 6 olika c., inom
vilka landskapets utveckling försiggår,
nämligen 1) den fluviala erosionscykeln, 2) de
strukturella och 3) de vulkaniska formerna
samt 4) den arida, 5) den glaciala och 6) den
marina c. Ett landskaps totalutveckling och
historia betingas sålunda enligt detta
åskådningssätt av om de olika c. fullständigt
avslutas eller om de avbrytas därigenom, att en
annan tar vid i stället. Den viktigaste för
jordytans form är den fluviala erosionscykeln,
som fullständigt ombildar berglandskapet och
slutligen denuderar det ned till ett peneplan
(se d. o.). Jfr även Diastrofism. K. A. G.
2. I biologien brukas c. särskilt i ordet
ut veck 1 i n g scykel, ett
utvecklingsförlopp, där de delvis olikartade generationerna
följa varandra i ett regelbundet kretslopp,
såsom hos många protozoer. T. O.
3. I tideräkning nyttjas ordet c. om en
serie av år, efter vars slut vissa kronologiska
förhållanden åter inträda i samma lägen som
förut (nymånarna infalla på samma datum o.
s. v.). I kronologien förekomma solcykeln (i
julianska kalendern 28 år), efter vars förlopp
veckodagarna åter inträffa på samma
månadsdagar, måncykeln (19 år), efter vars slut
månens faser återkomma på samma
månadsdagar, och indiktionscykeln (15 år; se
Indiktio n). Sådana c. anordnades främst
för att underlätta bestämmandet av de
kyrkliga högtidsdagarna. Jfr Computus
ec-clesiasticus och Kalender. G. E.*
4. Sago- el. diktkrets (jfr Kykliska
skalder).
5. Sammanhängande serie av konstverk.
6. Velociped (se d. o.).
Cykläderna, se Kykladerna.
Cyklencefall, se C y k 1 o p i.
Cy’klisk, förlöpande i ett kretslopp.
Cykliska former, beteckning för de av flera
satser bestående musikformerna. Hit höra
bl. a. sonat, symfoni, svit och
konsert samt kammarmusikens arter k v
arte 11, k v i n t e 11 m. fl. T. N.
Cykliska föreningar kallas sådana
kolföreningar (organiska föreningar), som innehålla en
el. flera grupper av i slutna kedjor bundna
kolatomer. En el. flera av kolatomerna i
ringen kunna vara ersatta med andra
grundämnen, såsom kväve, syre el. svavel. Utgöres
ringen enbart av kolatomer, kallas föreningen
isocyklisk, innehåller den även andra
atomslag, kallas den heterocyklisk. Äro
kolatomerna i öppna kedjor, kallas
föreningarna acykliska. I. B.
Cykliska skalder, se Kykliska skalder.
Cyklisk fortplantning, se
Generationsväxling.
Cyklfst, velocipedåkare.
Cyklit (lat. cyclitis), se ögonsjukdomar.
Cyklohexän, Hexahydrobensol el.
Hexametylen, C8Hi2, förekommer bl. a.
i kaukasisk nafta och kan framställas genom
reduktion (hydrering) av bensol. C. skiljer
sig i kemiskt hänseende skarpt från de
cykliska kolvätena och liknar mera paraffinerna.
Lukten påminner om bensin. C. är en färglös,
vid omkr. 6° C stelnande vätska. I. B.
Cyklohexanol [ ä’l], Hexahydrofenol,
C6Hu . OH, är en kamferluktande vätska, som
erhålles genom hydrering av fenol. Nyttjas
till framställning av erytren (se d. o.) och som
lösningsmedel för nitrocellulosalacker.
Särskilt acetatet (adronalacetat) är ett ypperligt
lösningsmedel för cellulosanitrat. I. B.
Cykloid.
Cyklold, en geometrisk kurva, som
beskri-ves av en punkt på en cirkels periferi, när
denna cirkel rullar på en rät linje. Sålunda
beskriver t. ex. en ventil på en velocipeds hjul
en dylik kurva. C:s intressanta geometriska
egenskaper ha studerats av bl. a. Galilei,
Pascal och Bernoullierna. T. B.
Cykloldf jäll, se Fiskar.
Cyklomètriska funktioner el.
Arcusfunk-tioner, namn på de till sinus, cosinus etc.
inversa funktionerna. De kallas även de
indirekt cirkulära funktionerna — i motsats till
de ovannämnda direkt cirkulära — och
betecknas arc sin, arc cos etc. Båda slagen
sammanfattas under det gemensamma namnet
trigonometriska funktioner (se
Trigonometri).
Cyklomorfös, se Säsongvariation.
Cyklön (av grek. ky’klos, krets, omlopp),
en av Piddington införd benämning på de i
Indiska oceanen förekommande
virvelstormarna. I dessa c. är alltid lufttrycket lägre än
i omgivningen och lägst i det s. k. centrum,
där vindstilla råder. Runt omkring
cent
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
