Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cylinder - Cylinderepitel - Cylinderepitelkräfta - Cylinderglas - Cylinderkondensation - Cylinderolja - Cylinderpress - Cylinderur - Cylindrisk spegel - Cymaise - Cymbal - Cymbeline - Cymbel-Stern - Cymofan - Cymol, Isopropylmetylbensol - Cymös - Cynailurus - Cynanchum - Cynara - Cynewulf (Kynewulf) - Cyniker - Cynipidae, Cynips - Cynisk - Cyniska skolan - Cynism - Cynocephalus - Cynodon dactylon - Cynoglossum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Cylinderepitel—Cynoglossum
252
3. Mikroskopiska cylinderformade
avgjut-ningar av njurkanalerna, uppkomna vid
sjukdomar i njurarna. Av dessa c:s mängd och
utseende kunna viktiga slutsatser dragas om
arten och graden av njursjukdomen. E. L-g.
Cyli’nderepitèl, se Epitelvävnad.
Cyli’nderepitèlkräfta, se K r äf ts j uk
doma r.
Cylfnderglas, glasögon, som användas vid
regelbunden astigmatism (se d. o. och
ögonsjukdomar).
Cyli’nderkondensatiön, den ångförlust, som
uppstår i en ångmaskins cylinder genom att
inströmmande friskånga till en del
kondenseras mot cylinderväggarna. Vid användning av
överhettad ånga försvinna
kondensationsför-lusterna till största delen. G. H-r.
Cyli’nderolja, tjockflytande smörjolja, som
utan att sönderdelas tål värmen i en
ångmaskins eller oljemotors cylindrar. Vanliga
c. ur petroleum ha en flampunkt av 260°—
270° C. För maskiner, som drivas med
överhettad ånga, bör c. ha ännu högre flampunkt
(280°—320° C). Jfr S m ö r j m e d e 1.
CylTnderpress, se Tryckpress.
CylFnderur, fickur med cylindergång, se U r.
Cyli’ndrisk projektion, se
Kartprojektioner.
Cylfndrisk spegel, se Spegel.
Cymaise [simä’z], fr., se C i m a i s e.
Cymbal (lat. cy’mbalum). 1. Antikt
slaginstrument, bestående av två skålformiga
halvklot av
metall. — 2.
Bäcken, modernt
orkesterinstrument,
bestående av två
bronstallrikar. —
3. Hackbräde (se
d. o.). — 4. Litet
klockspel, anbragt
i form av en
stjärna i fronten på
äldre orglar (ty. Cymbel-Stern). — 5 (ty.
Cim-beT). Liten skarp flöjtstämma i orgeln. — 6.
Klaver (clavicymbalu m), se Klaver.
Cymbeline [si’mbilin], brittisk konung (d.
omkr. 43 e. Kr.), lat. namn Cun obelinus;
förmodligen sonson eller sonsons son till
Caesars motståndare Cassivellaunus (se d. o.). C.
residerade i Colchester och tyckes ha förenat
flera stammar under sitt välde. Hans
upproriske son Adminius sökte bistånd hos kejsar
Caligula, vilket gav anledning till den
romerska invasionen 43 e. Kr. Strax före denna
avled C. Efter Holinsheds sagolika
utsmyckning av C:s historia har Shakespeare
behandlat den i skådespelet »Cymbeline». V. S-g.
CyTnbel-Stern, ty., se Cymbal 4.
Cymofän, se K r y s o b e r y 11.
Cymol [-ä’l ],
Isopropylmetylben-s o 1, (CHjaCH . C8H4 . CH3, förekommer i två
isomerer: para- och metacymol. Para-c.
förekommer i romersk kumminolja, timjan- och
eukalyptusolja och vissa terpentin- och sten-
Cymbaler.
kolsoljor; kan även utvinnas som biprodukt
vid pappersmasseframställningen; den är
färglös, luktar angenämt och kokar vid 175° C. I.B.
Cymös, knippelik, se Blomställning.
Cynailürus, se Gepardsläktet.
Cyna’nchum, se T u 1 k ö r t.
Cy’nara, se Kronärtskocka.
Cynewulf (K y n e w u 1 f), den förnämste
företrädaren för den fornengelska kristna
epiken. Antages ha levat i Mercia (mellersta
England) vid 700-talets slut. C. anses ha
skrivit dikterna »Crist» (sånger om Kristi
trefaldiga uppenbarelse på jorden), »Juliana» (en
helgonhistoria), »Elene», som skildrar huru
kejsarinnan Helena återfinner det heliga korset
och de heliga spikarna i Jerusalem, och »Fata
apostolorum», den förmodligen äldsta, som
ansluter sig till den gamla hjältedikten. C.
införde den kristna legenden i den engelska
litteraturen; hans källor voro mest latinska. C:s
dikter finnas i Wiilker, »Bibliothek der
angel-sächsischen Poesie» (3 bd, 1881—98), och övers,
till eng. prosa av C. W. Kennedy 1910. Se
Trautmann, »Kynewulf, der Bischof und
Dich-ter» (1898). E. B-n.*
Cyniker, anhängare av cyniska
skolan (se d. o.); cynisk (se d. o.) person. —
C y n i’s m, en cynikers åskådning, handling
o. s. v.
CynFpidae, Cynips, se Gallsteklar.
Cynisk (jfr Cyniker), oblyg; skamlös;
krasst materialistisk; hänsynslöst uppriktig.
Cyniska skolan, grekisk filosofskola, stiftad
av Sokrates’ lärjunge Antisthenes (se d. o.).
Uttrycket härrör sannolikt från gymnasiet
Ky-nosarges i Aten och borde således rätteligen heta
kyniska skolan. Redan i antiken härleddes
det dock från grek. ky’on, hund; hundfilosofer
skulle då varit ett öknamn, som dessa all
förfining försmående filosofer skulle hånats med
men som sedan upptagits av dem som
skol-namn. Cynikernas allmänna filosofiska
ståndpunkt är densamma som stiftarens. Det är
betecknande, att Antisthenes ej var av rent
atensk börd, vilket ock gäller kanske
flertalet av hans efterföljare. Därigenom stodo de
mera obundna i förhållande till Atens
traditioner och kunde lättare ledas till förakt för
dess förfinade bildningsliv och i sin fordran
på återgång till naturens enkelhet taga vildar,
ja, djur till förebilder. Antisthenes’
ryktbaraste efterföljare var Diogenes (se d. o.) från
Sinope, men hans anhängare voro talrika ända
in i den kristna tideräkningen: Krates från
Tebe, Metrokles från Maroneia, statsmannen
Fokion, retorn Anaximenes, den alexandrinske
lärde Eratosthenes m. fl. Stoiska skolan (se
d. o.) kan anses vara en fortsättning av den
cyniska, vars åsikter den pånyttfödde i
förädlad och förfinad form. S-e.
CynTsm, se Cyniker.
Cynoce’phalus, annat namn för Papio, se
Babianer.
Cy’nodon da’ctylon, se Bermudagräs.
Cynoglo’ssum, se Hundtunga.
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
