Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cypern - Cyperus - Cypraea - Cypress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Cyperus—Cypress
256
men åter kuvades av perserna. Efter slaget
vid Issos 333 gav sig C. under Alexander. En
långvarig växlande kamp efter dennes död
förde C. till Ptolemaios av Egypten,
definitivt från 294 f. Kr. I denna strid gingo
små-furstendömena under, det feniciska elementet
undanträngdes, och ön helleniserades helt. 58
f. Kr. gjorde Cato d. y. C. till romersk
provins. Kristendomen kom tidigt till C. (jfr
Barn abas). Vid rikets delning kom C. till
östrom och blev 1184 e. Kr. självständigt
under Isak Komnenos. Denne störtades, då
C. 1191 erövrades av Rikard
Lejonhjärta, som sålde ön till tempelherrarna
och, då dessa ej kunde fullgöra betalningen,
till exkonungen av Jerusalem Gu i do av
Lus i gn an 1192. Guidos bror tog titeln
konung av C. Under nära 300 år styrdes C.
av denna ätt och det därmed på kvinnolinjen
besläktade huset Antiokia-Lusignan.
Feodalväsendet oeh romarkyrkan infördes, ståtliga
gotiska kyrkor byggdes i Famagusta och
Ni-eosia. Den cypriska byggnadskonsten under
medeltiden stod huvudsakligen under franskt
inflytande; mot medeltidens slut märkas också
spanska stildrag. Famagusta erövrades 1376
av Genua men återtogs av Jakob II (reg. 1464
—73). Från hans venezianska änka, C a t
e-rina Cornaro (se d. o.), kom C. 1489 till
Venezia. Turkarna togo större delen av C.
1570; sist föll Famagusta aug. 1571 efter ett
hjältemodigt försvar av Marcantonio
Braga-dino. Muhammed Ali av Egypten innehade C.
1832—40. I samband med Berlinkongressen
fick England genom fördrag med Turkiet 1878
Vanlig cypress, Cupressus sempervirens.
Ord, som saknas under
rätt att ockupera och förvalta ön. Vid
krigsutbrottet 5 nov. 1914 annekterades C. av
England, oeh Turkiet avstod i Lausannefreden
1923 definitivt sina anspråk på ön.
Litt.: L. de Mas Latrie, »Histoire de l’ile de
Chypre» (3 bd, 1852—61; behandlar tiden 1191
—1291); C. Enlart, »L’art gothique et la
re-naissance en Chypre» (2 bd, 1899); D. Trietsch,
»C.» (1911); Delaporte, »L’ile de Chypre»
(1913); C. W. J. Orr, »Cyprus under british
rule» (1918); C. Enlart, »Villes mortes du
moyen-äge» (1919); »Handbook of Cyprus»,
utg. av H. C. Luke och D. J. Jardine (8:e
uppl. 1920); H. C. Luke, »Cyprus under the
turks 1571—1878» (1921); E. Gjerstad,
»Studies on prehistoric Cyprus» (i Uppsala Univ:s
Årsskrift 1926); rik bibliogr. i Wissowa-Kroll,
»Paulys Real-Encyclopädie der classischen
Al-terthumswissenschaft», art. Kypros (i halvbd
32, 1924). B. H-d.
Cy’perus, släkte bland halvgräsen,
utmärkt genom mångblommiga småax med i två
rader ställda axfjäll. Det innefattar omkr.
400 arter, mest kärr- och sumpväxter i
varmare länder. I Sverige finns endast en art,
C. fuscus, d v ä r g a g, sällsynt i Skåne och
på Gotland. C. papyrus (i Egypten och Mindre
Asien) lämnade det material (märgen), varav
de gamla egypterna förfärdigade sitt papper,
och nyttjas liksom flera andra arter ännu till
flätarbeten (jfr Papyrus). C. esculentus,
som växer i nästan alla varmare länder, har
på stärkelse, socker och fet olja rika
underjordiska stamknölar, jordmandlar, som
smaka likt mandlar el. kastanjer; de brukas
numera mest till kaffesurrogat
(mandelkaffe). C. alternifolius (från Madagaskar)
odlas som prydnadsväxt i växthus och
boningsrum. G. M-e.
Cypraea [-è’-], se Porslinssnäckor.
Cypre’ss, Cupre’ssus, barrträdssläkte av fam.
Pinaceae (avd. Cupressineae), utmärkt genom
korsvis motsatta, korta, tilltryckta barr och
klotformiga kottar med sköldlika kottefjäll,
vart och ett med minst tre frön. Det omfattar
omkr. 12 arter i n. halvklotets varmt
tempererade länder. Mest bekant är C. sempervirens
(se bild 23 på planschen vid art. Barrträd),
den vanliga c. (från Persien, Mindre Asien
och Grekland), som har smalt kägelformig,
mörkgrön krona med vanl. uppåtriktade
grenar och når en höjd av omkr. 20 m. Den
odlas allmänt i medelhavsländerna, särskilt
på kyrkogårdarna; redan i mellersta Europa
kan den ej övervintra på kalljord. Den även
ofta odlade C. funebris, sorgcypressen
(från Kina), har utbredd krona med hängande
grenar. Härdigare än dessa är C. (el.
Chamae-cyparis) Lawsoniana (se bild 22 på planschen
vid art. Barrträd), o r ego n cy pressen
el. oregoncedern (från Kalifornien), som
liknar en tuja och i sitt hemland når en höjd
av 30 m; den uthärdar på kalljord även i
mellersta Sverige. — C. lämnar värdefullt
virke. Särskilt den vanliga c:s ved är känd
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
