Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cypress - Cyprianus, Thascius Caecilius - Cyprin - Cyprina - Cyprinidae - Cyprinodontidae - Cyprinus - Cypriot - Cypripedium - Cypris - Cypselidae - Cypselus apus - Cyrano de Bergerac, Savinien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Cyprianus—Cyrano de Bergerac
258
för sin hårdhet och varaktighet.
C.-släktets geologiska historia är
föga känd. De äldsta avlagringar,
i vilka säkra c. hittats, äro av
äldre tertiär ålder. De fossila
lämningarna bruka benämnas
Cupres-sites. G. M-e; R. Fl.
Cyprianus, Thascius C a
e-c i 1 i u s, kyrkofader, helgon (d.
258). Blev kort efter sitt dop (245
el. 246) presbyter och 248 biskop i
Kartago, där hans av Tertullianus
påverkade stränga krav på
kyrkotukt väckte stark opposition. Ett
år senare utbröt Decius’
förföljelse, från vilken C. räddade sig
genom flykt, vilket ådrog honom
skarpa angrepp för feghet. Vid
hans återkomst efter förföljelsens
slut utbröt en schism.
Förföljelsen hade skapat en mängd
»avfällingar», särskilt de s. k. »libel-
latici», som i stor utsträckning ångrade sig,
när faran var över. »Fredsbrev», till en
början dock gällande blott nära släktingar,
utfärdades för dessa avfällingar av de s. k.
»bekännarna», som snart och alltmer
betraktades som självskrivna förvaltare av Guds
nåd. Häremot uppträdde C. med
bestämdhet, ehuru hans egen ställning på grund
av flykten undan förföljelsen var ytterst
ömtålig; han fordrade, att biskoparna,
visserligen under iakttagande av stor
varsamhet, skulle handha de fallnas återupptagande
i kyrkogemenskap (se N o v a t i a n e r). Till
sist föll C. offer för förföljelsen under
Vale-rianus och led martyrdöden genom
halshuggning 14 sept. 258. — För den västerländska
kyrkan har C. varit av stor betydelse genom
följande i den dogmhistoriska utvecklingen
ingripande tankar: 1) Kyrkan, som är en
bot-och sakralanstalt, omfattande både rena och
orena, är för saligheten nödvändig (»Salus
extra ecclesiam non est»). »Den, som ej har
kyrkan till moder, kan ej ha Gud till fader».
2) Kyrkan är en, och enheten vilar på
episko-patet; doek äro alla biskopar jämlikar
(gentemot Roms krav på överhöghet). 3)
Kättar-dop är, i motsats till romersk praxis, ogiltigt.
— Genom C. har det hierarkisk-katolska
kyr-kobegreppet utbildats. Olika har han bedömts.
I sin verksamhet och sina skrifter (särskilt
må nämnas »De unitate ecclesiæ catholicæ»
och hans många brev) framstår C. som en
sträng, härsklysten kyrkofurste, ehuru dock
en måttfull, stundom rent av mild
personlighet därjämte framskymtar. Han saknar
läromästaren Tertullianus’ originalitet men är
alltigenom praktisk, när det gäller att överblicka
och nyttja en föreliggande situation. — C:s
skrifter äro utgivna av W. Hartel (3 bd, 1868
—71), hans brev av H. von Soden. Litt.: O.
Ritschl, »C. von Karthago und die Verfassung
der Kirche» (1885); E. W. Benson, »C., his
life, his times, his work» (1897); A. d’Alès,
Oregoncypress, Cupressus (Chamaecyparis) Lawsoniana.
»La théologie de S. Cyprien» (1922); Hj.
Holmquist, »Kyrkohistoria», I (1922). A. G-w.
Cyprln, se Vesuvian.
Cyprlna, musselsläkte av ordn.
Eulamelli-branchia, hade sin blomstringstid under juran
och kritan. Skalet är runt. C. har i nutiden
blott en art, C. islandica, i n. Atlantens
tempererade del; under istiden levde den i Me
delhavet och under den postglaciala
värmetiden (yngre stenåldern och bronsåldern) vid
Grönland och Spetsbergen. I Sverige lever
den vid västkusten och finns i v. Sveriges
kvartär. R. H-gg.
Cypri’nidae, se Karpfiskar.
Cyprinodo’ntidae, se Tandkarpar.
Cyprlnus, se Karpsläktet.
Cypriöt, invånare på Cypern.
Cypripe’dium, se Guckusko.
Cy’pris, se Musselkräftor.
CypseTidae, se Seglarna.
Cy’pselus äpus, se Tornsvala.
Cyrano de Bergerac [siranå’ do bärbara k],
Sa vi ni en, fransk författare (1619—55). C.
fick en lärd uppfostran men drevs av sitt
äventyrliga lynne att inträda i
i trettioåriga kriget
bland de franska
trupperna och blev två
gånger svårt sårad,
varefter han tog
avsked och slog sig ned i
sin födelsestad, Paris,
där han fortsatte sitt
vilda liv bland tidens
»libertins» (se d. o.)
och invecklade sig i
otaliga dueller, vanl.
förorsakade av gyckel
med hans stora näsa.
Som diktare tillhör C. renässansens regellösa
epigoner. Hans förnämsta arbeten äro två
fantastiska prosasatirer i Lukianos’ stil, »Histo-
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
V. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
