Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cyrano de Bergerac, Savinien - Cyranaica - Cyrenaiska skolan - Cyrene - Cyrilliska alfabetet - Cyrillus - Cyrtograptus - Cyrtolit - Cyrus - Cysch, Hedvig Karolina Sofia, f. Wiberg - Cysta - Cystein - Cysticercus - Cystidéer - Cystider - Cystignathidae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Cyrenaiea—Cystignathidae
260
ire comique des états et empires de la lune»
(1648—50) och »Histoire comique des états et
empires du soleil» (1662), vilka tjänat Swift,
Holberg och Voltaire till förebilder. Hans
tragedi »La mort d’Agrippine» (1653), i
Seneca-stil, är en av den förklassiska periodens bästa,
och ur hans komedi »Le pedant joué» lånade
Molière ett par av de roligaste scenerna i »Les
fourberies de Scapin». C. har som nationell
typ nått en stor sentida berömmelse genom
Rostands heroiskt-burleska drama »Cyrano de
Bergerac» (1897). Jfr Levertin, »Essayer», II
(1907); monogr. av T. Nerman (1919); F.
La-chèvre, »Cyrano de Bergerac» (1920). Kj. S-g.
Cyrenai’ca (it. Cirenaica), del av den ital.
kolonien L i b i a (se d. o.). Om dess antika
historia se Kyrenaika.
Cyrenäiska skolan, se Ky ren aiska skolan.
Cyréne, lat. (grek. Kyre’ne), se K y r e n e.
CyriTliska alfabetet, se K y r i 11 o s och
Kyrkslaviska.
Cyri’llus, se K y r i 11 o s.
Cyrtogra’ptus, se Graptoliter.
Cyrtogra’ptusskiffer, se Silursystemet.
Cyrtollt, en varietet av mineralet zirkon
(se d. o.); innehåller en avsevärd mängd
haf-niumdioxid.
Cyrus, persiska konungar, se K yros.
Cysch [seij’], Hedvig Karolina
Sofia, f. W i b e r g, operettsångerska (1847—
1917); anställd vid Kungl. teatern 1872—77,
i Göteborg 1879—80, sedan vid huvudstadens
mindre scener. Var på 1880-talet högt
uppburen i Offenbachs och Suppés operetter. T. N.
Cysta (av grek. ky’stis, blåsa), ett under
abnorma förhållanden i människokroppen
uppkommet, fullständigt avstängt hålrum
med flytande, vattentunt till grötliknande,
innehåll. C. kunna vara enrummiga el.
flerrummiga (multilokulära). De flesta c.
uppkomma ur normalt existerande ihåliga
organ, framför allt olika körtlar, som avstängas
och genom vätskeansamling utspännas (r
e-t e n t i o n s c y s t o r). Exempel härpå
erbjuda de små talgkörtlarna i huden, ur vilka
på så sätt »pormaskar» och talgcystor uppstå
(varbakterier kunna i dem ge upphov till
varbildning, och på detta sätt uppstår flertalet
s. k. finnar och furunklar). — Ett särskilt
omnämnande förtjäna o v a r i al cy s t or n a,
d. v. s. de ofta förekommande, ända till
knyt-nävsstora c. i äggstockarna, vilka kunna
uppkomma ur äggstockarnas små
(äggproduce-rande) körtelblåsor, som sakna utförsgång
(ägget el. rättare sagt »äggcellen» uttömmes
först då körtelväggen brister). Även från
preformerade kanaler i kroppen kunna
reten-tionscystor uppkomma. Hit höra de s. k.
lymfcystorna, som uppstått genom
ut-spänning av ett avstängt stycke lymfkärl, och
hit höra även på sätt och vis de s. k. de
r-moidcystorna (se d. o.). Ett helt annat
uppkomstsätt ha de s. k.
uppmjuknings-cystorna. Om ett stycke av ett organ
avdör (vanl. genom tilltäppning av den
till
hörande pulsådergrenen), inträffar stundom,
att den döda vävnaden småningom omgives
av en bindvävsmembran, resorberas och
ersättes av en mestadels till slut nästan
vattenklar vätska. På denna väg kunna t. ex. i
hjärnan ända till äggstora eller ännu större
c. uppkomma.
C. äro i och för sig ofarliga bildningar.
Dock kunna de åstadkomma fara genom tryck
på omgivningen eller om de bli säte för
inflammation; ej sällan bli därför särskilt de
större ovarialcystorna föremål för operation.
— I viss mån bilda många c. en övergång
till de verkliga svulsterna, de s. k. Ȋkta
nybildningarna». När en knytnävsstor c. med
kanske 1 mm tjock vägg bildas ur en enskild
av de många tusen körtlarna i en äggstock,
kan detta naturligtvis icke ske utan en
verklig nybildning av vävnad, men denna
nybildning håller sig alltid inom måttliga gränser
och är för organismen av alldeles ofarlig
beskaffenhet. Annorlunda förhålla sig de s. k.
cystomerna (se Tumör), som äro
cyst-bildande, verkliga svulster. Även vissa hos
människan förekommande parasitmaskar ha i
ett skede av sin utveckling formen av c. (se
Echinococcus). (Ljd.)
Cysteln, se C y s t i n.
Cystice’rcus, lat., biåsmaskar (dynt), se B i
n-nikemaskar.
Cystidéer (Cystoidea) utgöra en fullständigt
utdöd klass bland tagghudingarna. De bestå
vanl. av en »kalk» och en »stjälk». Kalken
är vanl. klotformig och beklädd med talrika,
tätt till varandra slutna polygonala plåtar.
Dess armar äro svagt
utvecklade el. saknas.
Stjälken är kort. Den saknas
i sällsynta fall. C. äro
fastvuxna. De äro funna
i marina lager fr. o. m. |
kambrium t. o. m. karbon.
Omkr. 300 arter omtalas,
de allra flesta från
ordo-vicium och silur. I Sverige
äro de allmännast i undre
chasmopskalken (cy s
11-d é k a 1 k), särskilt på
Öland och i Östergötland. Av äldre svenska
författare kallades de »kristalläpplen» el.
»kalkbollar». R. H-gg.
Cystlder, se Basidiomyceter.
Cystigna’thidae, grodfamilj av gruppen
Ar-cifera (se d. o.) med tänder i överkäken, ej el.
föga utvidgade tvärutskott från korskotan
och de yttersta tålederna enkla el. Y-formiga.
Omkr. 30 släkten med 250 arter från
Amerika och Australien (1 släkte i Afrika),
omfattande både vatten- och landdjur, däribland
även klättrande och grävande former. A
n-tillgrodan (Uylodes martinicensis) från
Antillerna ser ut som en liten lövgroda och är
märklig genom att den fullbordar hela
utvecklingen inom ägget, ur vilket sålunda en liten
groda kläckes. Äggen läggas i klumpar på
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
Kristalläpple,
Echino-sphaerites.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
