Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Daa, släkt - Daa, Ludvig Kristensen - Daae, släkt - Daae, Ludvig (politiker) - Daae, Ludvig (Ludvigsen, historiker)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
D—Daae
272
Där fjärde bokstaven i de flesta
europeiska språks alfabet. I de flesta
nyeuropeiska språk har d samma
ljudvärde som i svenskan; i nyg^ekiskan och, då
det står efter vokal, i danskan uttalas d
nästan med samma ljud som det tonande eng.
tå-ljudet; i spanskan uttalas d i slutet av ord
som tonande s, i tyskan i denna ställning som
t. — Som musikterm betecknar D andra
tonen i den diatoniska skalan (i romanska
länder kallas tonen re). Som förk. betyder d
högra handen (dextra manus) el.
diskantstäm-man (discantus). — Som symboliskt
tecken betecknar D den fjärde i ordningen, vid
numrering motsv. siffran 4; vid betyg
betecknar D lägsta betygsgraden (se B e t_y g). Som
romerskt taltecken är D = 500, D = 5,000.
D nyttjas vidare i åtskilliga förkortningar.
I rom. inskrifter betyder det Deus (gud),
förnamnet Decimus, decurio (se d. o.), dominus
(herre), datum, dies (dag) m. m.; på recept
da el. detur (ge! skall ges); på korrektur
(oftast skrivet <5 = grek, d) = deleatur
(borttages). Framför sp. namn är D = Don,
framför port. Dom (herre). Vidare är d förk. för
den (datum), debet (se d. o.), penny el. pence
och dollar.
Daa [då], dansk adelssläkt, känd från
1300-talet. Oluf D. (f. 1606), Fredrik III:s
räntmästare, var nära förbunden med Corfitz
Ul-feldt och måste efter dennes fall lämna
Danmark. Hans brorson Gregers D. (1658—
1712) stred 1692—95 i kejserlig tjänst,
stupade som rytterigeneral vid Gadebusch och
slöt sin ätt. Jfr »Danmarks adels aarbog»,
VII (1890).
Daa [då], Ludvig Kristense n, norsk
publicist, politiker och lärd (1809—77). Var
1835—37 docent i historia vid univ. i Oslo
(Kristiania), föreslogs av detta 1837 till prof.
i historia och följ, år
i nationalekonomi men
blev i båda fallen
förbigången (av P. A.
Munch och A. M.
Schweigaard), vilket
D. tillskrev politiska
synpunkter vid
utnämningarna. 1839—51 var
han statsrevisor och
1845—71 stortingets
arkivarie. Som lärare
vid katedralskolan i
Oslo (fr. o. m. 1850)
utgav han flera läroböcker i historia och
geografi. 1862 blev han lektor och 1867 prof,
i historia vid universitetet och samtidigt
föreståndare för etnografiska museet. Han
inlade stora förtjänster om museets
utveckling, företog 1867 med J. A. Friis en resa
till Finnmarken och ryska Karelen och skrev
härom »Skisser fra Lapland, Karelstranden
og Finland» (1870). Tidigt förtrogen med
engelsk liberal politik, tog D. själv en
framträdande del i norsk politik. Under
studentåren ivrade han med Wergeland för
norskhetssträvandena, särskilt för firandet
av 17 maj. 1840—43 utgav han tidningen
Granskeren, som arbetade för liberala
reformer och bekämpade Wergeland efter dennes
»förräderi». D. valdes 1842, 1845 och 1854 till
led. av stortinget, närmade sig en tid
bondegruppen men var för självständig för att
underordna sig något parti. Han utgav 1851—
53 veckobladet Den Norske Tilskuer, 1872—76
tidskriften Tidstavler och var länge medlem
av redaktionen för Christianiaposten, där han
bl. a. förde skandinavismens talan. D. var en
av sitt lands bästa publicister, med stora
kunskaper, fyndig och starkt personlig stil och,
trots sin hetsighet och stridslystnad, en nobel
karaktär. Fil. hedersdoktor i Lund 1868. Jfr
H. Jæger, »Henrik Wergeland og L. K. D.»
(i Edda, I, 1914).
Daae [då], norsk släkt, känd från slutet av
1600-talet, möjligen härstammande från
danska ätten Daa. Flera medlemmar skrevo
namnet Daa. — Litt.: Aagot Daae, »Stamtavle
over familien Daae i Norge» (1917).
Daae [då], Ludvig, norsk ämbetsman och
politiker (1829—93). Blev 1856
overretssak-förer, 1869 fogde och 1876 sorenskriver i
Sönd-mör samt 1889 tullkassör i Kristiansand. D.
tillhörde 1859—79 och 1886—88 stortinget,
var 1871—79 president i lagtinget och stod i
politiskt avseende Johan Sverdrup nära. I
dennes ministär var han juni 1884—april 1885
försvarsminister.
Daae [då], Ludvig (Ludvigsen), norsk
historiker (1834—1910). Blev 1863
universi-tetsstipendiat i historia, 1869
universitetsbibliotekarie och 1876 prof, i historia vid univ. i
Oslo. D. vann tidigt
namn som historisk
forskare, bedrev
omfattande arkivstudier
i in- och utlandet och
utmärkte sig för en
fängslande
framställning i både tal och
skrift — han skrev
även ett elegant latin.
Särskilt studerade han
Norges historia under
1400- och 1500-talet,
unionen med Danmark
och reformationens
införande, därjämte kyr-
ko- och stadshistoria. En stor del av hans verk
offentliggjordes i tidskrifter, särskilt i (norsk)
Historisk Tidsskrift. Bland hans arbeten
märkas »Trondhjems stifts geistligehistorie» (1863),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
