Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dacke, Nils - Dackefejden - Dacryoadenitis - Dacryocystitis - Dactylis - Dactylopterus - Dacus - Dadaism - Dadelpalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Dackefejden—Dadelpalm
278
Bestånd av vanliga dadelpalmen, Phoenix dactylifera, i Nedre Egypten (under Nilens översvämningstid).
den betecknar det slutliga nederlaget för
land-skapspartikularismen gentemot rikstanken.
Samtidigt bidrog den att moderera Gustav
Vasas självhärskartendenser och återföra hans
regering på mera nationell och laglig grund.
Litt.: G. A. Ling, »öfversigt af Dackefejden»
(1869); O. Sjögren, »Gustaf Vasa» (1896); A.
Stille, »Dackefejden och det s. k. slaget vid
Åsunden» (i Hist. Tidskr. 1907); E.
Hilde-brand, »Gustav Vasa» (i »Sveriges historia
till våra dagar», d. 4, 1920); G. Landberg, »De
nordiska rikena under Brömsebroförbundet»
(1925). G.L-g.
Dackefejden, se D a c k e.
Dacryoadenltis (av grek. da’kry, tår, och
adén, körtel), inflammation av tårkörteln, se
ögonsjukdomar.
Dacryocystltis (av grek. da’kry, tår, och
ky’stis, säck), katarr i tårsäcken, se
ögonsjukdomar.
Da’ctylis, se Hundäxing.
Dactylo’pterus, se Flygsi mpsläkte t.
Däcus, se Olivflugan.
Dadafsm, ett slags konst- (och litteratur-)
riktning, uppkommen omkr. 1917 i Italien,
Frankrike och Tyskland, benämnd efter det
lilla barnets »urljud», dada, som tjänar till
symbol för det ursprungligaste och
intensivaste förhållandet till den omgivande världen.
D., en till det yttersta driven barnslighet i
framställningssättet, vill upphäva varje
för
bindelse mellan tanken och uttrycket, ställer
sig fientlig till den tidigare konsten och
litteraturen samt har även antagit revolutionärt
kommunistiska samhällsåsikter.
Dadaistut-ställningar ha ägt rum här och där på
kontinenten. Se R. Huelsenbeck, »En avant Dada.
Eine Geschichte des D.» (1920). Jfr
Naivism. R-n B.
Dadelpalm, Phoenix, släkte bland palmerna,
utmärkt genom pardelade (»fjäderlika») blad
med vid basen rännformiga flikar, sidoställda,
rikt förgrenade, i början inom hölster
inneslutna blomställningar och enkönade
blommor på skilda individ; fruktbladen äro tre,
fria från varandra, och frukterna enfröiga
bär, vanl. endast ett efter varje blomma.
Släktet innefattar 11 till en del svagt skilda arter
i Gamla världens varma länder. Ojämförligt
viktigast är vanliga d., Phoenix dactylifera,
odlad i Egypten sedan mer än 4,000 år; den
spelar en stor roll som kulturväxt på
Kanarieöarna, i Nordafrika, Arabien och långt
in i s. v. Asien, t. ex. i Persien. I Sydeuropa
odlas den på kalljord upp till Rivieran men
sätter i regel icke mogen frukt annat än på
gynnade platser i Syditalien och s. Spanien,
t. ex. vid Alicante. Bäst trivs den i oaserna
s. om Atlasbergen. Hemlandet är ej säkert
känt. D. är ett vackert träd, som når en höjd
av 20 m och en ålder av över 100 år. Den
förökas lätt såväl genom frön som medelst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
