Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dadelpalm - Dadler (Dattler), Sebastian - Dadoxylon - Daedalus - Daehn, Waldemar Carl von - Dafne (mytologi) - Dafne (stad) - Dafneforier - Dafnis - Dag (tid) - Dag (berg) - Dag (sagokonung) - Daga (härad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
Dadler—Daga
279
rotskott. Mest används det senare
förök-ningssättet, emedan man då på förhand vet
om det nya trädet blir hanträd el. honträd.
För 100 individ av det senare slaget behövas
icke mer än 5—6 av det förra, varför vid
frösådd vanl. en mängd överflödiga hanträd
erhållas. För att trygga befruktningen hänger
man upp hanblomställningar i honträden.
Frukterna, dadlarna, ha ung. storleken
av plommon; till formen växla de, hos några
raser äro de kortare och tjockare, hos andra
längre och smalare. I färskt tillstånd äro de
högröda, vid torkning bli de rödbruna.
Dadlarna äro rika på socker och slem och spela
en mycket stor roll i arabernas hushållning;
de förtäras såväl färska som torkade och
beredda på ett el. annat sätt. Halvtorra och
sammanpressade i korgar utgöra de en viktig
handelsartikel och brukas även hos oss som
dessertfrukt. De bästa sådana dadlar erhållas
från Persien och Tunisien. Fröna begagnas
till kreatursfoder och till kaffesurrogat. De
späda bladknopparna lämna palmkål, och i
fördjupningen efter den bortskurna knoppen
samlar sig en söt, uppfriskande saft, som
snart övergår i jäsning och bildar en
syrlig rusande dryck (palmvin). Även av de
mogna frukterna beredes en rusdryck, »raki»
el. »araki». Stammarna användas till
bygg-nadsvirke och till bränsle. Bladen förarbetas
till flätverk, såsom mattor, korgar o. dyl.,
och spela dessutom en roll vid religiösa
fester hos såväl judar (lövhyddohögtiden) som
kristna (palmsöndagen). — I Sverige odlas
arter av släktet, »fenixpalmer», oftast
Phoe-nix reclinata (från Sydafrika), i boningsrum
och växthus; större exemplar ses ofta
utställda i parker och trädgårdar om
sommaren. G. M-e.
Dädler (D a’t 11 e r), Sebastian, tysk
medaljgravör (1586—1657); var verksam bl. a.
i Dresden, Nürnberg, Berlin och Hamburg.
Hans medaljer av samtida furstar tillhörde de
bästa, som på den tiden utfördes. Bl. a.
utförde han 1634 en medalj över »Gustav II
Adolfs lik på Lützens slagfält». G-gN.
Dado’xylon, se Cordaitales.
Daè’dalus, se Daidalos.
Daehn [dån], Waldemar Carl von,
finländsk militär och ämbetsman (1838—1900).
Avancerade som officer i Finland och
Ryssland till generalmajor, återvände till
hemlandet 1882 som guvernör i Viborgs län och
blev 1885 led. av Finlands senat, 1889 kallad
till adjoint hos Finlands
ministerstatssekreterare i Petersburg samt 1891 själv
ministerstatssekreterare och t. f. kansler för
universitetet. Till en början främmande för de
konstitutionella finländska synpunkterna, ådrog
sig D. starkt klander för sin kontrasignering
av det olagliga postmanifestet (1890) och för
sin medverkan till indragningen av
kommittén för finska ärenden i Petersburg. Han
vaknade dock snart till insikt om nödvändigheten
av en mindre eftergiven politik och vann
er
kännande för sitt uppträdande inom den s. k.
Bungeska kommittén för kodifikation av
Finlands grundlagar (1892—93) och särskilt för
sin insats vid tillkomsten av Nikolaus II :s
regentförsäkran (1894). D. föll snart i onåd
hos kejsaren och åtnjöt ej heller odelat
förtroende i Finland. Bruten av sjukdom och
missförstådd, tog han avsked 1898 och flyttade till
utlandet. Litt.: C. A. Armfelt, »Vid finska
ministerstatssekretariatet» (1920). H. E. P.
Da’fne (lat. DcTphne), Apollons älskade, som
undflydde hans kärlek och förvandlades till ett
lagerträd för att undgå hans omfamning. Så
förklarar sagan varför lagern, vars grekiska
namn är »dafne», betraktades såsom ett åt
Apollon helgat träd. Dafnemyten har poetiskt
bearbetats av den romerske skalden Ovidius (i
hans »Metamorfoser», I, 452 ff.). A. M. A.*
Da’fne, fordom förstad till Antiokia i
Syrien, berömt för sin stora vatten- och
skugg-rika lund med Apollons tempel; var dessutom
asyl. Glänsande festspel firades här. »D:s
lustgård» var en omtyckt vistelseort för de
seleukidiska konungarna och förnäma romare
samt beryktad för yppigt, utsvävande liv (jfr
G. Frödings dikt »I Dafne»). (M. Pn N-n.)
Dafnefo’rier (grek. dafnefo’ria, lat.
daphne-pho’ria), »bärande av lagerkvist», grekisk fest
i Apollons kult.
Da’fnis (lat. Da’phnis), en älsklingsgestalt i
den antika herdedikten, som brukar låta denne
herdeyngling uppträda på Sicilien (Etna). Då
han bröt sitt trohetslöfte till sin älskade,
nymfen Echenais, blev han blind. I
Theokri-tos’ (se d. o.) första idyll framställes han
såsom den, som lider och dör av
kärleks-smärta. (M. Pn N-n.)
Dag, motsatsen till natt, den tid, under
vilken solen befinner sig över horisonten.
Se Dygn. Om veckodagarnas namn se K
a-1 e n d e r.
Dag, turk., berg. Förekommer i geografiska
namn, t. ex. Bulghar dag.
Dag, svensk sagokonung, se Yn gl
inga-ät t e n.
Daga, härad i inre Södermanland, ö. om
Båven, i Trosaåns och Nyköpingsåns
vattenområde, Södermanlands län; 508,73 kvkm,
9,030 inv. (1926). Det är starkt kuperat och
sänker sig från n-, från vattendelaren mot
Mälaren (med höjder på 90—100 m ö. h.), mot s.
till Båven (21 m), Likstammen (25 m) och
Sillen (10 m), i vilka sjöar häradets
vattendrag samlas. Sjöarna Klemmingen (11 m) och
Sillen ligga i en skarpt utpräglad dal,
genom-fluten av Trosaåns övre del och delvis
begränsad av branta bergväggar samt ansedd som
Dalälvens preglaciala lopp. Socknarna äro
Frustuna, Kattnäs, Dillnäs, Gåsinge,
Björn-lunda och Gryt. Jordbruket och dess
binäringar, skogsavverkning inbegripen, äro
överallt huvudnäringar. 11,420 har åker, 28,256 har
skog, 268 har äng. Sjötrakterna, berömda för
sin leende »sörmlandsnatur», äga flera större
egendomar, därav åtskilliga numera nedlagda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
