Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlström, Robert Magnus - Dahm, Oscar Elis Leonard - Dahmenit - Dahn, Felix - Dahna - Dahoméer - Dahomey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Dahlström, R. M.—Dahomey
328
Dahlström, Robert Magnus, finländsk
köpman och mecenat (1859—1924), bror till
E. A. D. Ingick i
firman D. i Åbo 1881 och
följde i sin broders
fotspår inom flertalet
affärsföretag, där de voro
intresserade. Han
erhöll kommerseråds
titel 1909. Med brodern
(se ovan) delade D.
äran av deras
storstilade mecenatskap och
var den förste
skattmästaren i styrelsen
för Åbo akademi. Han
efterträdde brodern som styrelsens ordf,
men avled redan halvannan månad efter
denne. H. E. P.
Dahm [dam], Oscar Elis Leonard,
ekolman, läroboksförfattare (1812—83). 1835
fil. kand, och 1836 fil. mag. i Uppsala, blev
D. sistnämnda år kollega vid apologistskolan
i Kalmar och 1847
rektor vid lärdoms- och
apologistskolan där.
Han deltog livligt i
1840-talets strider om
elementarläroverkens
organisation och
påyrkade därvid
studentexamens förläggande
till läroverken,
ämnes-läsning, fri flyttning
och ökat utrymme för
reala läroämnen på
latinets bekostnad. I
Kalmar, där gymnasiet och skolan förenades
till ett läroverk, organiserade han 1849—51
detta i enlighet med grundsatserna för
ämnes-läsning och fri flyttning; efter hans rektorat
(febr. 1851—febr. 1852) började dock återgång
till »klassläsning. Vid läroverket var D. lektor
till 1877. Han representerade Kalmar i
borgarståndet 1859—60 och 1862—63 samt i Andra
kammaren 1867—72 och var 1873—83 led. av
Första kammaren (vald av Kalmar läns s.
landsting). Vid riksdagen 1873 stred han i
särskilda utskottet för skolfrågor energiskt
för realskolan som framtidens skola. D. var
framstående läroboksförfattare: hans »Sveriges
historia. Försök till lärobok för skolans lägsta
klasser» (1842) utkom i 15.-e uppl. 1875, och
hans läroböcker i geografi behärskade
skolornas geografiundervisning ett fyrtiotal år
(»Geografi för elementarskolor», 1858; 14 :e
uppl. 1894, m. fl.).
Dahmenlt, se Sprängämnen.
Dahn, Felix, tysk författare, historiker
(1834—1912). D. blev professor i tysk rätt
1862 i Würzburg, 1872 i Königsberg och 1888
i Breslau samt utvecklade ett omfattande
vetenskapligt författarskap (»Die Könige der
Germanen», 12 bd, 1861—1909, »Geschichte der
deutschen Urzeit», 2 bd, 1883—88, m. m.) om
germanernas äldsta historia. Hans stora vittra
alstring, romaner, epos, ballader o. s. v., är
fylld av nationell
hänförelse och uppnår
stundom, som i
romanen »Ein Kampf um
Rom» (1876; många
uppl.; »En strid om
Rom», 1882) eller vissa
ballader, verklig effekt.
Flera andra avD:s
arbeten äro övers, till sv.
Han utgav även
vidlyftiga »Erinnerung-en» (5 bd, 1890—95).
Jämte Freytag och
Ebers är D. den mest kände tyske
representanten för den arkeologiska romanen, som han
odlade i romanesk äventyrsstil.
Dahnä, ökenbälte i mellersta Arabien, in
nanför landskapet el-Hasa (vid Persiska
viken), även kallat Lilla Nefud. Korsades av
Palgrave som förste europeiske resande 1863,
senast av Philby (se d. o.). — D. betecknar
som appellativ en ökentyp inom Arabien,
grusöken med spridda sanddyner. Namnet brukas
stundom även om öknen Ruba el-Chali.
Dahoméer, huvudfolket i Dahomey (se d. o.).
De tillhöra den s. k. ewe-talande gruppen
av sudannegrerna (se E w e). Själva kalla de
sig fon. De äro resliga och välbyggda;
kvinnorna behålla anmärkningsvärt länge sin
figur och ett ungdomligt utseende. Med sina
grannar i Ashanti och Joruba hade d.
gemensamt den statsbildande förmågan, den
despo-tiska konungamakten, den högt utvecklade
äm-betsmannaaristokratien och den militära
organisationen. Vid hovet och bland de högre
klasserna blomstrade en hög, om än barbarisk,
kultur i orientalisk-nordafrikansk stil och trol.
även påverkad genom förbindelser med
portugisiska sjöfarare. Den enkla
bondebefolkningen åter stod tämligen främmande för denna lyx.
I religiöst hänseende kunna Dahomeys invånare
kortast betecknas som utpräglade
fetischdyr-kare och idka jämväl ande- och djurkult
(ormar, leoparder). Liksom i Ashanti förrättades
vid kungens död oerhörda människooffer, för
att den avlidne härskaren även i livet efter
detta skulle värdigt kunna omge sig med
hustrur, ämbetsmän och slavar. — Jfr A. B.
Ellis, »The ewe-speaking peoples of the
Slave-Coast» (1890), och under Dahomey anförd
litteratur. K. G. L.
Dahomey [dahå’me], fransk koloni i
Väst-afrika, på Slavkusten av övre Guinea;
omfattar som huvuddel forna negerriket D. och
sträcker sig i n. till Niger-, ingår i
gene-ralguvernementet Franska Västafrika. I ö.
ligger det engelska Nigeria, i v. det forna
tyska Togo, varav delen närmast D. är franskt
mandatområde; 107,000 kvkm, 974,597 inv.
(1923), därav 824 européer. Kusten följes
av laguner, innanför utbreda sig ett jämnt
låg-landsbälte och träsk, därefter stiger landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
