Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D’Albedyhll, Gustaf - Dalberg, Emmerich Joseph von - Dalberg, Karl von - Dalberg, Nils - Dalbergia - Dalbergsån - Dalbo - Dalbosjön - Dalboslätten - Dalby (socken i Skåne)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Dalberg—Dalby
360
rappellerades i april s. å. av Gustav III. D.
utverkade åt sig en rehabilitationsakt 1792.
Han blev led. av pommerska ärendenas
beredning 1793 och insände utförliga reformförslag
s. å. Han ansåg dock bäst att sälja Pommern
till Preussen, vilket mötte ogillande. 1809 var
han ordf, i riksdagens expeditionsutskott och
led. av hemliga utskottet. Historiskt och
litterärt intresserad, skrev D. bl. a. »Recueil de
mémoires et autres pièces authentiques relatives
aux affaires de 1’Éurope et particulièrement
celles du Nord pendant la dernière partie du
18:me siècle» (I, 1798, II, 1811), »Skrifter af
blandadt, dock mäst politiskt och historiskt,
innehåll» (2 bd, 1799—1810) och »Anteckningar
rörande ... G. D’Albedyhlls tjenstgöring
under konung Gustaf III:s regementstid» (1855;
delvis omtr. i A. Ahnfelt, »Från Europas hof»,
I, 1883). — Litt.: Om D. och Benzelstjerna se
L. Wahlström i »Gustavianska studier» (1914)
och K. Mellander i »Historiska studier
tillägnade Ludvig Stavenow» (1924); L. Dalgren,
»Sverige och Pommern 1792—1806» (1914). —
D:s hustru, Eleonora Charlotta D., f.
Wrangel (1770—1835), skrev dikter bl. a.
i Poetisk Kalender och utgav 1814 ett
hexameterepos, »Gefion». Jfr uppsats av H.
Atter-bom-Svenson i Ord och Bild 1913. (B. H-d.)
Dalberg, E m m e r i ch Joseph von,
hertig av D., fransk diplomat (1773—1833),
brorson till K. v. D. Inträdde 1803 i
baden-sisk och 1809 i fransk statstjänst, förmedlade
Napoleons giftermål med Marie Louise samt
blev 1810 hertig och medlem av Conseil d’état.
1814 inträdde han i den provisoriska
regeringen och tog verksam del i arbetet för
Bourbonernas restauration. Efter andra
restaurationen blev han 1815 pär samt 1816 minister
i Turin. E. A-t.*
Dalberg, Karl von, tysk prelat (1744—
1817). Blev 1772 ståthållare i Erfurt under
kurfursten av Mainz, 1800 biskop i Konstanz
och 1802 kurfurste av Mainz. Då
kurfursten-dömet Mainz 1803
sekulariserades och
delades, fick D. i
ersättning furstendömet
A-schaffenburg jämte bl.
a. Regensburg, som
blev hans
ärkebiskopssäte. Han var en
varm anhängare till
Napoleon, bidrog 1806
till
Rhenförbundetsbil-dande och blev dess
furst-primas. Napoleon
utnämnde honom 1810
till storhertig av Frankfurt, men efter kejsarens
motgångar 1813 avstod han från sina många
besittningar och behöll blott sin
ärkebiskopsstol. D. var human mot Frankfurts judar,
gynnade vetenskap och konst och var en flitig
författare på det konstfilosofiska området.
Litt.: Bastgen, »D:s und Napoleons
Kirchen-politik in Deutschland» (1917).
Dalberg, Nils, läkare (1736—1820). Blev
med. dr 1763 och livmedikus hos dåv.
kronprinsen (sedermera konung Gustav III) 1768.
Efter en personlig brytning med konungen
fick D. 1781 begärt avsked. Efter denna tid
kallades han ej till hovet, förrän Gustav III
låg på sin dödsbädd. Han förordnades 1781
till bergsråd och tog 1816 avsked från detta
ämbete. D. skrev några minnesteckningar, i
vilka Gustav III och hans hov skildras i de
mörkaste färger. Led. av Vet.-akad. 1773.
Dalbe’rgia, släkte bland baljväxterna
(underfam. Papilionatae), med omkr. 80 arter,
träd, buskar el. lianer, i tropikerna i såväl
Gamla som Nya världen. De flesta ha hård,
fast ved, som nyttjas på många sätt. Så t. ex.
fås svart botanyträ, blackwood, från D.
latifolia (i Främre Indien och på Ceylon) och
senegalebenholts av D. melanoxylon (i Afrika).
Dalbergsån, s. Dalslands huvudvattendrag,
bildas genom sammanflöde av Örsån (el.
Krokån) från sjöar i mellersta Dalsland (Marsjön
m. fl.) och Frändeforsån, som med en gren
kommer från foten av Kroppefjäll och
genomflyter Hästefjorden i sydligaste Dalsland.
Efter sammanflödet har ån östligt lopp; utfaller
något s. om Hjortens udde i s. Dalbosjön.
Dalbo, invånare i Dalsland. — D a 1 b o m
å-1 e t, allmogemålet i Dalsland (»på Dal»).
Dalbosjön, s. v. delen av sjön Vänern,
begränsad mot Stora Vänern av Värmlandsnäs,
Kållandsö och Kållands halvö.
Dalboslätten, det jämna slättlandet i s.
Dalsland mellan Dalbosjön och landskapets
inre högland. Se Dalsland.
Dalby, socken i s. Skåne; Torna härad,
Malmöhus län, på landhöjningen n. v. om
Ro-meleåsen; 26,47 kvkm, 1,754 inv. (1926). Har
i ö. ännu ouppodlade hedmarker, i v. bördig
lerjord. 1,593 har åker, 727 har skogs- och
hagmark. I s. delen Dalby kyrka och den
betydande kyrkbyn (650 inv. 1921), tingsställe
för Torna och Bara härads domsaga, vägknut,
station. Egendom: Dalby kungsgård. Av
Dalby hage är ett lövskogsparti avskilt som
naturskyddsområde. Bildar med Hällestad,
Bonderup och Gödelöv ett pastorat i Lunds
stift, Torna kontrakt. ö
I D. inrättade konung Sven Estridsson 1060
ett biskopssäte, på samma gång som den
förste biskopen i det närbelägna Lund tillsattes.
Trol. var det konungens avsikt, att biskopen
i Lund skulle vara den egentlige stiftschefen,
medan Dalbybiskopen skulle leda
missionsverksamheten; den i D. tillsatte biskopen,
Egino, nämnes också som en nitisk och
skicklig missionär. Efter några år avled biskopen
i Lund; biskopssätet i D. indrogs då, och
Egino övertog i Lund ledningen av det
skånska stiftet. Det i D. inrättade kapitlet bestod
emellertid som kloster (organiserat efter
au-gustinregeln) till 1533, då klosteregendomarna
sekulariserades och bortförlänades till
Anders Bille.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
