Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dallwitz, Johann von - Dalman, ätt - Dalman, Gustaf - Dalman, Johan Wilhelm - Dalman, Wilhelm Fredrik Achates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Dallwitz—Dalman
380
Da’llwitz, Johann von, tysk ämbetsman
(1855—1919). Blev 1903 statsminister i Anhalt
och 1909 oberpresident i Sehlesien. D. var 1893
—99 (konservativ) preussisk lantdagsman, juni
1910—maj 1914 preussisk inrikesminister och
maj 1914—okt. 1918 ståthållare i
Elsass-Lothringen. Där förde han under världskriget
ett strängt ämbetsmannaregemente; han
avlägsnades kort före vapenstilleståndet. V. S-g.
Dalman, svensk ätt. Kassören i
Amiralitets-kollegium Henrik Larssons (d. 1651)
sonsöner Lars och vice lagmannen Olof
Johan Dahlman (1685—1756) adlades 1720
med namnet D. Om den senares sonson J.
W. D. se nedan. Lars D. (1680—1752) blev
sekreterare hos Stenbock 1710 och svensk
fältsekreterare i Tyskland 1712 men fången vid
Tönningens kapitulation. Han följde som
överauditör armén till Norge 1716, fick 1719
generalauditörs titel, deltog i
fredsunderhandlingarna med Danmark 1721, blev 1728
ami-ralitetskammarråd och 1747 landshövding i
Blekinge. Om hans sonsons son W. F. A. D.
se nedan. 1811 fick ätten en adopterad
släktgren (förut Björkeqvist; adlad 1809).
Från ätten D. härstammar på mödernet
Gustaf D. (se nedan).
Dalman, Gustaf, tysk evangelisk teolog,
Palestinaforskare (f. 1855); hette urspr. Marx
men antog namnet D. efter sina svenska
förfäder på mödernet. D. blev 1895 e. o. prof.
i Leipzig och var 1902
—14 föreståndare för
tyska arkeologiska
institutet i Jerusalem.
Sedan 1917 är han
prof, i G. T:s exegetik
i Greifswald. Under
sin vistelse i
Jerusalem var D. svensk
konsul, sedermera
generalkonsul, där.
Vintern 1917—18 höll D.
på kallelse av Olaus
Petri-stiftelsen
före
läsningar i Uppsala och Stockholm över »Orter
och vägar i Jesu liv» (utg. på sv. och ty.; den
tyska 3:e uppl., »Orte und Wege Jesu», 1924,
betydligt utvidgad). Bland D:s övriga skrifter
må nämnas »Grammatik des
jiidisch-palästi-nischen Aramäisch» (1894; 2:a uppl. 1905),
»Aramäisch-neuhebräisches Wörterbuch» (1897
—1901; 2:a uppl. 1922), »Die Worte Jesu», I
(1898, och dess fortsättning, »Jesus-Jeschua»,
1922), »Petra und seine Felsenheiligtümer»
(1908) och »Neue Petraforschungen» (1912). D.
utger Palästina-Jahrbuch sedan 1905; de flesta
däri ingående arbeten äro från D:s hand. För
Palestinas kartografi har D. varit mångsidigt
verksam. Senast har verket »Hundert
deut-sche Fliegerbilder aus Palästina» (1925)
utgivits med bearbetning och förklaringar av
honom. För arameiska språkets studium har
D:s arbete varit grundläggande. Han blev
1918 teol. hedersdoktor vid Lunds univ. E. A.
Dalman, Johan Wilhelm, läkare och
naturforskare (1787—1828). D. blev med. dr
1817, Vet.-akad:s bibliotekarie 1818 och
intendent för dess zoologiska samlingar
(sedan 1820 Riksmuseum)
samt 1819 adjunkt i
naturvetenskap
vidKa-rolinska institutet;
led. av Vet.-akad. 1821.
Erhöll professors titel
1823. — D. ägnade sig
först åt entomologi
men övergick sedan till
paleontologi och utgav
arbeten, som äro
banbrytande för
kännedomen om våra
kam-brisk-siluriska fossil
av trilobiternas och armfotingarnas grupper,
bl. a. »Om palæaderna eller de s. k.
trilobiter-na» (1826; med tillägg 1828). D. var den
förste intendenten vid det då blott zoologiska
Riksmuseet och verkade nitiskt för dess
förkovran. T. O.
Dalman, Wilhelm Fredrik Ach
a-tes, publicist, politiker (1801—81); jfr
släktöversikten. Efter juridiska examina i Lund
inskrevs D. 1821 i olika verk i Stockholm och
blev sekreterare hos
generalamiral von
Ste-dingk 1822. Av dennes
efterträdare
avskedades D., vilket ansågs
föranlett av missnöje
med den
oppositionsgrupp kring C. H.
Anc-karsvärd, till vilken
D :s fader hörde. Detta
medförde, att D.,
vilken som ämbetsman
blott blev kanslist i
ju-stitierevisionsexpedi-
tionen (1840—66), i stället ägnade sig åt
pressen. Han skrev i Wallmarks Journalen 1824
—28, var riksdagsreferent i Dagligt Allehanda
1828—30, utgav 1830 den liberala tidskriften
Mimer, blev utrikesredaktör i Dagligt
Allehanda 1831 och köpte 1832 jämte svågern N.
Arfwidsson denna tidning, vars huvudredaktör
han var 1833—47, till 1839 biträdd av
svågern. D. var varmt liberal, en ivrig och
redbar förkämpe för reformer, både som motionär
i riksdagen och i pressen. Han verkade bl. a.
för införandet av årliga riksdagar, ordnandet
av testamentsrätten och arvsreformer, för
kvinnans myndighet och judarnas
emancipation. D. medföljde, då Allehandafirman
övertogs av tidningen Bore 1850. Då Bores
redaktion 1851 övergick till Aftonbladet, en tidning,
med vilken den impulsive och häftige D. förut
tidtals legat i häftig strid, blev han där en
värderad medarbetare. Hans motion 1859 om en
ständernas skrivelse med begäran, att konungen
icke måtte sanktionera norska stortingets
beslut om ståthållarämbetets upphävande,
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
