Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalmatien - Näringar - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
Dalmatien
384
Dalmatien: Krkafallen vid Sibenik.
D. är tillverkning av maraschinolikör, som
beredes av vilda körsbär (Zara är huvudsätet),
samt av insektspulver av Pyrethrum
cinerari-folium. D. uppsökes för klimatets oeh den
landskapliga skönhetens skull av talrika
främlingar. Ett 70-tal badorter finnes i D., bl. a.
på öarna Krk och Hvar samt vid Spalato
(Split) och Ragusa (Dubrovnik).
Kommunikationerna upprätthållas
huvudsakligen båtledes. Järnvägsnätet är fördelat
på två olika grenar, som sätta D. i förbindelse
med Hercegovina och Bosnien och i n. med
Kroatien. Till religionen är befolkningen till
■80 % romersk-katolsk; återstoden tillhör i
Iiuvudsak den grekisk-ortodoxa kyrkan.
Bildningsgraden är alltjämt rätt låg. Stora, förr
odlade sträckor ligga som träsk, hemsökta av
malaria, som dock kraftigt motarbetas. A. B-n.
Dalmatien: venezianskt fästningstorn vid Trogir.
Historia. D. är
uppkallat efter en illyrisk stam,
Dalmatae, erövrades efter
långvariga strider av
romarna 34—33 f. Kr. under
Octavianus (Augustus),
utgjorde därefter s. delen av
prov. Illyricum och nådde
under kejsartiden en hög
kultur (se D i o c 1 e t i
a-n u s och S a 1 o n a e). D.
lydde senare under
väst-romerska riket, 481—535
under östgoterna, därpå
under Bysantion; på
600-talet togo kroater och
serber en stor del av D. i
besittning, varvid den
romerska befolkningen
till-bakaträngdes till några
kuststäder. Ungrarna
erövrade på 1100-talet norra
D. Landet var under några
hundra år ett tvisteämne
mellan grannstaterna, varvid Venezia fick
överhanden i kusttrakterna, men samtidigt nådde
stadskulturen en allt högre blomstring (se
Ragusa); under 1400-talets senare hälft
kom-mo turkarna; de intogo efter slaget vid Mohäcs
1526 större delen av D. Turkarnas erövringar
tillf öllo efter frederna i Karlowitz 1699 och
Po-zarevac 1718 Venezia. Dess välde satte djupa
spår i D., skogarna rakades av bergen, och
städerna fingo en italiensk prägel. Då staten
Venezia 1797 upphörde, kom D. utom Ragusa
till Österrike, avträddes 1805 till
Frankrike, som 1808 även tog Ragusa, varpå D.
fr. o. m. 1809 bildade kärnan i de Illyriska
provinserna. Genom Wienkongressen 1815
tillföll D. Österrike; under 1800-talets senare del
sökte dess slaviska folkmajoritet förgäves
förening med andra sydslaver under
Österrikes spira till ett
konungarike. Under
världskriget tillförsäkrades
Italien av ententen genom ett
hemligt fördrag i London
26 april 1915 n. D. och
öarna därutanför som
segerpris. Efter
världskrigets slut kom Italien
därför i en svår konflikt med
Jugoslavien, vilken först
genom fördraget i Rapallo
12 nov. 1920 bilades så,
att Jugoslavien fick D.
med undantag av Zara
med närmaste område samt
öarna Cherso, Lussin och
Lagosta.
Litt.: »Die
österreich-isch-ungarische Monarchie
in Wort und Bild», bd 11
(1892); E. Brückner m. fl.,
»D. und das österreichische
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
