Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Damaskus - Damast - Damasus - Dame - Dame-jeanne - Dames, Wilhelm Barnim - Damgan - Damgarten - Damiani, Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Damast—Damiani
408
arabiske emiren Feisals ryttare, 30 sept. 1918
nästan omringat. Staden hade emellertid då
redan utrymts av den i upplösning varande
4:e turkiska armén. Segrarnas
besittningstagande av staden skedde 1 okt. Jfr P a 1
e-s t i n a f r o n t e n. Feisal kröntes där 8 mars
1920 till konung av Syrien och D. men
fördrevs redan i juli s. å. av fransmännen, vilka
fått mandat över Syrien (se vidare d. o.). Då
mot fransmännen fientliga druser okt. 1925
inträngt i en del av D., anställde
generalkommissarien Sarrail ett bombardemang mot
vissa stadsdelar i D., vilket vållade rätt stor
förödelse. — Litt.: Kisling, »D.» (1919);
Wat-zinger och Wulzinger, »D., die antike Stadt»
(1921). (E.A.); M.B-dt.
Damast, fasonerad, oftast enfärgad vävnad,
vars mönster bildas av inslagssatäng på en
botten av varpsatäng el. tvärtom. Denna
väv-nadsart lär först ha framställts i Damaskus,
varav namnet. Urspr. nyttjades som material
uteslutande silke. Sidendamast hör
fortfarande till de praktfullaste av alla vävnader
och utsiras ofta med mönster av guld- el.
silvertrådar el. av olikfärgat silke
(klänningstyg, möbeltyg, väggbonader). Även billigare
textilämnen av hög glans användas till d.,
såsom lin (till duktyg), glansigt kamgarn och
merceriserat bomullsgarn (till möbeltyg). Jfr
Vävning. G. H-r.
Da’masus, namn på två romerska påvar. —
D. I (påve 366—84), motståndare till
aria-nismen, föranledde kyrkofadern Hieronymus
att utarbeta den lat. bibelöversättningen
Ver-sio vulgata. D. anses vara begraven i
påvekryptan i Calixtuskatakomberna. Jfr J.
Wit-tig, »Die Friedenspolitik des Papstes D. I. und
der Ausgang der arianischen Streitigkeiten»
(1912). — D. II (påve 1047—48) dog redan
tre veckor efter sin invigning. L. W-r.
Dame [fr. dam. ty. da’me], dam; förnäm
kvinna; damspel (se d. o.). — Dames de
France [-da frä’s], fr., före revolutionen
namn på konungens av Frankrike döttrar.
Dame-jeanne [dam-^a’n], fr., stor,
korthalsad, ballongformad
glasflaska, omgiven av ett skyddande
hölje av korgflätning, av en
trä-el. järnställning, utfylld med halm
el. dyl.; rymd från 3 upp till 60 1.
Brukas mycket till transport och
förvaring av syror och andra
kemikalier, i vissa länder även för vin,
sprit och maltdrycker. G. H-r.
Dames [dä’mos], Wilhelm Barni m,
tysk geolog och paleontolog (1843—98). Prof,
i Berlin 1878 och föreståndare för
paleonto-logiska avd. av Museum fiir Naturkunde där
1896. Av D:s paleontologiska arbeten
märkas hans grundliga studier över
Berlin-exemplaret av Archaeopteryx (se d. o.) 1884.
Tills, m. E. Kayser grundläde han 1882
serien Palaeontologische Abhandlungen och
var 1885—98 medredaktör för Neues
Jahr-buch füf Mineralogie, Geologie und Palaeonto-
logie. Han var den förste akademiske lärare
i Tyskland, som anslöt sig till Torells
glacial-teori, när den 1875 först framställdes för
Nordtyskland gentemot Lyells driftteori, som
dittills varit rådande. K. A. G.
Damgän, stad i n. Persien, 270 km ö. om
Teheran; 15,000—20,000 inv. Tobaksodling,
export av pistacier och mandlar.
Da’mgarten, stad i Pommern, vid mynningen
av Recknitz; 1,516 inv. (1919). — Det viktiga
nordliga gränspasset från Pommern till
Mecklenburg vid D. besattes 1630 av svenskarna,
som 1631 byggde en skans i D. 1637 utrymdes
D., återtogs 1638 och tillföll liksom hela
Vor-pommern Sverige i westfaliska freden 1648. O.
W. von Königsmarck försvarade tappert passet
mot danskarna 1675 men måste slutligen vika
(jfr N. Wimarson, »Sveriges krig i Tyskland
1675—1679», I, 1897). 1676 och 1678 var D. åter
någon tid svenskt, intogs 1711 av de allierade,
men Stenbock tilltvang sig passage nov. 1712.
Skansen intogs och raserades 1758 av
preussarna men återställdes 1760. D. utrymdes
1806, återtogs april 1807 men uppgavs 13
juli s. å. till fransmännen. Genom freden
1814 kom D. till Danmark och 1815 till
Preussen. L. W:son M.*
Damiäni, Petrus, abbot i Fonte Avellana
och kardinalbiskop av Ostia (omkr. 1006—72);
har kallats kyrkans mest betydande och
uthållige förkämpe under 1000-talet. Själv
ovanligt sträng i fullgörandet av sina
klosterplikter, sökte han såsom abbot hos sina munkar
framför allt inplanta en anda av försakelse
och självbehärskning. Som ivrig anhängare
av det kluniacensiska reformpartiet gav han
sig in i kampen mot simoni, klerikal
sedeslöshet och prästäktenskap. När kyrkans egna
organ härunder sveko honom, trädde han i
skriftlig och personlig förbindelse med
kej-sar Henrik III, som lämnade honom sitt
understöd. Än ytterligare vidgades hans
verksamhetskrets, sedan han 1057 trots eget
häftigt motstånd blivit kardinalbiskop. Han
kunde nu även rikta en energisk vädjan till
kardinalkollegiet och till innehavarna av
påvestolen. Tillika erbjöds honom tillfälle att
lägga i dagen sin nitälskan för kyrkan vid
de ansvarsfulla beskickningar, som nu
uppdrogos åt honom. Bl. a. förmådde han
Milano-kyrkan att underkasta sig påvestolen,
lyckades hindra Henrik IV :s planlagda
äktenskaps-skilsmässa och försonade mot slutet av sin
levnad sin födelsestad, Ravenna, med Rom.
D. upphörde emellertid aldrig att längta
tillbaka till klosterlivets kontemplation. För sin
vän Hildebrands (Gregorius VII:s)
hierar-kiskt-politiska program hade D. knappast
sinne, så mycket mer för dennes inre kyrkliga
reformer. — I »Liber gomorrhianus» gav D.
en skrämmande bild av det italienska
prästerskapets lastbarhet på hans tid, och i »Liber
gratissimus» bekämpade han simonien. —
Påven Leo XII införde 1828 D. bland »doctores
ecclesiae». — Litt.: Endres, »P. D. und die
[-Dame-jeanne.-]
{+Dame-
jeanne.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
