Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Danmark (Historia)
472
kraft åt det gods, där de voro födda. Under
Fredrik V (reg. 1746—66) inleddes ett
ekonomiskt uppsving. Samtidigt började
duktiga ministrar att utöva det »upplysta»
enväldets principer, och nya tankar om
personlig frihet och samhälleligt framåtskridande
spredos bland folket. Under den sinnessjuke
Kristian VII (reg. 1766—1808) ville
Stru-ensee (se d. o.) som ledande minister (1770—
72) reformera alltför våldsamt och radikalt,
men efter den på det hela taget konservative
statsmannen Ove Höegh-Guldbergs (se d. o.)
period (1772—84) kom med A. P. Bernstorff
(se d. o.) som ledande minister den avgörande
reformtiden. Genom män som Chr. D.
Revent-low och Chr. Colbjörnsen genomfördes de stora
jordbruksreformerna: stavnsbaandets
upphävande 1788, upplösningen av den urgamla
jordgemenskapen i byarna, det kraftiga
beskyddandet av »fæstere» gentemot
godsägarna, ett skydd, som gav de danska
jordbruksreformerna deras särprägel och f. ö. anslöt
sig till traditioner i äldre lagstiftning, t. ex.
av enväldet upprepade gånger utfärdade
förbud mot bondgårdars sammanslagning och
mot deras läggande under herrgårdsdrift.
De flesta bönder blevo från denna tid
självägande; en betydande minoritet var dock
alltjämt fæstere. I sin helhet fortfor
bondeståndet att bära bördor, som andra voro fria från,
särskilt värnplikten. Reformsträvandena, som
också omfattade viktiga steg med frihandel
och fri konkurrens inom hantverket, en
allmän rörelse bort från äldre tiders
merkan-tilism, fortgick efter Bernstorffs död 1797
under mera aktivt deltagande av
kronprinsen-regenten, Fredrik, och avbröts icke genom det
av D:s anslutning till den väpnade
neutraliteten vållade engelska anfallet på
Köpenhamn 1801, vilket icke heller skadade
huvudstadens blomstrande handel (»den glimrende
handelsperiode»). Men då England genom ett
nytt anfall med bombardemang av
Köpenhamn 1807 hade fråntagit D. dess flotta, för
att den icke skulle användas av Frankrike,
blev D. med ödesdigra följder tvunget in i
Napoleonskrigen, varvid det till slut stod som
Napoleons sista bundsförvant. Genom freden
i Kiel 1814 gick Norge förlorat. Fredrik
VI (reg. 1808—39) hade även som konung de
bästa avsikter. Regeringens anda var på det
hela taget densamma, dock med mycket mindre
lust till statligt ingripande i det sociala livet,
men de ekonomiska förhållandena hade blivit
mycket svåra. Kriget hade 1813 fört till en
statsbankrutt, vars följder endast långsamt
övervunnos, och en lantbrukskris härjade
landet 1818—28. Först från omkr. 1830 började
ett nytt uppsving, ekonomiskt sett, och strax
följde också en ny utveckling i andra
hänseenden. Sålunda infördes 1834 rådgivande
provinsialständerförsamlingar, och särskilt i
huvudstaden framväxte en liberal rörelse, som
dock först under Kristian VIII (reg. 1839
—48) framställde ett klart och radikalt krav
på en fri, konstitutionell författning. De
liberala blevo »nationalliberala», då de från
1842 kraftigt togo sig an den vaknande
danskheten i Nordslesvig och formade kravet på
Slesvigs särskiljande från Holstein och på
dess närmare förbindelse som gammalt danskt
land med D. I motsats härtill krävde den
»slesvig-holsteinska» rörelsen i hertigdömena,
gynnad av hertigarna av Augustenborg (se d.
o.), att Slesvig skulle ha en gemensam, fri
författning tills, m. Holstein och jämte detta
land ingå i Tyska förbundet. Samtidigt sökte
de liberala kontakt med en bonderörelse, som
gick ut på att skaffa bondeståndet full
jämställdhet med andra samhällsklasser och på
slutlig avveckling av »fæstevæsenet».
Kristian VIII:s regering (med ministrar som P.
Chr. Stemann och A. S. örsted) motsatte
sig dessa nya rörelser, men så kom under
Fredrik VII (reg. 1848—63) omvälvningen
i anslutning till allmäneuropeiska händelser.
I mars 1848 utbröt ett »slesvig-holsteinskt»
uppror och samtidigt i Köpenhamn en rörelse,
som förmådde konungen att utnämna en
na-tionalliberal regering. Därefter genomfördes
den mycket demokratiska grundlagen av 5
juni 1849 och senare en rad praktiska
reformer i liberal anda, en lagstiftning, som
emellertid icke hindrade bonderörelsens män,
»bon-devennerne», att skilja sig från de akademiskt
präglade nationalliberalerna. Upproret i
hertigdömena kuvades genom första slesvigska
kriget, som sönderföll i tre rätt kortvariga,
för den danska hären ärofulla fälttåg 1848,
1849 och 1850. Men D. måste lova Preussen
och Österrike att icke knyta Slesvig närmare
till sig än Holstein. Detta program försökte
den reaktionära ministären Bluhme-örsted att
genomföra 1852—54 genom att samla D. och
hertigdömena till en »helstat» med halvt
envälde. Då därefter de nationalliberala åter
kom-mo till makten, gjordes ett försök med en
»konstitutionell» helstatsförfattning av 2 okt. 1855.
Men redan 1858 nekade holsteinarna att på
något sätt politiskt samarbeta med
danskarna. Om Slesvigs ställning fördes besvärliga
och invecklade förhandlingar med de tyska
makterna. Folkstämningen, som bl. a. kom till
uttryck på ett s. k. Casinomöte, krävde allt
starkare en dansk-slesvigsk författning med
uteslutande av Holstein. En sådan låg färdig
att underskrivas av Fredrik VII, då denne
plötsligt avled 15 nov. 1863. Med honom
utdog det oldenburgska husets huvudlinje. Den
följdes på tronen av sidolinjen Glücksburg,
som härstammade från en yngre son till
Fredrik II. Kristian IX (reg. 1863—1906), gift
med Kristian VIII:s systerdotter och vald
till tronföljare 1853, måste mycket emot sin
vilja underskriva författningen av 18 nov.
1863, genom vilken Slesvig kunde sägas bli
införlivat med »konungariket». Den
framkallade därför genast en våldsam protest från
tysk sida och ledde mycket snart därefter till
krig med Preussen och Österrike, »andra sles-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
