Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Danmark (Historia)
474
vigska kriget», 1864. Huvudhändelserna i
detta för D. olyckliga krig mot en
förkrossande övermakt voro utrymmandet av
Danne-virke 5 febr., förlusten av Dybbölskansarna
18 april och av ön Als 29 juni. Mellan de
två sistnämnda händelserna låg ett
vapenstillestånd, varunder på en konferens i London
en medling förgäves försöktes på grundval av
Slesvigs delning. Freden slöts i Wien 30 okt.
1864. I denna fred måste D. avstå hela
Sles-vig (det gamla danska Sönderjylland) och
dessutom de tyska hertigdömena Holstein och
Lauenburg. Hans Jensen.
Vid fredsslutet i Prag 1866 mellan Preussen
och Österrike insattes i fredstraktaten en
bestämmelse (art. 5) om att Nordslesvig skulle
återlämnas till D., om befolkningen röstade
därför, men detta löfte uppfylldes icke, och
1878 enades Preussen och Österrike om att
återtaga löftet. De förhandlingar, som efter
1866 Ujrdes mellan D. och Preussen om ett
partiellt återställande av Slesvig, ledde icke
till något resultat; förlusten av Holstein,
Lauenburg och Sydslesvig blev varaktig. I
Nordslesvig hävdade emellertid danskarna sin
nationalitet genom en seg kamp, till dess de
efter världskriget återförenades med
moderlandet 1920. — Freden i Wien 1864 betydde
för D. ett politiskt och moraliskt nederlag,
som det dock överraskande fort övervann. Det
dittills ledande nationalliberala borgarpartiet
ansågs bära huvudansvaret för olyckan, och
mot detta parti reste sig en stark rörelse dels
hos de konservativa godsägarna, dels hos
bondepartiet. En grundlagsändring var
nödvändig efter förlusten av hertigdömena, och
genom »allians mellan de små och de stora
bönderna» (oktoberföreningen) sattes den i
verket 1866 på så sätt, att landstinget blev en
av jordbruket väsentligen behärskad,
reglerande församling. Det var män, sådana som
Frijs, Estrup, Zytphen-Adeler och
»bondevännen» J. A. Hansen, som voro denna
författnings fäder, men den första ministären (Frijs)
upptog i sig inga bönder och fullföljde icke
konsekvent allianspolitiken. Frågan om
avlösning av »fæstegodset» skilde godsägare och
gaardmænd åt, och från 1870 började en ny
politisk konstellation, i det att godsägarna
förenade sig med de nationalliberala till en
höger, under det att de tre vänstergrupperna
— oktoberföreningsmännen, grundtvigianerna
och de jylländska »björnbakker» (en kring
red. Björnbak fylkad grupp, även kallad »det
ikke-nationale venstre») samlade sig till ett
förenat vänsterparti, som satte
parlamentarismen främst på sitt program. Under
ministärerna Holstein-Holsteinborg (1870—74) och
Fonnesbech (1874—75) motsatte sig högern
detta strävande; utom sociala motsättningar
verkade hänsynen till konungens traditionella
och grundlagsenliga rätt att välja ministrar,
liksom man antog, att det efter 1870
övermäktiga Tyskland önskade en stark
konungamakt i D. Emellertid hade ett kraftigt
mate
riellt och andligt uppsving följt på nederlaget
1864 och detta, i analogi med den politiska
utvecklingen, icke minst utanför
huvudstaden. Stora järnvägsanläggningar i Jylland
och byggandet av hamnen i Esbjerg 1868—74
banade väg för den växande utförseln av
lantbruksprodukter, som blev en huvudinkomst
för landet efter jordbrukets omläggning från
spannmåls- till boskaps- och smörproduktion.
Företag, sådana som Det forenede
dampskibs-selskab och Det store nordiske telegrafselskab,
sammanknöto D. med den övriga världen,
stora banker upprättades i Köpenhamn, och
Hedeselskabet igångsatte hedarnas uppodling.
Den andliga utvecklingen präglades dels av
den grundtvigska folkhögskolan, som i
förbund med vänstern förde bondeståndet upp
till ett högt stadium av mogenhet, och dels
av Georg Brändes’ föreläsningar 1871, vilka
öppnade landet för moderna europeiska
strömningar. Inrepolitiskt tillspetsades
förhållandena mer och mer. En av författningsfäderna,
den starka personligheten J. B. S. Estrup,
blev konseljpresident 1875 och regerade
landet till 1894 under oavbruten kamp med
vänstern. Ehuru personligen anhängare av en
»hartkornspolitik» (d. v. s. en helt på
jordbruket baserad politik), ville han ej ge bönderna
del i regeringen. Då folketinget, där
vänstern från 1870 hade majoritet, begagnade sig av
avslag å »finansloven» samt s. k. »visnepolitik»
(se d. o.) som vapen mot ministären, satte
han hårt mot hårt och utfärdade 1877 och
1885—93 provisoriska finanslagar, som icke
godkändes av folketinget. Medan denna kamp
småningom skapade ett starkt högerparti
av godsägare, förutvarande nationalliberala
ämbetsmän, borgare och fiskare, funnos hos
vänstern djupa motsättningar mellan en
nationell, grundtvigsk del under män som Ohr.
Berg och Frede Bojsen, stödd av hemmansägare
och folkhögskolemän, samt en radikal grupp
under V. Ilörup och E. Brändes, som mer och
mer närmade sig den 1871 grundade och från
1884 starkt växande socialdemokratien.
Denna splittring försvagade i hög grad vänstern
gentemot ministären och möjliggjorde bl. a.,
att Estrup provisorievägen genomförde
Köpenhamns befästande (se sp. 462) och därmed
gjorde försvaret till en kastboll mellan
partierna. Tidtals gingo vågorna högt i landet,
men de ledande vänstermännen ville ej gå
till revolution, och försök till skattevägran
o. dyl. misslyckades. Framemot 1890 började
ansatser till förlikning visa sig. Flera av
vänsterns ledare tröttnade i kampen, och den
moderate Bojsen trädde i förgrunden.
Böndernas ekonomiska förhållanden, som de
senaste årtiondena varit ljusa och bl. a. bildat
bakgrunden för den storartade utvecklingen
av andelsväsendet, höllo under det allmänna
prisfallet på att ändra sig, oeh röster höjdes
för en samlad agrarisk politik efter
oktoberföreningens mönster. Dessa tendenser vunno
också genklang i landstinget, som dittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
