Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark - Historia - Danmarks geologiske undersögelse - Danmarkssundet - Dannebrog (Danebroge) - Dannebrog (tidning) - Dannebrogsman - Dannebrogsorden (Danebrogs-) - Dannecker, Johann Heinrich von - Danneman - Dannemora - Dannemora gruvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
Danmarks geologiske undersögelse—Dannemora gruvor
480
Linvald till 1807 (1923); Sophus Müller, »Vor
oldtid» (1894); H. Begtrup, »Det danske folks
historie i 19. aarh.» (4 bd, 1909—14); N.
Neer-gaard, »Under junigrundloven» (2 bd, 1892—
1916); F. Nörgaard, »Danmark fra 1864 til
genforeningen med Sönderjylland» (1920);
Troels-Lund, »Dagligt liv i norden i 16 aarh.»
(4:e uppl. 1914—15); S. Wiskinge, »Vor
for-fatnings historie» (4:e uppl. 1915); Thorsöe,
»Grundrids af den danske rigsdags historie
fra 1866 til 1915» (1919); L. Weibull,
»Kritiska undersökningar i Nordens historia
omkring år 1000» (1911); Curt Weibull, »Saxo,
kritiska undersökningar i Danmarks historia
från Sven Estridsens död till Knut VI» (1915);
E. Arup, »Danmarks historie», I (till 1282;
1925). Biografier i Bricka, »Dansk biografisk
leksikon» (19 bd, 1887—1905); Dahl o.
Eng-elstoft, »Dansk biografisk haandleksikon» (3
bd, 1920—26). Bibliogr. (till 1912) i
Erich-sen o. Krarup, »Dansk historisk bibliografi» (3
bd, 1917 ff.). En ny dansk historia i 8 bd
(under redaktion av Aage Friis, A. Linvald och
M. Mackeprang) förberedes att börja utges i
okt. 1926. Om D:s riksvapen se P. B.
Grand-jean, »Det danske rigsvaaben» (1926). P. E-t.
Danmarks geologiske undersögelse, se G e
o-logiska undersökningar.
Danmarkssundet, det breda sund i
Nordatlanten, som skiljer Island och Grönland.
Dannebrog (D a n e b r o g e, av fda. dan(n),
röd, och broge, ett stycke tyg), benämning på
danska riksbaneret. Enl. en sägen föll det
ned från himlen under slaget vid Reval 1219
(»Volmerslaget»); det synes faktiskt under
denna tid ha blivit allmännare använt i st. f.
det forna lejonbaneret. Först på 1300-talet
blev D. dock rikets eg. huvudflagga och
användes från denna tid som örlogsflagga,
medan den först på 1800-talet blev arméflagga.
Jfr E. Lund, »Danebrog» (1919). P. E-t.
Dannebrog, daglig tidning i Köpenhamn
1892—1910. Tidningen avlöste Morgenbladet
som den moderata vänsterns organ och stod
justitieministern Alberti (se d. o.) mycket
nära. D. upphörde en tid efter dennes fall.
Dannebrogsman, seD a n n eb r ogs or d en.
Dannebrogsorden (Danebrog s-), dansk
riddarorden, enl. en obestyrkt sägen instiftad
av Valdemar Sejr, i själva verket först av
Kristian V 1671. Enl. statuterna av 1693
kunde endast adelsmän bliva riddare av den
(»hvid ridder»), och antalet fick ej överstiga
50. Fredrik VI utvidgade orden 1808 genom
att medgiva även ofrälse män inträde och
indelade orden i de tre klasser, av vilka den nu
består: storkommendörer (blott kungliga
personer) och storkors (motsv. de forna riddarna)
i första klassen, kommendörer av två grader
i andra klassen samt riddare i tredje.
Dessutom upprättades 1809
dannebrogsmän-n e n s klass, vars hederstecken, ett kors av
silver, kan utdelas åt vem som helst, även åt
riddare och högre ordensmedlemmar. D :s kors
är av guld, med inskrift: »Gud og kongen»;
ordensbandet är vitt med röda kanter. —
Litt.: E. Werlauff, »Om Dannebrog og
danne-brogsordenen» (1872), och C. V. Nyholm, »De
danske ridderordeners historie» (1903). P. E-t.
Da’nnecker, Johann Heinrich von,
tysk skulptör (1758—1841). Var född i
Stuttgart och blev där prof, och generaldirektör
för konstakademien. Studerade två år i
Paris hos Pajou och fem år i Rom, där han tog
intryck framför allt av Canova. Han blev den
främste representanten efter Thorvaldsen för
tidens skulptur i klassisk anda — hans
kolossala Kristus (1824, i Petersburg; en
reproduktion i Regensburg) kommer mycket nära
Thor-valdsens. Schillers storslaget idealiserade byst
(1793, i biblioteket i Weimar; ett senare ex.
i kolossal storlek i Stuttgart) vann livligt
bifall. D:s ryktbaraste verk är den formsköna
»Ariadne på pantern» (1816, i Frankfurt a. M.).
Monogr. av A. Spemann (1909). G-gN.
Danneman (fsv. dandeman), redbar, duglig
man; allmogeman. »Redlige dannemän!» var
under ståndsriksdagarnas tid konungens
tilltal till bondeståndet.
Danuemora, socken i n. Uppland, kring övre
Fyrisån; Olands härad, Uppsala län; 71,44
kvkm, 1,190 inv. (1926). Jordbruksbygd i
socknens mitt, omgiven av skog och mossar;
Fyrisån genomflyter Dannemorasjön. D.
gruvfält ligger med sin s. del inom D. socken;
1,049 har åker, 4,001 har skogs- och hagmark.
Pastorat i Ärkestiftet, Örbyhus kontrakt.
Dannemora gruvor, järnmalmsfält, beläget
i Films oeh Dannemora socknar, Uppsala län,
48 km n. n. ö. om Uppsala. När fältet upptäckts
är icke bekant, men silvermalm skall ha brutits
där under Sten Sture d. ä:s tid. Den äldsta
autentiska handling, vari fyndigheten
omnäm-nes, är ett gåvobrev av 1481 på en fjärdedel
av ett då nyligen påträffat silverberg. När
järnmalm först började brytas är även ovisst,
men nyårsdagen 1532 utfärdade Gustav Vasa
privilegium på Dannemora berg för Joachim
Piper, borgare i Stralsund, vilken tilläts
utföra malmen till Tyskland. Från 1545 bedrevs
arbetet av ett av konungen bildat bolag,
vilket smälte malmen i hyttor vid Dannemora
och Vattholma. Någon större gruvdrift synes
dock icke ha kommit i gång, förrän Louis De
Geer i mitten av 1600-talet, efter inköp av
Leufsta, Österby och Gimo kronobruk,
inför-skrev en hel koloni smältare, hammarsmeder
och andra skickliga arbetare från Belgien
(val-loner) för att bearbeta Dannemoramalmen.
Malmförekomsten indelas i n. fältet,
mellan-fältet (med de största fyndigheterna och den
renaste malmen) samt s. fältet. 1773 beviljade
Bergskollegium ett gemensamt utmål för alla
tre fälten. Malmen är en kalkig,
manganförande svartmalm med synnerligen låg
fosforhalt. Järnhalten är i medeltal omkr. 52 %,
och malmen är sålunda icke synnerligen rik
men är engående, d. v. s. behöver för sin
smältning inga särskilda tillsatser av andra
slaggbildande ämnen. Dannemorajärnet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
