Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Danska litteraturen
494
viktiga handskrifter (t. ex. av Eddorna) från
Island till Köpenhamn, och detta samlarverk
fortsattes på 1700-talet av islänningen Arne
Magnusson. Tidens viktigaste danska
piosaarbeten äro Kristian V :s danska lag
(1683; se Danske lov) och Leonora
Christina Ulfeldts »Jammersminde».
Den eg. poesien var efterbildning i smaklös
herdedikt, baletter o. s. v. el. krypande och
svulstig tillfällighetspoesi. Kvicka visor och
vers skrevos av Anders B o r d i n g. Blott
inom den kyrkliga diktningen skapades något
verkligt värdefullt; särskilt må nämnas
Thomas Kingo, ortodoxiens store psalmist.
Kritikens och rationalismens
tid (1700-talet). Under 1700-talets förra hälft
kom frisk luft in i det danska kulturlivet,
ett kritiskt förstånd sönderbröt de stelnade
formerna och skapade möjligheter för en
sundare utveckling. Den ledande litterära
personligheten under 1700-talets förra hälft var
den norskfödde Ludvig Holberg (1684—
1754). Han betecknade på en gång
senrenässansens fulländning och den vaknande kritik,
som föregick rationalismens och upplysningens
idéer. Han var bestämd av Lockes filosofi,
engelskt verklighetssinne, fransk
populärfilosofi och holländsk grundlighet men nationell
i sin uppfattning och tillägnade sig
självständigt vad de främmande förebilderna lärt
honom. Han skapade en rik och mångsidig
litteratur på alla de områden, dit hans vidsynta
och klara intelligens nådde, med
tyngdpunkten förlagd till de odödliga humoristiska
mästerverken — »Peder Paars» och de bästa
komedierna, skrivna 1719—25. Till de ledande
kulturländernas idéer intog han, religiöst och
politiskt, en juste-milieu-ståndpunkt. Han
kom företrädesvis att verka som
vetenskapsman (historiker, naturrättslärare,
populärfilosof) el. praktisk ämbetsman och medborgare.
Hela hans författarskap hade det dubbla
syftet att moralisera, d. v. s. uppfostra, och att
polera språket, d. v. s. utveckla danskt språk
och dansk litteratur. Detta syfte fyllde han på
det sättet, att han i alla sina skrifter, mer
el. mindre direkt, i så rent danskt språk han
förmådde, tuktade och tadlade samtidens
auk-toritetsbundna, trångsynta och förbenade
livsuppfattning. Holbergs övriga huvudarbeten
äro »Danmarks riges historie», judarnas
historia, kyrkohistoria, jämförande hjälte- och
hjältinnehistorier, ett band moraliska tankar
och över 500 danska »Epistlar», alla om
brännande spörsmål. Holberg blev i sanning den
danska litteraturens fader, Danmarks förste
store världslige skald, förste folklige
historieskrivare och förste folklige moralfilosof.
Av Holbergs samtida stodo enstaka
betydelsefulla personer på det förgångnas grund.
Till p i e t i s m e n, som fick stort inflytande
under Kristian VI, hörde Erik P o
n-to p p i d a n, som utom kyrkliga skrifter
utgav en stor kyrkohistoria och en vidlyftig
skildring av Danmark, »Danske Atlas», poly-
historn H. Gram, som grundläde den
kritiska historieskrivningen i Danmark och
stiftade Det kgl. danske videnskabernes selskab.
Hans lärjunge J. Langebek stiftade
Sel-skabet for dansk historie og sprog, i vars
tidskrift, Danske Magazin, han skrev ypperliga
avh. — Mera i släkt med Holberg var rektorn
i Ribe C h r. Falste r, som skrev tunga
danska satirer och en rad »sermones» på latin,
där han i frisinnad anda behandlade
brännande frågor. Holbergs åsikt om
modersmålets förmåga att uttrycka även de
allvarligaste ting utvecklades vidare av C h r. E i
1-s c h o w, som hävdade filosofiens betydelse
och uppträdde som ivrig språkrensare,
skapande flera nya ord. Språkrensningen
fortsattes med synnerlig framgång av s o r
a-n e r n a, d. v. s. den första läraruppsättningen
vid den återupprättade Soröakademien
(särskilt Sneedorff, Kraft och S c h y 11 e),
vilka inleda en ny period i danska språkets
historia. De undveko lånord, bemödade sig,
efter franskt föredöme, om ett kort och
fyndigt uttryckssätt och skapade en retorisk
prosastil, grundvalen för följ, skedes högre
skaldespråk. I samma riktning verkade den
begynnande dagspressen och
tidskriftslitteraturen, som först efterbildade Addisons och
Steeles Spectator. På Holbergs tid utgav
Jörgen Ries, något senare Sneedorff, en
läsvärd dansk »spectator», och från 1785 fingo
tidskrifterna en utomordentlig betydelse som
den allmänna meningens vägledare (Pram och
Rahbek, Minerva och Den Danske Tilskuer).
Vid mitten av 1790-talet uppstod bl. a. ett
antal skandinavistiska tidskrifter, och 1796
stiftades Det skandinaviske litteraturselskab
(av Höst, Pram, Nyerup och Baggesen) för att
främja kulturgemenskapen med Sverige.
Rörelsen ledde likväl till ringa resultat. På
Holbergs tid levde pietismens store psalmist,
Hans Adolf Brorson. En vagabond
som Wivallius var Ambrosius Stub,
vars visor och vers andas frisk naturkänsla.
Under senare hälften av 1700-talet
undanträngdes pietismen av tysk rationalism,
som segrade nästan över hela linjen. En av
dess egendomligaste gestalter var C h r. B a s
t-h o 1 m, som författade religiöst moraliska
arbeten. Mera lutersk-konservativ var biskop
N. E. B a 11 e. Språket på modet var franska;
under Bernstorff uppehöll sig en liten fransk
koloni, mest lärare, alltjämt i huvudstaden.
Man hyllade tämligen ensidigt den franska
klassicitetens poetik med dess lära om de tre
dramatiska enheterna och framhållande av det
nyttiga och smakfulla (»utile dulci»). Ända
till Struensees fall var regeringen i händerna
på tyskar, som satte tysk prägel på den högre
odlingen. Det utländska inflytandet ledde till
stiftandet av Selskabet for de skönne og
nyt-tige videnskaber 1759, vars uppgift var att
förbättra smaken samt genom pristävlingar
och belöningar främja den danska
litteraturen. Sällskapet blev likväl mest en parodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
