Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danska litteraturen - Danska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danska språket
499
gåvning med vidsträckt och mäktig
berättar-förmåga. Jakob K n u d sen behandlade
med tungt allvar religiösa och moraliska
problem. Proletärernas liv har givit motiven till
M. Andersen-Nexös romaner. Stort
inflytande har utövats av den betydande
em-piriske psykologen och framstående
universitetsläraren Harald Höffding. Av
1900-talets nya prosaister, bland vilka någon
förhärskande riktning näppeligen kan skönjas,
må nämnas Harald Kidde, Knud Hjortö
och Otto Eu ng. Versen odlas av ett stort
antal formellt framstående förmågor.
Litt.: N. M. Petersen, »Bidrag til den
danske litteraturs historie» (5 bd, 2:a uppl. 1867
—70); P. Hansen, »Illustreret dansk
litteratur-historie» (3:e uppl. 1916 ff., utg. av C. S.
Petersen o. Vilh. Andersen); K. Mortensen, »Mindre
dansk litteraturhistorie» (1908); K. Rosenberg,
»Nordboernes aandsliv», I—III (1878—85;
ofullb.); A. Olrik, »Danmarks heltedigtning»
(2 bd, 1905—10); G. Brändes i »Samlede
skrifter», I—III; J. Paludan, »Danmarks litteratur
i middelalderen», »Danmarks litteratur
mel-lem reformationen og Holberg» (båda 1896),
»Danmarks litteratur i Holbergtiden» (1913);
F. Rönning, »Rationalismens tidsålder» (3 bd,
1886—89); Kr. Arentzen, »Baggesen og
Öhlen-schläger» (8 bd, 1870—78); V. Vedel,
»Guld-alderen» (1890); V. Andersen, »Tider og typer
af dansk aands historie» (4 bd, 1907 ff.). K. M.*
Danska språket. Språkliga minnesmärken
på dansk grund finnas redan från äldre
järnåldern, nämligen några korta inskrifter med
den äldre el. samgermanska (24-typiga)
runraden. De allra äldsta äro inskrifterna från
Vi på Fyn och Thorsbjerg i Slesvig; de anses
härröra från tiden omkr. 200—300 e. Kr.
Något yngre är den berömda
guldhornsin-skriften (se G u 1 d h o r n e n) från Gallehus.
Dessa äldsta runinskrifter skilja sig i språkligt
avseende icke märkbart från liknande i de
övriga nordiska länderna (se Ur nordisk a).
Först från 800-talet har man danska inskrifter
med s. k. yngre runor. De äro inemot 270,
från tiden omkr. 800—1200. I dem börja de
dialektiska egendomligheter att framträda,
som småningom skilja d. från övriga nordiska
språk. Men skiljaktigheterna äro ännu
obetydliga. I synnerhet är likheten med svenskan
stor, och dessa två språk kunna då ännu anses
tillsammans bilda den ena av de två dialekter,
vari urnordiskan kluvit sig, den
östnordiska, till skillnad från den v äs t n o
r-diska (norska och isländska). Först i den
äldsta forndanska litteraturen framträder ett
språk av mer utpräglat dansk karaktär.
Den äldsta bevarade handskriften — från
slutet av 1200-talet — ärCodex runicus
av Skånelagen, skriven med runor.
Forn-danskan står ännu ganska nära den samtida
svenskan men har många rent danska
egenheter. Även inom det danska språkområdet
finner man fullt utvecklade dialektegenheter,
som ställa språket i Skånelagen i motsats till
500
de jylländska och själländska lagarnas språk.
Ett för hela riket gemensamt skriftspråk
fanns ännu icke, utan varje provins begagnade
sin dialekt. Under den följande
»medeldanska» perioden (1350—1500) företer språket
en brokig blandning av olika dialekter, äldrj
och yngre former, inhemskt och utländskt
språkgods. Dock utbildas småningom ett
gemensamt skriftspråk i form av ett på den
själländska dialekten byggt men mycket
ålderdomligt hållet kanslispråk. Litteraturen
under detta skede består av religiösa skrifter,
varav en stor del översättningar från
svenskan, vilka utgått från de danska
birgittin-klostren och överflöda av svenska ord och
former (»birgittinspråk»), av yngre
handskrifter av landslagarna och stadsrätterna,
skråordningar, krönikor (danska
rimkrönikan), riddardikter (t. ex.
Eufemia-visorna), ordspråk, en stor mängd diplom
(det äldsta äkta diplomet på danska är från
1371).
Inemot mitten av 1500-talet börjar en ny
period i danska språkhistorien.
Boktryckarkonsten infördes till Danmark i slutet av
1400-talet, men först under 1500-talet består den
övervägande delen av litteraturen av tryckta
böcker. Den danska reformationens litterära
storverk är den s. k. Kristian III:s bibel
(1550), ett arbete, som utfördes av flera bland
tidens förnämsta författare gemensamt och
i vilket man bemödade sig att vara
konsekvent i rättskrivningen och att undvika
dubbelformer. Denna bibelöversättning blev av
stor betydelse för det litterära, i synnerhet
det kyrkliga språket under senare tider. Bland
profana litteraturalster, utmärkta av
jämförelsevis rent danskt språk, må nämnas A.
Vedels översättning av Saxo (1575). Den följ,
tiden ända till omkr. 1750 har att uppvisa
blott få arbeten, som äro skrivna på verkligt
god danska. Mest betydande i språkligt
hänseende är Kristian V :s danska lag 1683 (se
Danske lov). I det hela har litteraturen
en i hög grad latinsk-tysk prägel. Så gott
som alla tidevarvets lärde skrevo på latin.
Många latinska lånord blevo vanliga. Också
inlåningen av tyska ord tilltager under
perioden, varvid ej som under medeltiden
lågtyskan är långivare utan högtyskan. Tyskan
blev fr. o. m. reformationen Slesvigs
officiella skriftspråk (en förändring häri inträdde
först efter världskriget). Även i det eg.
Danmark fick tyskan stor användning som off.
språk och hovspråk i Köpenhamn, särskilt
under 1600-talets senare hälft. Först längre fram
kom franskan att få en liknande betydelse.
Också hos tidens störste språkkonstnär,
Ludvig Holberg, som kan sägas avsluta den äldre
nydanska språkperioden, framträder i hög grad
den utländska prägeln. — Först omkr. 1750
börjar en ny strömning, som vänder sig mot
det utländska, söker rikta språket med
nyskapade ord av dansk klang och bemödar sig
om en lättare, naturligare, mindre invecklad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
