Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danska språket - Danska teatern - Danske hedeselskab, Det - Danske kunstindustrimuseum, Det - Danske lov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Danska teatern—Danske lov
502
satsbyggnad och stil. De förnämsta
representanterna för denna riktning voro Eilschow
och Sneedorff med sin tidskrift Den
Patriotiske Tilskuer, 1761—63. Från Sneedorff och
hans skola, »soranerna», kan den moderna
danska prosastilen sägas härstamma. Efter
dem utbildades litteraturspråket av författare
som Ewald, Oehlenschläger, H. C. Andersen,
Grundtvig, S. Blicher, S. Kierkegaard, H.
Drachmann, J. P. Jacobsen och Georg Brändes.
Den moderna danskan är i stilistiskt
hänseende synnerligen rikt utbildad i både prosa
och vers. — Rent fonetiskt är nydanskan i hög
grad egenartad, särskilt genom sina »blöde»
konsonanter och genom accentsystemet (den
s. k. »stöttonen» på vissa ord). — D.
undanträngde norskan som skriftspråk i Norge vid
medeltidens slut och har där utövat ett
mycket stort inflytande (jfr Norska s p r
å-k e t). Se V. Dahlerup, »Det danske sprogs
historie» (2:a uppl. 1921). B. H-n.
Danska teatern. I början av 1500-talet
upp-tördes skoldramer, och vid dess slut voro
dramatiska upptåg med sång och dans vanliga
vid hovets fester. Från 1633 besökte
utländska, i synnerhet tyska, teatersällskap
Köpenhamn, och från 1669 voro franska
skådespelare el. italienska operasångare anställda vid
hovet. 1721 blev en sådan fransk trupp
avskedad. Holberg m. fl. övertalade en av dess
medl., Montaigu, att inöva danska
skådespelare i danska skådespel, och från 1722 räknar
den danska teatern sin uppkomst. Holbergs
komedier utgjorde kärnan i repertoaren, och
bland de första framställarna märktes
Henrik Wegner. Branden i Köpenhamn 1728
•och Kristian VI :s av religiös fanatism
förestavade nöjesförbud avbröt all
teaterverksamhet till konungens död 1746, då Holberg åter
tog initiativet. »Den danske skueplads»
grundades 1747, fick 1748 egen byggnad vid
Kong-■ens nytorv, 1761 statsunderstöd och blev 1772
»kongelig». Danska språket blev dock först
1778 allenahärskande på den nationella
skådebanan. Den främste skådespelaren omkr. 1750
var Clementin, andra berömda namn från
Holbergs dagar Rose, Londemann och fru
Montaigu. Från tiden omkr. 1800 märkas
Schwarz, Rosing med fru och sångaren Du
Puy. Den berömda baletten grundlädes under
1700-talets slut av italienaren Galeotti. Ett
märkesår var 1808, då Oehlenschläger med
»Hakon jarl» började raden av sina sorgespel,
ett annat 1825, då J. L. Heiberg införde
vådevillen. Overskou, Hertz och senare Hostrup
riktade den inhemska dramatiken,
Bournon-ville gav baletten dess danska drag av kysk
och behagfull mim, och kompositörer som
Weyse, Kuhlau, Hartmann och Heise skrevo
för den lyriska repertoaren. Danmark ägde
en verklig nationalscen. Omkr. 1800-talets
mitt lyste där sceniska storheter som
Rosen-kilde, N. P. Nielsen med fru, Phister med fru,
M. Wiehe, fru J. L. Heiberg och sångaren
och skådespelaren Schram. 1872—74
uppför
des Det kongelige teaters vackra nybyggnad,
och från dess tiljor minns man främst
bröderna Emil och Olaf Poulsen, Jerndorff,
sångaren Simonsen, fruarna Betty Hennings,
Eckardt, Thomsen och Bloch, från senare år
K. Mantzius, N. Neiiendam, Liebman,
sångaren Herold och fru Betty Nansen, från de
sista Johannes Poulsen, Poul Reumert och fru
Bodil Ipsen. Skilda scener för skådespelet
och operan är ett gammalt önskemål, som nu
äntligen synes stå inför sitt förverkligande.
— Köpenhamn äger utom Det kongelige sex
teatrar och dessutom några av lägre rang:
Dagmarteatret (från 1883), Köpenhamns andra
dramatiska scen, som med Martinius och Oda
Nielsen hade en lysande period, Folketeatret
(från 1857) för lustspel, vådevill och
borgerliga skådespel, Casino (från 1848) för
folk-skådespel och operett, Det ny teater (från
1908) för lustspel m. m., Scala för revy med
C. Alstrup som bärande kraft och Nörrebro
teater, där den oförliknelige Frederik Jensen
glänser i folkkomedi och revy. Betty Nansen
har några år lett sin egen lilla teater efter
konstnärliga linjer men nyligen måst uppge
striden. Friluftsteatern i Ulvedalene vid
Klam-penborg bör även nämnas. Bland
privatteatrarnas konstnärer må ytterligare erinras
om de nu bortgångna Zinck, Sophus
Neu-mann, Peter Fjelstrup och Emmanuel Larsen,
Dagmarteatrets nuv. chef H. Hofman och
fru Anna Larssen, som tidigt drog sig tillbaka.
— Aarhus och Odense äga även fasta teatrar.
För övrigt tillgodoses teaterbehovet av
kringresande sällskap.
Litteratur: Th. Overskou, »Den danske
skueplads», I—VII (1854—76); P. Hansen,
»Den danske skuepladses historie», I—III (1889
—95); A. Aumont, »Det kongelige teater 1874
—75—1888—89» (1889); A. Aumont och E.
Collin, »Det danske nationalteater 1748—
1889», I—V (1896—1900); E. Nyström, »Den
danske komedies oprindelse» (1918), och R.
Neiiendam, »Det kongelige teaters historie
1874—1922» (1921 ff.). E. Ebg. (G. K-g.)
Danske hedeselskab, Det, se H e d e s e
1-s k a b e t.
Danske kunstindustrimuseum, Det, se
Kunstindustrimuseum, Det danske.
Danske lov [ låv], benämning på den
allmänna lag, som Kristian V 1683 efter
långvariga förarbeten utfärdade för konungariket
Danmark med titel Kong Christian
den femtes danske lov. Genom denna
lag, som utgjorde en kodifikation och
bearbetning av äldre dansk rätt, åstadkoms i
huvudsak rättsenhet i det egentliga Danmark.
D., som ännu utgör grundvalen för gällande
rätt i Danmark, utmärkes i fråga om formen
av korthet och klarhet, i fråga om innehållet
av en för den tiden betydande humanitet. D.
är delad i 6 böcker. Dessa indelas i kap. och
dessa i art. D. har utgivits flera gånger,
senast 1911 av V. A. Secher, med hänvisningar
till de äldre lagarna. Jfr V. A. Secher och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
