Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De Broen, Abraham Isaaksson - Debs, Eugene Victor - Deburau, Jean Gaspard - Debussy, Claude Achille - Debut, Deby - Debye (Debije), Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
589
Debs—Debye
590
efter honom en tid ledde Djurgårdsteatern,
morfars far till Betty Almlöf (se d. o.). Bland
D:s roller märkas Severin Norby i operan
»Gustaf Vasa», Werner i »Minna von
Barn-helm, Axel Oxenstierna i »Drottning
Kristina» (Gustav III), Agamemnon i
»Iphi-genie», Oden (Leopold), Grundel i »Helmfelts
fader», Stolpe i »Siri Brahe» (Gustav III),
doktor Primrose i »Lantprästen i Wakefield»,
general Eldhjelm, överstelöjtnant Puff i
»Fjäsken» och Björnsköld (sir Oliver) i
»Ta-delskolan». — D. var den främste
skådespelaren vid Gustav III:s teater och jämställes
av vederhäftiga samtida med utlandets bästa.
Inspiration, omedelbar naturlighet, värme och
imponerande kraft utmärkte hans
framställningar, av vilka de mest beundrade föllo inom
det borgerliga skådespelet. D. kämpade även
i skrift för mera natur i deklamation och spel
men var därvidlag ett halvt sekel för tidigt
ute. Ett häftigt temperament förde D. i strid
med såväl överordnade som kamrater och en
väl långt driven rojalism även i konflikt med
ordningsmakten, då han 1790 upphetsat
pö-beln mot konungens förmodade fiender, enligt
ryktet ej utan dennes gillande. G. K-g.
Debs, Eugene Victor (f. 1855),
amerikansk socialistisk politiker. Var 1871—75
lo-komotiveldare, sedan kontorist ooh invaldes
1885 i Indianas legislatur. Som ordförande
(1893—97) i amerik. järnvägsmannaförbundet
ledde han 1893—94 ett par stora
järnvägs-strejker och dömdes 1895 till sex månaders
fängelse för trots mot ett domstolsingripande
(injunction) i en av dessa. D. slöt sig 1897 till
socialismen, var 1897—98 ordf, i de amerik.
socialdemokraternas centralstyrelse och vid
presidentvalen 1900—12 socialistisk kandidat.
1914 blev D. huvudredaktör för
socialisttidningen National Rip-Saw i S:t Louis. Efter
Förenta staternas inträde i världskriget 1917
fortsatte D. sin fredspropaganda och dömdes
hösten 1918 för försök att motverka
värnpliktslagen till 10 års fängelse. Som
presidentkandidat 1920 erhöll D. 915,302 röster
samt frigavs juldagen 1921 av presidenten
Har-ding, varefter han omedelbart återupptog sin
agitationsverksamhet. Bland D:s skrifter
märkas »Unionism and socialism» (1904) och
»Industrial unionism» (1911). V. S-g.
Deburau [dobyrå’], Jean G as par d, fransk
pantomimskådespelare av tjeckisk börd (1796
—1846). Var sedan 1811 verksam i Paris och
av samtida skådespelare och författare av rang
hyllad som sin tids främste sceniske konstnär.
— Litt.: J. Janin, »D., 1’histoire du théätre
ä quatre sous» (1832). G. K-g.
Debussy . [dobysi’], Claude A c h i 11 e,
fransk kompositör (1862—1918); elev av
kon-servatoriet i Paris, där han 1884 vann
Rompriset med kantaten »L’enfant prodigue»
(given som opera i London 1910). Från Italien
insände han till konservatoriet bl. a.
körverket »La demoiselle élue», vilket väckte
allmän uppmärksamhet och snart gavs över
hela EuTvra (i Stockholm f. ggn 1910). Hans
orkesterstycke »Prélude ä l’Après-midi d’un
faune» (1892) gjorde honom även vidare känd
(Stockholm 1906), och D:s namn var sedan
ett av de ledande inom
fransk tonkonst.
Operan »Pelléas et
Méli-sande» (Opéra-comique
i Paris 1902;
Stockholm 1926) blev en
avgjord framgång,
åtminstone i Frankrike;
i utlandet har den dock
ej alltid vunnit lika
mycket bifall. Av hans
kammarmusik märkes
en ej sällan spelad
stråkkvartett (1893).
D. ägnade sig med stort intresse åt solosången
och pianostycket samt blev ej minst genom
dessa smärre verk uppmärksammad. Till hans
mest berömda sånger höra »Ariettes oubliées»
(1888; Verlaines dikter) och »Cinq poèmes»
(1890; Baudelaires dikter). Hans pianostycken
ha ofta poetiska titlar (»Images», »Préludes»,
»Estampes» etc.) och äro i allm.
koncentrerade stämningsstycken. D. är impressionist
och som sådan i första hand stämningsmålare.
Hans sånger visa en fin poetisk uppfattning
och äro tacksamma såväl i sångstämman som
i pianoackompanjemanget. Han har en klar,
genomskinlig stil och fördjupar sig gärna i
ett detaljarbete, som väl ger en vacker bild
för sig men då och då skadar helheten. Hans
harmonik är mycket intressant, ehuru den
skarpt skiljer sig från den nyromantiska. En
viss påverkan kan förmärkas dels från den
nyryska skolan (Musorgskij), dels från den
norska (Grieg). — Monogr. bl. a. av Liebich
(1908), Laurencie (1909), Laloy (1909) och
Cfhantavoine (1921); jfr även Rolland,
»Müsi-ciens d’aujourd’hui» (6:e uppl. 1914), och Sérés,
»Musiciens frangais d’aujourd’hui» (1911; med
bibliografi). T. N.
Debüt, D e b y (fr. début), första
uppträdande (av skådespelare, författare o. s. v.),
början. — Debut a’n t, nybörjare, person,
som gör sin d. — Verb: Debutera.
Debye [deba’j] (tidigare Debije), Peter,
holländsk fysiker (f. 1884), prof, vid tekniska
högskolan i Zürich 1920. D. utgav 1912 ett
betydelsefullt arbete om fasta kroppars spec.
värme, vilket föranledde en rad andra arbeten
från skilda håll. D. fann bl. a. följande lag:
vid mycket låga temperaturer är spec.
värmet hos en enatomig fast kropp proportionellt
mot kuben på absoluta temperaturen. D.
övergick snart till såväl teoretiska som
experimentella arbeten på röntgenstrålarnas
område. Tills, m. Scherrer utarbetade han (1916)
sin berömda metod för strukturanalys av
kristallpulver (se Kristallstruktur).
Tills, m. Hückel har D. även utfört en del
teoretiska undersökningar om den
elektroly-tiska dissociationen. J. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
