Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Décade - Décadi - Decaen, Charles Mathieu Isidore - Decaisne, Joseph - Decameron - Decamps, Alexandre Gabriel - De Camps, Louis Marie - De Candolle - Decandria - Decanus - Decapoda - De Carnall, Carl Constantin - Decatur - Decatur, Stephen - Décauville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
Décade—Décauville
592
Décade [deka’d], fr., se D e k a d.
Décadi [dekadf], fr. (av grek. de’ka, tio, och
lat. dÅ’es, dag), var i den franska
republikanska kalenderns dekad (se d. o.) dess sista dag
och vilodag i st. f. söndagen.
Decaen [døkä’], Charles Mathieu Is
i-d o r e, greve, fransk general (1769—1832).
Deltog i revolutionskrigen och utmärkte sig
särskilt i slagen vid Ettlingen (10 juli 1796)
och Hohenlinden (3 dec. 1800). Han var 1802
—10 generalkapten över franska
besittningarna Ile de France (Mauritius) och Bourbon
(Réunion) i Indiska oceanen, vilka han
tappert försvarade mot engelsmännen.
Tillfångatagen 1810, frigavs han 1811, upphöjdes vid
hemkomsten till greve, förde 1811—13 befälet
i Katalonien och drog sig vid den andra
restaurationen (1815) tillbaka till privatlivet. C.O.N.*
Decaisne [dekä’n], Joseph, fransk
botanist (1807—82). Var först målare och sedan
1848 prof, i botanik vid naturhistoriska
museet i Paris. D., som var övervägande florist,
upptäckte rhinanthacéernas halvparasitism och
skrev även om potatissjukdomarna. D:s
viktigaste arbeten äro: »Traité général de
bo-tanique descriptive et analytique» (tills, m.
Le Maout, 1867) och »Le jardin fruitier du
Muséum» (1858—78).
Deca’meron (av grek. de’ka, tio, och heme’ra,
dag), berättelsesamling av G. Boccaccio.
»Skärsliparen.» Målning av A. G. Decamps.
Decamps [dokä’], Alexandre Gabriel,
fransk målare (1803—60). Var en av de
första orientmålarna i västeuropeisk konst,
utförde med koloristisk uppfattning
österländska genremotiv, stads- och ökenstämningar,
djurbilder och även bibliska ämnen av stark
stämning och i livfull och karaktärsfull
behandling. I »Cimbrernas nederlag» (1843) gav
han en originell bataljbild, i »Ringarna» m. fl.
frodiga humoresker. D. är väl företrädd i
Louvre; »Orientaliskt berglandskap» äges av
Nationalmuseum i Stockholm. Monogr. av
Moreau (1869) och Clément (1886). G-g N.
De Camps [de ka’p], Louis Marie,
militär, Karl XIV Johans förtrogne (1765—1844).
Var född i Pau i Frankrike, vistades som
handlande i Spanien, ingick 1791 vid ett franskt
dragonreg:te och blev 1808 överstelöjtnant.
Från 1805 tillhörde han Bernadottes
omgivning som handsekreterare, affärsmedhjälpare
och förtrogen. Efter Bernadottes val till
svensk kronprins 1810
sålde D. på uppdrag
hans gods i
Frankrike och kom 1811 till
Stockholm, där han
erhöll bostad på slottet.
D. blev 1812 svensk
överstelöjtnant och
adjutant hos
kronprinsen, 1814 överste i
armén samt 1815
generalmajor och förste
adjutant hos
konungen. Han adlades 1824
(hette förut Camps). 1828 övergick han till
evangeliska läran. Sina sista tio år bodde
han på Karl Johans egendom Kil på Värmdön.
D. gjorde ingen egentlig militärtjänst i
Sverige men var Karl Johans förtroendeman och
nära vän, en ställning, som han icke
missbrukade. Karl Johan kallade honom sin
dibroder. D:s ätt utgick på manssidan 1905.
De Candolle [do kädå’1], se C a n d o 1 1 e.
Deca’ndria, se Linnés sexualsystem.
Decänus, se D e k a n u s.
Deca’poda, grek., »tiofotingar». 1. Den
högst stående ordningen av kräftdjuren (se
d. o.), särskilt utmärkt genom 5 par
gång-fötter. — 2. Tioarmade bläckfiskar (se d. o.).
De Carna’11 [do ], Carl Constantin, frih.,
militär (1711—73). Var son till en kurländsk
officer, F. E. von C a r n a 11, som gick i
svensk krigstjänst och 1751 adlades med namnet
De Carnall. D. deltog 1741—42 i ryska kriget,
blev 1753 major och var under pommerska
kriget (1757—62) en av de få, som lyckades
upprätthålla den svenska vapenäran. Så t. ex.
försvarade han 28 sept. 1758 med endast 800
man det obefästa Fehrbellin mot 5,000
preussares anfall. 1759 blev han överstelöjtnant
samt 1769 överste för Björneborgs regemente.
Han var dec. 1771 en bland stiftarna av den
rojalistiska adelsklubben Svenska botten. I
aug. 1772 ansågs D. av mössorna t. o. m. för
själen i revolutionsplanen, och han spelade
vid revolutionens utförande en viktig roll.
Som belöning blev han s. å. generalmajor och
upphöjdes i friherrligt stånd men tog ej
introduktion. Hans ätt utgick 1836 på
svärdssidan. J. Th. W.*
Decatur [dekéTta], stad i Illinois, U. S. A.,
vid Sangamon river, 250 km s. v. om Chicago;
43,818 inv. (1920). Livlig flodfart och industri
(järn, gjutgods m. m.).
Decatur [dekéPto], Stephen, amerikansk
sjöofficer (1779—1820). Utmärkte sig bl. a. i
kriget mot England 1812—14. Som
eskaderchef 1815 tvang han Alger att avstå från
anspråk på tribut, att utlämna alla fångar samt
att ersätta förstörd amerikansk egendom.
Décauville [dekåvi’1], Paul, fransk ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
