Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Décauville - Decazes, Élie - Decazes, Louis - Decazeville - Deccan - December - Decemvir - Decennium - Decent - Decentralisation el. Decentralisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Deeazes—Decentralisation
594
jör (f. 1846). Konstruerade 1876 ett
sedermera mycket använt, efter D. benämnt
system för smalspåriga flyttbara transportbanor,
Décauvillebanor, bestående av skenor,
fästa vid järnsyllar till korta banbitar, vilka
hopsättas och utläggas i terrängen. På banan
framforslas byggnadsmaterial, jord, grus o.
dyl. i särskilt konstruerade små fordon, vanl.
byggda som tippvagnar. G. H-r.
Deeazes [dokä’z], Élie, hertig, fransk
statsman (1780—1860). Var först advokat, senare
(från 1806) rådgivare hos konung Ludvig av
Holland, därpå domare i Paris och sekreterare
hos Napoleons moder
samt slöt sig 1814 till
Bourbonerna. Efter de
hundra dagarna blev
D. polischef i Paris
(1815), s. å.
polisminister, vann Ludvig
XVIII :s vänskap och
gjordes till greve och
(1818) pär. Han var en
av ledarna för de
moderata roj alisterna och
blev dec. 1818
inrikesminister samt i
reali
teten, fastän först i nov. 1819 även till
namnet, ministärens chef. Han arbetade energiskt
på landets ekonomiska utveckling och sökte
gå en medelväg (»basculesystem»; se d. o.)
mellan de liberala och ultrarojalisterna. De
senare voro hans förbittrade fiender och
lyckades efter mordet på hertigen av Berry (13
febr. 1820) framtvinga hans avgång (18 febr.).
Han utnämndes då till fransk hertig — tack
vare släktförbindelser genom sitt andra gifte
hade han tidigare blivit (dansk) hertig av
Glücksbjerg — och ambassadör i London, från
vilken post han avgick 1821. Under senare
delen av sitt liv ägnade sig D. mest åt
industriell verksamhet (se Decazeville).
Litt.: E. Daudet, »Louis XVIII et le duc D.
1815—20» (1899) och »L’ambassade du duc
D. en Angleterre 1820—21» (1910). E. W.*
Deeazes [dokä’z], Louis, hertig, fransk
diplomat, politiker (1819—86), son till É. D.;
bar titeln markis till 1860, då han ärvde
faderns hertigtitlar. D. var före
februarirevolutionen diplomat
(sändebud i Madrid och
Lissabon), ägnade sig
efter 1848 åt
industriella företag samt blev
efter Napoleon III:s
fall en av
orleanister-nas ledare i
nationalförsamlingen. 1873—
77 var D.
utrikesminister och förde som
sådan en klok och
försiktig fredspolitik. Vid
den påstådda
krigsfa
ran 1875 sökte och erhöll D. åt Frankrike
Ryssilands stöd. Han måste avgå, då han
med
verkat i de Broglies sista ministär (1877; se
Broglie, Albert de), och lyckades
därefter varken bliva invald i senaten el.
deputeradekammaren. E. W.*
Decazeville [dokazvi’1], stad i s. Frankrike,
dep. Aveyron, i en på järn- och kolgruvor rik
trakt, 123 km n. n. ö. om Toulouse; 14,089
inv. (1921). Masugnar och järnverk. Staden
och dess industrianläggningar grundades av
hertig Élie Deeazes (se d. o.), efter vilken
staden uppkallats.
Deccan, se D e k k a n.
Dece’mber, lat. (av de’cem, tio), var den
tionde månaden, med 29 dagar i den äldre
romerska kalendern (före Caesars reform), och
bibehöll sitt namn, ehuru den, med 31 dagar,
blev den tolfte månaden i den julianska och
i den gregorianska kalendern. Dess svenska
namn är julmånad.
Dece’mvir, lat. (av de’cem, tio, och vir, man),
tioman, led. av tiomannanämnd i forntidens
Rom, t. ex. av dece’mviri (stjlitibus
iudica’n-dis, »tiomän för avdömande av tvister»,
särskilt frihetsprocesser; senare ledare av
domstolen centu’mviri (se d. o.). Mest bekant är
den kommission, tillika regering, som 451 f.
Kr. tillsattes för att giva Rom skrivna lagar.
Då de år 450 fungerande decemvirerna behöllo
sin makt över den lagliga tiden och begingo
våldshandlingar (se C 1 a u d i u s 2), störtades
de 449. Resultatet av deras arbete blev de
»tolv tavlornas lagar» (se d. o.). H. Sgn.
Deee’nnium, lat. (av de’cem, tio, och a’nnus,
år), årtionde.
Dece’nt (fr. décent), sedig, ärbar, blygsam.
Decentralisation el. Decenträlisèring
(av lat. de, från, och ce’ntrum, medelpunkt),
fördelning av verksamhet mellan flera
personer el. institutioner el. utbredning därav på
ett större område, i motsats till
sammanförande i en enda persons hand el. på en enda
ort. Som teknisk term betecknar d. ett
förvaltningssystem, enl. vilket antalet ärenden,
som skola av regeringen avgöras, inskränkes
så långt möjligt och antalet ärenden, som
avgöras under förbehåll om besvärsrätt av
underlydande verk el. myndigheter el.
självförvaltningsorgan, ökas så mycket som
möjligt. — I äldre germanska samhällen var den
individuella och kommunala självständigheten
så stor, att man kunnat kalla det hela ett
förbund av ätter och kommuner. Där
förekommande d. fortlevde i skiftande former
under en stor del av medeltiden och åtföljdes
av individuellt självsvåld, laglöshet samt
statens svaghet inåt och utåt. Under senare
medeltiden och början av nyare tiden samlades
på kontinenten samhällets krafter och
befogenheter mer och mer i centralregeringens
hand. Genom denna centralisation (längst
genomförd i det franska
förvaltningssystemet) sattes regeringarna i stånd att
genomföra ordning och laglydnad samt ombilda
samhällsinstitutionerna i syfte att till ett
helt sammansmälta olika riksdelar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
