Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De Geer, Gerard Jakob - De Geer, Gerard Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
De Geer, G. L.
614
D. har varit outtröttligt verksam som
geolog på flera områden, särskilt som
Spetsbergs-forskare och genom sina undersökningar över
Sveriges senglaciala och postglaciala
utvecklingshistoria. Hans Spetsbergsforskningar
började 1882, då han tills, m. A. G. Nathorst
besökte ögruppen. 1896 ledde D. själv en
geologisk expedition till Isfjorden. Som medlem
av svensk-ryska kommittén för gradmätning
på Spetsbergen deltog D. i arbetet där 1899
och som ledare för svenska avd. 1901. 1908
företog D. en ny expedition samt ledde
under ll:e internationella geologkongressen 1910
en exkursion dit. Vid de kartografiska
arbetena på Spetsbergen införde D. den
foto-grammetriska kartläggningsmetoden. över
sina resultat har D. publicerat många
topografiska och geologiska kartor och
uppsatser, bl. a. »Om östra Spetsbergens
gla-ciation under istiden» (1900), »Some leading
lines of dislocation in Spitzbergen» (1909),
»A geological excursion to Central
Spitzbergen» (i Guide, 11 :e Congrès géologique
International, Stockholm 1910), »The coal-region of
Central Spitzbergen» (1912), »Om Spetsbergens
natur i Sveagruvans omnejd» (1920).
D:s förnämsta arbeten röra de senglaciala
och postglaciala bildningarna samt landets
forna nivåförändringar. Genom att räkna och
uppmäta varven i den varviga leran och i
postglaciala sand- och leravlagringar samt
genom att kartlägga recessionsmoräner och
åscentra har D. för första gången lyckats
möjliggöra en exakt tideräkning för
geologiska bildningar. Genom D :s
undersökningsmetod har sålunda en sammanhängande exakt
tidsskala, »den svenska tidsskalan», kunnat
utarbetas, omfattande inemot 16,000 år,
angivande tiden från landets fullständiga
nedisning och fram till våra dagar. Se vidare
härom Geokronologi. Med stöd av dessa
och andra iakttagelser har D. sökt utforma
en fast lärobyggnad över landets geologiska
och geografiska utvecklingshistoria under det
senkvartära skedet. Om denna se Istiden.
D :s undersökningar ha slutligen ej blott
omspunnit Sverige och angränsande
nedisnings-områden i Nordeuropa utan även utsträckts
till Nordamerika, som D. besökte senast 1920.
I sitt arbete »Om Skandinaviens
nivåförändringar under qvartärperioden» (1890)
påvisade D. — i anslutning till Bravais’
iakttagelse, att de gamla strandlinjerna vid
Altenfjord i Norge lutade ut mot havet —
genom ett stort antal noggranna mätningar
av marina gränsen (d. v. s. strandlinjens forna
högsta läge), att samma lag gäller hela
Skandinavien, som mest upplyftats i mitten och alls
icke utåt periferien (Bravais-De
Geer-ska lagen). Företeelsen beror sålunda på
en lokal höjningsrörelse i jordskorpan (vid
upphörandet av inlandsisens belastning). D:s
»Om Skandinaviens geografiska utveckling
efter istiden» (1896) utgör en populär
sammanfattning av hans egna och andras
ar
beten i ämnet. I uppsatsen »Om isokrona
strandnivåer» (1922) framlägger D. ett nytt
uppslag för undersökningar över förloppet och
naturen av Sveriges senkvartära
nivåförändringar. I »Förhistoriska tidsbestämningar»
(1925) har D. framlagt de preliminära
resultaten för mellersta delen av ö. Sverige. D.
har vidare behandlat de kontinentala
nivåförändringar, flexurer och förkastningar, som
betinga Fennoskandias och den nordeuropeiska
kontinentalplattans nuvarande gestaltning. Av
D :s övriga uppsatser om kvartärsystemet
må nämnas »Dal’s Ed,, some stationary
ice-borders of the last glaciation» (1909) och
»Quarternary sea-bottoms in Western Sweden»
(1910), »Om den skandinaviska landisens andra
utbredning» (1884—85), »Om isdelarens läge
under Skandinaviens begge nedisningar» (1888)
och »Om rullstensåsarnas bildningssätt» (1897).
Av D :s övriga geologiska arbeten märkes ett
antal sådana om den skånska kritan m. m.
— En fullständig bibliografi över D:s skrifter
(till 1918) har lämnats av hans maka i andra
giftet, Ebba D., född Hult (f. 1882), i den
festskrift, som Geologiska föreningen i
Stockholm utgav till D:s 60-årsdag. R. L-n.
De Geer [do jä’r], Gerard Louis,
ämbetsman, politiker (f. 1854), son till L. G. D.
D. blev 1879 jur. kand., var 1888—92 t. f.
kanslisekreterare i Finansdep., därefter
jordbrukare samt
utnämndes 1905 till
landshövding i Kristianstads
län, vilket län han
även 1901—14
representerade i Första
kammaren. I denna slöt
han sig först till
frihandlarnas lilla grupp,
som senare utvidgades
till Första kammarens
moderata el.
minori-tetsparti. 1912
övergick D. till Liberala
samlingspartiet men kunde ej följa partiet vid
dess förhalande av försvarsfrågan. Efter
ministären Staaffs avgång febr. 1914 erhöll
D. konungens uppdrag att bilda ministär och
sökte då förmå liberalerna att påskynda
lösningen av försvarsfrågan men misslyckades
och kunde ej utföra sitt uppdrag. D. utgick
nu ur det liberala partiet. Som ordf, i den
av ministären Edén 1918 tillsatta kommittén
för arbetstidens begränsning ställde han sig
avvisande mot yrkandet på en mindre forcerad
behandling. D. blev okt. 1920 statsminister
och chef för en opolitisk fackmannaministär
men avgick redan febr. 1921 jämte
finansminister H. Tamm, i samband med en konflikt
med riksdagen om ökad kaffetull;
ministärens övriga medlemmar kvarstodo under O.
von Sydow som statsminister. D. lämnade
1923 sin befattning som landshövding. 1919—•
24 var han ordf, i styrelsen för den svenska
föreningen Norden. Han har utgivit
memoar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
