Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deichman, Bartholomæus - Deichmanske bibliothek, Det - Deidesheim - Dei gratia - Deilephila - Deime - Deimlnig, Bertold von - Deinarchos - De integro - Deïokes - Deiotarus - Deir, Ed-, Deir ez-Zor - Deira - Deir el-Qamar, Der el-Kamar - Deism - Deissmann, Gustav Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Deichmanske bibliothek—Deissmann
632
heter, bl. a. i styrelsen för Kongsbergs
silvergruva, och åstadkom förbättringar i
lagstiftningen om sågverk och trävaruhandel. Han
var ordf, i den 1724 tillsatta kommissionen
mot ämbetsmäns besticklighet och förföljde
där ett par personliga fiender. Genast vid
Kristian VI :s tronbestigning 1730 föll han i
onåd och blev i nov. s. å. avsatt. — Hans son
järnbruksägaren Carl D. (1700—80) var
ivrig naturvetenskaplig samlare. Han skänkte
till Kristiania (Oslo) stad sina samlingar
och sitt stora bibliotek jämte penningar för
dess vidmakthållande. Biblioteket öppnades
1785 under namnet Det Deichmanske
bibliothek. (V. S-g.)
DéVchmanske bibliothek, Det, se
Bibliotek, sp. 227, och Deichman.
Deidesheim [däi’deshäim], stad i bayerska
Pfalz på ö. sidan av Hardt; 2,414 inv. (1919).
Bekant för sitt goda vin (Deidesheimer).
Del grätia, lat., »Med Guds nåde», en
formel, som sannolikt har sitt bibliska ursprung
i Paulus’ vittnesbörd om sin gudomliga
kallelse (1 Kor. 1: 1; 15: 10; 2 Kor. 1: 1; Ef.
1:1; Kol. 1:1m. fl. ställen) och som på
400-talet upptogs i biskoparnas titulatur, snarast
som ett tecken till ödmjukhet (först vid
kyrkomötet i Efesos 431). Formeln upptogs av
karolingerna och med tiden av övriga
världsliga furstar som uttryck för föreställningen
om den världsliga maktens gudomliga
ursprung. På 1800-talet blev »med Guds nåde»
ett legitimisternas slagord gentemot
liberalismen. Alltsedan 1300-talet skriva den
romerska kyrkans biskopar »Dei et Apostolicæ
Sedis gratia». — I Sverige försvann med
reformationens införande formeln ur den
kyrkliga titulaturen. I den kungliga förekommer
den redan i de äldsta bevarade kungabreven
(från Knut Erikssons tid). Fr. o. m. 1922 har
användningen av formeln inskränkts till
pro-mulgation av lagar och till kungl. brev,
medan den i kungl. kungörelser och förordningar
ersatts med en mindre högtidlig inledning.
— Litt.: A. Daniel, »Die Kurialienformel Von
Gottes Gnaden» (1902). A. G-w.
Deile’phila, se Svärmarefjärilar.
Deime [dåi’me], Pregels utloppsarm i
Ku-risches Haff, i tyska prov, östpreussen; 41
km lång och segelbar.
Deimling [dåT-], Bertold von, tysk
general, politiker (f. 1853). Undertryckte som
skyddstruppernas befälhavare ett uppror bland
de infödda i Tyska Sydvästafrika samt blev
1903 general och chef för 15 :e armékåren
(Strassburg). Under världskriget förde han
denna kår till maj 1917. D. tillhör som
politiker det demokratiska partiet och var 1924
en bland ledarna vid stiftandet av det för den
republikanska statsformens försvar avsedda
förbundet Reichsbanner Schwarz-Rot-Gold.
DeFnarehos, grekisk vältalare (f. omkr. 360
f. Kr.). Kom 342 till Aten, var motståndare
till Demosthenes och fick betydelse först då
Demetrios från Faleron (se denne) styrde Aten.
Han flydde, dä denne fördrevs 307, men fick
återvända 292. Som talare sökte han
efterlikna Demosthenes. Tre tal av D. ha bevarats,
av vilka ett mot Demosthenes. (M. Pn N-n.)
De i’ntegro, lat., från början, ånyo.
Dei’okes, enl. en av Herodotos meddelad
tradition Mediens förste konung med
regeringstid omkr. 700 f. Kr.; se M e d i e n.
DeioTarus, tetrark (fjärdingsfurste) i
Gala-tien (d. omkr. 40 f. Kr.). Fick för sina
tjänster mot romarna (bl. a. i krigen mot
Mithri-dates) omkr. 63 f. Kr. konungatitel och välde
även över Mindre Armenien. D. kämpade på
Pompeius’ sida vid Farsalos 48 f. Kr. men
underkastade sig senare Caesar; anklagad för
mordförsök mot denne, försvarades han av
Cicero 45. Efter slaget vid Filippi 42, då han
understödde Brutus och Cassius, övergick han
till triumvirerna. (H. Sgn.)
Deir, Ed-, D e i r e z - Z o r, stad i Syrien,
i staten Aleppo, vid Eufrat; omkr. 8,000 inv.
Behärskar vägarna Aleppo—Bagdad och
Damaskus—Mosul. Livlig handel med ull, får,
hästar och kameler.
Delra [dTira], se Northumberland.
Deir el-Qamar, Der e 1 - K am a r,
»månklostret», stad i franska mandatområdet
Syrien, i staten Grand-Liban, på Libanons
väst-sluttning, 22 km s. s. ö. om Beirut; omkr.
8,000 inv., de flesta maroniter. Var förr
dru-sernas huvudstad.
Dei’sm (av lat. deus, gud), urspr. liktydigt
med teism (se d o.) men övergick småningom
under 1600- och 1700-talet att bli namn på
en religionsfilosofisk uppfattning, enl. vilken
religionen framför allt måste låta sig
bestämmas av den naturliga kunskapen som första
och sista kunskapskälla. I enlighet härmed
reducerades kristendomen till de i den s. k.
naturliga teologien inneburna begreppen Gud,
dygd och odödlighet. Vad särskilt
gudsbegrep-pet beträffar, lades vikten till den grad vid
Guds övervärldslighet, hans transcendens, att
så gott som ingen plats blev över för hans
verksamhet i världen, hans immanens. Efter
världsskapelsen hade Gud låtit världen sköta
sig själv, följande de lagar han från början
där insatt. För kristendomen som historisk
religion hade man ej sinne. Den levande
fromhetens behov av Guds närhet fick söka sin
tillfredsställelse i medvetandet om Guds
närvaro i världslagen och framför allt i den
moraliska lagen. Holländska och engelska
de-ister, Grotius, Herbert av Cherbury, Locke,
Toland, Shaftesbury, Collins, Tindal, Hume
o. a., läto sig ännu bindas av starkt sedligt
medvetande. I Frankrike nedsjönk d. snart
till en varje verkligt ideal förnekande
naturalism (Helvétius, Voltaire,
encyklopedis-terna Diderot och d’Alembert, de la Mettrie,
d’Holbach o. a.). I Tyskland höjdes åter nivån
inom Leibniz’, Wolffs och Baumgartens skolor.
— D e i’s t, anhängare av d. M. Pf.
Deissmann [dåi’s-], Gustav Adolf, tysk
protestantisk teolog (f. 1866). Blev prof, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
