Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deissmann, Gustav Adolf - Deister - Deistersandsten - Dej (Dey) - Déjà-vu-fenomenet - Déjazet, Pauline Virginie - Deje - Dejean, Jean François Aimé - Dejefors - Déjeuné, Déjeuner - Dejsa - De jure - Deka- - Dekabrist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Deister—Dekabrist
634
nytestamentlig exegetik 1897 i Heidelberg och
1908 i Berlin. D. har ägnat en väsentlig del
av sitt vetenskapliga arbete åt utforskandet
av den hellenistiska tidens grekiska språk;
han har utövat stort inflytande inom den
ny-testamentliga forskningen. Han höll 1907
föreläsningar i Cambridge samt 1910 och 1918,
på inbjudan av Olaus Petri-stiftelsen,
föreläsningar i Uppsala (om Paulus och om den tyska
vetenskapliga teologiens betydelse för
kyrkans enhet). Under krigsåren var D. en av
Tysklands andliga ledare, ej minst genom
publikationen Evangelische Wochenbriefe (1914
—21). I de kyrkliga enhetssträvandena har
han tagit framträdande del. Bland D:s
arbeten må nämnas »Bibelstudien» (1895, 1897),
»Licht vom Osten» (1908; 4:e uppl. 1923),
»Urgeschichte des Christentums» (1910) och
»Paulus» (sv. uppl. 1910, ty. uppl. 1911;
utvidgad o. omarb. ty. uppl. 1925), »Jesu
religion och Pauli tro» (sv. uppl. 1915). (E. A.)
Deister [däi’-], skogig bergskedja i preuss.
prov. Hannover, mellan Weser och Leine. Når
i Höfeler 405 m. Stenkol och sandsten.
Deistersandsten [daTster-], se W e a 1 d e
n-formationen.
Dej (D e y), turk, ord av oviss härledning,
titel för överhuvudena för de janitscharer,
som behärskade rövarstaterna Tunisien och
Algeriet. Den förra staten regerades av dejer
1591—1705, den senare 1671—1830. P. L.
Déjå-vu-fenomenet [de^a-vy’-],
»redan-sett-fenomenet», föreligger, då en varseblivning
el. upplevelse åtföljes av känslan, att man
förut varseblivit el. upplevat detsamma, ehuru
man samtidigt vet, att så ej är fallet. Man har
sökt förklara denna mycket vanliga
minnes-villa på många olika sätt.
Själavandrings-lärans anhängare bruka åberopa den som
stöd för sin åsikt. Känslan av igenkännande
skulle då bero på att man uppfattat
ifrågavarande företeelse i en föregående existens.
Psykoanalytikerna söka förklara fenomenet
genom antagandet, att det, som oriktigt
uppfattas som förut förnummet, är en symbol
för något, som man verkligen upplevat (se
Drömtydning). En vanlig förklaring är
den, att ett moment i ifrågavarande
upplevelse liknar något, som förut förnummits.
Detta moment framkallar en känsla av
igenkännande, som då felaktigt hänföres till det
hela. C. H-m.
Déjazet [de^azä’],
Pauline Virginie,
fransk skådespelerska
(1798-1875). Efter att
ha spelat barnroller i
Paris och gjort sina
lärospån i landsorten
var fru D. sedan 1821
parisarnas gunstling
på Gymnase, Palais
royal, Variétés m. fl.
scener, tills hon 1859
övergick till den efter
henne uppkallade, av hennes son ledda Théätre
Déjazet. Fru D. uppträdde ända till 1874. Full
av behag och finess, värme och friskt humör
i förening med äkta gallisk esprit och
maliciös ironi, var hon en stor konstnärinna i
en liten genre, vådevillen och den lätta
komedien. Biogr. av H. Lecomte (1902). G. K-g.
Deje, pappersbruk och sulfatfabrik i
Värmland vid Klarälven (högra stranden), Nedre
Ulleruds socken, vid Deje station på
Bergs-lagsbanan och Nordmark—Klarälvens
järnvägar. Ägare a.-b. Mölnbacka-Trysil.
Tax.-värde 2,283,200 kr. (1924), omkr. 400 arbetare.
Tillverkar kraftpapper och sulfatmassa. På
platsen bo omkr. 1,250 personer.
Dejean [de^ä’], Jean F r a n § o i s Aimé,
greve, fransk general (1749—1824). Tjänade
i revolutionskrigen under Dumouriez och
Pichegru, blev divisionsgeneral 1795 och var
1802—09 Napoleons krigsminister. 1814
övergick han till Bourbonerna men slöt sig under
de hundra dagarna åter till Napoleon. D. blev
1819 generaldirektör i arméförvaltningen. —
Hans son Pierre F r an g o i s Marie
Au-guste D. (1780—1845) blev 1813
divisionsgeneral, levde i landsflykt 1815—18 och är
mest känd som ivrig entomolog. Led. av sv.
Vet.-akad. 1834. L. W:son M.*
Dejefors, fabriksföretag och bruksegendom
i Nedre Ulleruds socken, Värmland, vid ett fall
av Klarälven (D e j e f o r s e n), 3 mil från
mynningen. Ägare D. kraft- och fabriks-a.-b.,
tax.-värde 3,083,600 kr. (1925). Omfattar
trä-massef abrik, sågverk, träförädlingsfabrik
(tillv.-värde 1,250,000 kr.) samt kraftverk
(kraftledning till Karlstad, Kristinehamn,
Fors-haga, Edsvalla m. fl. platser); 7,500 hkr.
Sysselsätter omkr. 250 arb. Stort laxfiske jämte
odlingsanstalt för laxyngel.
Déjeuné, Déjeuner [de^öne’], fr.,
frukost; hos oss vanl. icke om det första målet
tidigt på morgonen. — D. di n a t o i r e [-[-di-nat(wä’r],-] {+[-di-
nat(wä’r],+} frukostmiddag, tidig middag. —
Dejeunera [de/önè^a], frukostera.
Dejsa (ty. deisen), gå baklänges (om
seglande fartyg).
De jüre, lat., i enlighet med lag, rättsligen.
Brukas i synnerhet i fråga om det
fullständiga erkännandet av en stat som folkrättsligt
rättssubjekt, tillhörande staternas
folkrättsliga gemenskap. Särskilt vid de nya
statsbildningarna efter världskriget har ej sällan
förekommit en lägre grad av erkännande,
näml. enl. formeln de facto (se d. o.), vilket
ej medför samma fullständiga och varaktiga
verkningar som ett erkännande de jure.
De’ka-, grek, tio-, brukas i
sammansättningar, t. ex. dekagon, tiohörning, dekalogen,
»tio Guds bud», o. s. v.
Dekabri’st (av ry. dekabr, december),
decemberman, deltagare i det ryska
decemberupproret 1825. Se vidare Ryssland, historia.
Efter bolsjevikrevolutionen har ur de ryska
arkiven framdragits en rad förut opublicerade
dokument, som avsevärt kompletterat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
