Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dekabrist - Dekad - Dekadans - Dekadenter - Dekadisk - Dekalin, Dekahydronaftalin - Dekalkomani - Dekalogen - Dekan - Dekantera - Dekanus, Dekan - Dekapitation - Dekapitering - Dekapod - Dekapolis - Dekastylon - Dekatera - Dekeleia - Dekkan (Deccan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Dekad—Dekkan
636
korrigerat tidigare framställningar av d:s
historia. Ur den rika litt. om dekabristerna
till 100-årsminnet 1925 må nämnas V.
Mod-zalevskij och J. Oksman, »Dekabristy». A.Kgn.
Dekäd (fr. décade, av grek. de’ka, tio),
tiotal, t. ex. av böcker, år, dagar, särskilt
tio-dagsveckan i den franska republikanska
kalendern. Jfr Kalender.
Dekadans [-a’i)s] (fr. décadence), förfall,
»dekis».
Dekade’nter (fr. décadentsj, se S y m
bolist e r.
Dekädisk (av grek. de’ka, tio), i synnerhet
i sammansättningen dekadiska
systemet, tiotalssystemet, det talsystem, som har
tio-till grundtal. Det kallas ibland det
naturliga, då det härrör från primitiva folks
metod att räkna med tillhjälp av de tio
fingrarna. T. B.
Dekalin, Dekahydronaftalin, CioII18,
en ur naftalin genom hydrering framställd
produkt, vilken nyttjas till
terpentinersätt-ningsmedel och beståndsdel i spritblandningar,
avsedda till motorbränsle. D. framställes
genom att man vid 160° C behandlar naftalin
med vätgas i närvaro av finfördelad nickel.
Spec. v. 0,877. Kpt 188° C. E-tN-n.
Dekalkomanl (av fr. décalquer, överföra en
kalkering), sätt att överföra tryckta mönster,
figurer, fabriksmärken o. dyl. från papper till
föremål av metall, glas och trä. Mönstret är
tryckt i vattenbeständig färg på olimmat
papper och klistras på föremålet med bilden mot
den yta, som skall dekoreras, varefter
papperet borttvättas. G. H-r.
Dekalögen (grek. deka’logos, av de’ka, tio,
och lo’gos, ord), tio Guds bud, i G. T. helt kort
kallade »de tio orden», se Tio Guds bud.
Dekän, se D e k a n u s.
Dekantéra (av lat. de, av, och grek,
kan-tho’s, vinkel), »avhälla», skilja en vätska från
fällning el. bottensats genom att låta vätskan
avrinna, medan kärlet lutas i vinkel, eller
genom att suga av vätskan medelst pipett
eller hävert. — Om dekantering av viner jfr
Bourgogneviner.
Dekänus, Dekän (lat. decänus, av de’cem,
tio), urspr. i rom. militärspråket titel på
upp-syningsmannen över ett tältlag på 10 pers.
Inom den kristna kyrkan betecknade d. i
Benedikts regel en under abboten ställd
upp-syningsman över urspr. ett tiotal munkar. D.
som titel på en av domkapitlets medl. spåras
först på 1000-talet, och ämbetet var fullt
utbildat först på 1200-talet. D. skulle bl. a.
sammankalla kapitlet och leda dess
förhandlingar, öva disciplinär myndighet över
kano-nikerna, fördela ämbetsgöromålen inom
kapitlet o. s. v. Till honom förlorade prepositus
(domprosten) småningom alltmer av sitt
chefskap över kapitlet. I Sverige inkom ämbetet
relativt sent; d. återgavs där med diækn och
däkin (ej att förvä^A med djäkne, av
dia-conus). I den luterska kyrkan brukas
stundom ordet d. för superintendent el. dennes
närmaste underordnade, i reformerta kyrkor
är d. föreståndare för någon avd. av de andliga.
Om d. i eng. episkopalkyrkan se Dean. —
I svenska domkapitel plägar en decanus
con-sistorii, turvis utsedd bland ledamöterna, hålla
uppsikt över arkivet, tillse expeditionens
överensstämmelse med protokollet o. s. v.
Vid nutida univ. är d. titel för den
professor, som är ordf, i en fakultet el.
fakultets-sektion, och detta ämbete plägar gå i tur
mellan till fakulteten el. sektionen hörande
professorer.
Dekapitatiön (fr. décapitation, halshuggning,
av lat. de, av, och ca’put, huvud). Medicinskt
brukas d. vid embryotomi, då man för att
framkalla förlossning genom att skilja fostrets
huvud från bålen kan rädda moderns liv.
Dekapitèring (av lat. de, av, och ca’put,
huvud), uteslutning genom valmanöver av ett
partis främste kandidat. Jfr
Proportionella val.
Dekapöd, grek., »tiofoting», se
Kräftdjur.
Deka’polis (av grek. de’ka, tio, och po’lis,
stad; därav den gamla svenska översättningen
»tio städer»; jfr Matt. 4: 25; Mark. 5: 20;
7: 31), ett stadsförbund, som uppkom
därigenom, att Pompeius 62 f. Kr. befriade flera
hellenistiska städer från judarnas herradöme. De
till D. hörande städerna, som alla, med
undantag av Bet-Sean (Skytopolis), lågo i landet ö.
om Jordan, utgjorde i början sannolikt tio
(därav namnet), men med tiden tillkommo
andra, så att antalet växlar hos de forntida
författarna. Enl. Plinius hörde till D.
Damaskus, Filadelfia, Rafana, Skytopolis,
Ga-dara, Hippus, Dium, Pella, Gerasa och
Ka-nata. I slutet av 100-talet och början av
200-talet e. Kr. synes D. ha upplösts därigenom,
att några av dess förnämsta städer
införlivades med den sedan 106 e. Kr. upprättade rom.
prov. Arabien. Se G. Dalman, »Orte und Wege
Jesu» (3:e uppl. 1924). E. S-e. (E. A.)
Dekastylon (grek., »med tio kolonner»),
byggnad, vars fasad har en rad av tio
kolonner.
Dekatèra, se A p p r e t e r i n g, sp. 1184.
DekeléFa, i forntiden by i Ättika, n. v. om
Aten, mellan Parnes och Pentelikon. Under
peloponnesiska kriget befästes det av
spartanerna (413 f. Kr.), som därifrån behärskade
Atens landsbygd. Senare delen av
peloponnesiska kriget (413—404) kallas därför det
dekeleiska. (M. Pn N-n )
Dekkan (Deccan), platålandet i s. delen
av Främre Indien, innanför de v. och ö.
kust-sträckorna mellan Västra Ghats och östra
Ghats; i vidsträckt bemärkelse hela den s.
triangulära delen av Främre Indien mellan
Arabiska havet och Bengaliska viken.
Nordgräns för platålandet äro höjderna närmast
Taptis och Godavaris floddalar, för hela
halvön floden Narbada. Som Dekkanplatåns
sydgräns räkna.s Nilgiribergen, där Västra och
Östra Ghats sammanträffa; höglandet längst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
